Hör Löfven bara en viss sorts oro?

De potentiella SD-väljarna utgör inte hela svenska folket.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

”Vi behöver lyssna in folks oro”. Så har det låtit från allt fler politiker den senaste tiden, inte minst i efteranalyserna av det amerikanska presidentvalet och vilka allmänna slutsatser som måhända kan dras därav. ”Människor måste på riktigt uppfatta att vi ser deras oro och att vi tar den på allvar”, säger statsminister Stefan Löfven i en stor Dagens Nyheter (16 november).

I intervjun bekymrar han sig över att avståndet till politikerna blivit för stort och att det uppstått en grogrund för populism i det glappet.

Det kan säkert ligga en del i det, att det finns de som i protest går till partier som anses vara ”icke-etablissemang” även om de egentligen inte omfamnar deras åsikter med speciellt djup övertygelse.

Men samtidigt som det är naturligt att adressera den gruppen så är det märkligt när statsministern talar om dem som ”folket”. Så homogent är det förstås inte, på något som helst sätt.

Och oron över utvecklingen i Sverige och dess politik är långtifrån så enkelriktad som det låter på Stefan Löfven och andra nu.

På debattplats i gårdagens Dagen (17 november) skrev exempelvis Roland Oscarsson och Jan Annvik som företrädare för 80-talet personer – varav de flesta är gode män för ensamkommande flyktingbarn – från Jönköpings län och protesterade mot utvisningarna av afghanska barn. I dagens tidning skriver Ingegärd Malmberg Bohlin från Aneby i samma ämne inför de manifestationer som kommer att äga rum i nästa vecka.

Dessa personer är också ”folket”, och är djupt bekymrade över ett agerande som de anser inhumant och ovärdigt Sverige.

Lyssnar statsministern in även deras oro?

Och de många medborgare som med ökad hjärtpuls tycker sig se oroväckande likheter med förkrigstiden på 1930-talet, genom exempelvis en ökad mobilisering på extremhögerkanten – är de värda att lyssnas till?

Eller de röster som höjs i ängslan över att den ökade hårdheten gentemot människor på flykt och i lidande – manifesterat genom skärpta gränskontroller och massutvisningar – kommer att skapa ett allt mindre generöst samhälle i allmänhet. Är det viktigt att lyssna in även den oron?

Det borde det vara, för även om stödet för exempelvis Sverigedemokraterna ökat och ökar så är det ett stort misstag att börja prata om dem och deras potentiella väljare som en majoritet, som ”folket”.

Det är en skev och kraftigt missvisande bild.

När Stefan Löfven lyssnar bör han inte endast låna sitt öra åt dem som är bekymrade kring invandringen utan även vinnlägga sig om att höra den stora oro som finns för hur flyktingar behandlas och att Sverige håller på att bli ett mer främlingsfientligt land.

Dessutom behöver statsministern kliva fram med sina visioner och ideologiska övertygelser för hur landets framtid ska formas. Att han lyssnar är bra, men det är ännu viktigare att folket får anledning att lyssna till honom.

Fler artiklar om Sveriges nya asylpolitik

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons