Frida Park: Fotboll och rasism har inget med varandra att göra

Inget spelmisstag i världen kan ursäkta den främlingsfientlighet och det hat som Jimmy Durmaz fick utstå i sociala medier.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Folkfest. Blågula färger på hår, tröjor och flaggor. Hejarramsor och stillastående Sverige medan landslaget spelar. Det är så bilden av ett fotbolls-VM kan se ut. Men efter Sveriges match mot Tyskland i lördags nödgas vi också addera rasism. Öppen, förblindad och avskyvärd rasism.

Det finns inget spelmisstag i världen som kan ursäkta den främlingsfientlighet, de hot (mot honom, men också hans familj) och det oreserverade hat som landslagsspelaren Jimmy Durmaz fick utstå i sociala medier.

Att folk är besvikna med hur gubbarna (eller gummorna) spelar boll får man ta, men det här var något helt annat än missnöje.

Man kan inte låta bli att undra: Var fanns hatet när samme Jimmy Durmaz avgörande kvittering bidrog till att Sverige senare kunde vinna över Frankrike i kvalet och ta sig till VM?

Det man ska komma ihåg är att bakom mängder av hatkommentarer på Facebook, Instagram eller Twitter kan det döljas några få figurer. Att dra för stora växlar på hur illa det egentligen är ställt med svenskens rasfixering är onödigt.

I stället kan vi fokusera på personer som Hedda, 13 år, som mitt bland alla hatkommentarer på Jimmy Durmaz Instagram skriver: ”Jag är 13 år gammal och jag vet bättre än er som hatar att det var både en laginsats och att det inte har någonting med ursprunget att göra hur man spelar fotboll”. Hedda har helt rätt.

Det finns nämligen något så befriande med fotboll.

Identitets- och raspolitiska agendor har inget att hämta i ett sammanhang där det så uppenbart handlar om huruvida man kan dribbla, passa och skjuta boll.

Under fotbolls-VM i Ryssland finns fotbollslag från hela vida världen, med spelare av alla hudfärger, religioner och politiska åsikter. Var du kommer ifrån, hur du ser ut eller vad du tror på spelar liksom ingen roll. Ingen roll alls. För allt går ut på att sparka in fotbollen i mål.

På så sätt blir fotbolls-VM en manifestation emot allt det vi vanligtvis är så fokuserade på – det yttre. Något mer meritokratiskt är svårt att hitta.

Frågan om hur många – eller få – fotbollsrasisterna är saknar faktiskt egentlig betydelse när resultatet av deras kampanjande mot Durmaz blev att människor i alla åldrar och i alla läger som en enda man reste sig upp emot rasism och tog ställning för alla människors lika värde.

En makalös samling av röster hördes och växte sig allt starkare i en kör som med råge överröstade hatet.

Fotbollslandslaget, ministrar, partiledare, artister, Svenssons och trettonåriga Hedda slöt upp kring det självklara att i Sverige har rasism inget existensberättigande.

”Jag står här stolt och representerar mitt land”, sa Jimmy Durmaz i en kommentar till hatet. Det gör du rätt i, Durmaz. Den här matchen vann inte hatet.

 

Ännu inte prenumerant? Läs Dagen gratis - klicka här!

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Val 2018
Skogsbränderna
Annons
Annons