Förslag om fem pappamånader bara signalpolitik

Varför skulle det vara ett problem om fler kvinnor än män väljer att vara hemma mer barnets första tid?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Så kom det då, förslaget som statsminister Stefan Löfven flaggade för i sin regeringsförklaring. Utredaren föreslår att föräldraförsäkringen ska delas in i tre delar, kortas 90 dagar och tas ut innan barnet har fyllt tio år (att jämföra med dagens tolv år). Totalt antal dagar som en mamma eller en pappa kan ta ut innan barnet blir tre år skulle bli 8,5 månad (att jämföra med dagens 13). Hur det rimmar med Löfvens ord om att ”värna barnets rätt till sina föräldrar och bidra till jämställdhet” blir upp till väljarna att avgöra.

Att jämställdhet skulle främjas som ett resultat av kvotering har, märkligt nog, blivit ett oantastligt axiom.

Detta trots att antagandet på intet sätt är oomstritt. Den institutionaliserade tröskel som hindrar utomlandsfödda från att få in en fot på arbetsmarknaden kommer inte att gå upp i rök genom att föräldraförsäkringen försämras. Mest troligt kommer det att leda till att utanförskapet vidgas till att bli ett än större ekonomiskt sådant.

Den tredje pappamånaden, införd 2016, har inte haft särskilt stor inverkan på fädernas uttag av pappadagar – men budskapet är tydligt: Det står alldeles klart att det är politiskt önskvärt att mammor slutar vara själviska och i stället överlåter hem och barn åt den stackars undanskuffade pappan.

Detta är inget annat än julröd signalpolitik. Men den sociala ingenjörskonsten får ändå ha sina gränser.

Hur föräldrar väljer att planera omsorgen för det egna barnet under den första tiden är inte ett beslut som ska tas av regering och riksdag.

Det måste rimligen vara upp till varje familj i varje given situation.

Sluta hellre lönediskriminera de föräldrar, mammor som pappor, som prioriterar att tillbringa tid med barnen under det första året – på så sätt kan lönegapet minska. Och uppmuntra hellre den arbetande partnern att kompensera den som tillbringar tid hemma – så kan pensionsglappet förbättras.

Trots tydliga politiska ambitioner har de upproriska småbarnsföräldrarna fortsatt att inrätta familjelivet efter eget huvud. Och varför skulle det vara ett problem om fler kvinnor än män väljer att vara hemma mer barnets första tid?

Tvärtemot vad många politiker tror är Försäkringskassans trubbiga statistik inte ett lackmustest på föräldraskapets kvalitet.

Om och om igen måste barnfamiljerna ta kampen mot politiskt tvång. Men den här gången ser de ut att kunna andas ut.

Även om regeringen skulle välja att lägga fram utredarens förslag som sitt eget finns det ingen politisk majoritet för krumbukterna. Inte ens Liberalerna hoppar på kvoteringståget.

Om regeringen ändå väljer att visa var det rödgröna jämställdhetsskåpet ska stå återstår att se. Men det vore inte vidare taktiskt under ett valår. En bred folkopinion är med klar majoritet, tack och lov, emot ytterligare politisk överförmynderi gentemot småbarnsfamiljerna.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons