En paus från antimobbningen

Eller är det kanske rimligt att det arbetet får kosta?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Statistiken visar att cirka 60 000 barn utsätts för mobbning varje år och inget tyder på att problematiken kommer att upphöra eller ens minska. Arbetet för att förhindra och motverka har varit stort under lång tid, bland annat genom att lägga ett stort ansvar på skola, föreningar och arbetsgivare att gripa in. Men även om viljan är stor och god så är det svårt att räcka till, och inte minst inom skolans värld finns det många exempel på lärare som blivit sjukskrivna eller känt sig tvingade att byta yrke för att man inte orkar med.

Det är alarmerande och måste åtgärdas innan skolan helt kollapsar.

Därför är det enda rimliga att införa en paus, åtminstone tillfälligt, för antimobbningsarbetet. Låta lärare, föreningsledare och arbetsgivare hämta andan. Det kan låta grymt, men det är dessvärre nödvändigt. Insatserna med att hjälpa mobbade barn har pågått för länge och kostat för mycket, både i rena pengar och i tyngda människoliv.

Låter det rimligt och genomförbart? Snarare osmakligt och oanständigt, ett anmärkningsvärt och nedvärderande sätt att resonera kring en väldigt utsatt grupp. Att i stället sätta andra i centrum, även om det förstås kan finnas fog för att det är jobbigt för en del av dem också, låter sig helt enkelt inte göras. Mobbade barn måste få hjälp, de resurserna går det inte att strypa eller spara in på utan att tiotusentals enskilda liv varje år sätts åt sidan som mindre betydelsefulla.

Ett sådant förslag är därför otänkbart. Men en asylpaus tycks däremot allt fler, både politiker och svenskar i allmänhet, anse vara rimligt. Och hänvisningarna sker till överbelastade system, höga kostnader, ansträngningar på välfärdsystem och att arbetsbördan är stor för dem som arbetar närmast frågorna.

Allt det där finns det sanningar i, för lidande orsakar alltid bekymmer och svårigheter.

Men det är utmaningar att lösa, inte att resignera inför. Asylrätten är inget man kan ta paus ifrån, åtminstone inte utan en ytterst osmaklig och oanständig bismak.

Vi skulle aldrig ens tänka tanken att lägga ner eller pausa antimobbningsarbetet, tvärtom talas det ständigt om ökade satsningar. Det är ju potentiellt våra egna eller vänners barn som det handlar om, klart att resurser behöver skjutas till då.

Men när det rör sig om de andras barn, de vars liv och historia man inte på samma sätt lever nära, så är det enklare att föreslå nödbroms.

Det må finnas något högst naturligt i det, men det måste ändå ständigt utmanas eftersom varje människa är värd att tas på samma allvar.

Mobbning ska fortsätta bekämpas i Sverige, och de som utsätts för trakasserier och förtryck i andra länder ska ha rätt att söka asyl här. Så enkelt är det.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons