Insändare

Ledare Grundlös skolkritikn n Det var inte första gången skolverket gjorde en tillsyn på Livets Ords skola, det sker med jämna mellanrum. Den senast kom till som en extra tillsyn på grund av en anmälan mot skolan. Det märkliga är att den tillsyn som gjordes innan bara gav positiva omdömen om skolan. Kände Skolverket sig tvingade att hitta något? Varför har man inte sett dessa felaktigheter tidigare? Det mesta som skolan anklagats för i denna anmälan har inte haft någon grund, utan skolan har friats på de flesta punkter.Jag har själv barn på skolan och är väldigt glad över vad den har fått betyda. Bra hjälp för barn som har svårt att hänga med kombinerat med en lugn och studievänlig atmosfär har gett goda studieresultat.n n Skolverket förfasar sig över ett frikyrkligt (baptistiskt) material i kristendomsämnet som förklarar den kristna trons grunder. Kritiken att skolan inte svarar mot de allmänna målen och den offentliga skolans värdegrund baseras huvudsakligen på innehållet i detta läromedel. Men i en konfessionell skola har man rätt att undervisa i kristendom som ett profilämne utöver den vanliga timplanen. Skolan har en kristen profil och står för grundläggande kristna värderingar och människosyn som lika värde, tolerans och ansvarstagande.n n Enligt Europakonventionen har jag all rätt som förälder att välja skola åt mina barn: "Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."Som förälder är jag noga över vad mina barn får för undervisning. Jag skulle aldrig sätta mina barn i en skola som inte är bra, utan väljer det jag tror är bäst, där de i en bra atmosfär fri från mobbning kan utvecklas, inta kunskap och växa till ansvarstagande medborgare i samhället. ANDRÉ WIDÉNMord för att bevara hedern – nej tack!n n Jag är chockad! Jag som har så många goda och nära vänner från hela världen. Nu är jag faktiskt kränkt när jag hör människor, särskilt unga män födda i Sverige, tala om att mina barn inte duger åt dem. Att det dessutom är belagt med dödsstraff från familjen om kärlek skulle uppstå. För att återupprätta ”familjehedern” begår man mord. Den sortens ”heder” betackar vi oss för.Hur kan man tycka sig ha rätt att fullständigt ignorera värdlandets lagar och regler? Hur cynisk, egoistisk och okänslig kan en människa bli? När man lämnat sitt hemland på grund av brist på demokrati, ska man ha klart för sig att i det nya landet Sverige gäller demokratin för alla – även för kvinnorna.n n Om en svensk inte vill att en dotter ska gifta sig med en invandrare, då är man stämplad som rasist. Jag vet mycket väl att inte alla män från Mellanöstern har den inskränkta kvinnosyn som framkommit i media de senaste dagarna, men man frågar sig, var finns kärleken i en sådan familj? Vill inte en far att hans döttrar ska bli lyckliga i sina äktenskap? Hur kan man bli så fruktansvärt egoistisk? Problemet ligger ju hos männen, som faktiskt hetsar till dessa illdåd. Här måste de svenska myndigheterna se till att invandrare får veta att så här gör vi – och så här gör vi inte.Min fru och jag tackar Gud för alla våra invandrade vänner som verkligen berikat våra liv, och där vi sett helt andra och vettiga värderingar.OWE WICKSTRÖMSvensk yttrandefrihet sätts på provn n En konstutställning i Liljevalchs konsthall sätter nu den svenska yttrandefriheten på prov. Sveriges muslimska råd vill att den ska stängas och förbjudas därför att den skulle utgöra ”hets mot folkgrupp”. Det finns onekligen i vissa avseenden likheter med Ecce Homo- utställningen, om än inte jämförelsen håller i alla avseenden. Ecce Homo-utställningen var helt utan berättigad poäng och enbart ett kränkande av kristen tro i allmänhet och Kristi person i synnerhet. Medan denna vad jag vill kalla Ecce islam-utställning ger en berättigat kritik av kvinnoförtrycket inom islam.n n Det ska bli intressant att se vad de som ryckte ut till Ecce Homo-utställningens försvar kommer att säga angående denna utställning på Liljevalchs. Vad kommer ärkebiskopen att säga? Kommer han att öppna Uppsala domkyrka och låta den ställas ut där? Kommer politikerna i Rinkeby att låta den ställas ut i någon offentlig lokal? Kommer riksdagens talman välkomna den för utställning i riksdagshuset? Kommer man att göra försök att få den visad i EU-parlamentet?BERNDT ISAKSSONmetodistpastor VetlandaPartiska baptistledare tar till brösttonern n Sören Carlsvärd och Sven Lindström går i Nya Dagen den 23 januari ut med ett ”öppet brev” till Göran Persson och Anna Lindh där de uttrycker oro för situationen i Mellanöstern och kräver att de nämnda statsråden skall ”agera”.Det hela ger ett något patetiskt intryck. Tror undertecknarna inte att dessa båda statsråd redan är väl medvetna om den oroliga situationen i Mellanöstern? Måste de påminnas om detta via ett brev från ”politiskt vakna” baptistledare?Kravet på att dessa båda kompetenta, kloka och pålästa svenska politiska ledare skall ”engagera sig i medverkan till en lösning av konflikten” låter som ett eko av den nattståndna Sten Andersson-epoken, då Sverige talade med brösttoner om hur andra regioner i världen skulle lösa sina problem enligt svensk modell. Det råder nu ingen som helst tvekan om att Göran Persson och Anna Lindh redan är engagerade i Mellanösternfrågan. Att skriva dem på näsan om detta har snarast en bumerangeffekt.Skillnaden mot tidigare svensk utrikespolitik i området är att paret Persson-Lindh agerar med kompetens, ödmjukhet och fingertoppskänsla. Bombastiska ”lösningsförslag” utifrån förenklade analyser made in Sweden underlättar knappast situationen i Mellanöstern. Om det är något som båda parter i konflikten är allergiska mot, så är det utländska ”experter” som landar i området med färdiga lösningsmodeller, som om den käcka lösningen redan fanns och bara väntar på att förverkligas.Jag kan inte heller låta bli att reagera mot den långtgående ensidighet som Carlsvärd-Lindström ger uttryck åt. När palestinska terrorister dödar och lemlästar oskyldiga civila israeler (gatuflanerare, cafégäster, barmitzvafirare, ungdomar på diskotek), skriver Carlsvärd-Lindström att detta ”kan inte försvaras”. Det måste vara årets understatement. När Israel svarar med militära motåtgärder heter det däremot att detta ”måste starkt fördömas”. Vi kan då göra jämförelsen med ”11:e septemberdramat”: Terrordådet mot World Trade Center ”kan inte försvaras”; USA:s motaktion mot al-Qaidas nätverk ”måste starkt fördömas”...n n Intrycket förstärks ytterligare då Carlsvärd-Lindström ger uttryck för långtgående kritik av Israel för kränkning av mänskliga rättigheter och bristande yttrandefrihet, men helt låter den palestinska sidan gå fri från kritik i dessa avseenden. Detta ger associationer till 70-talet, då politiskt korrekta pamfletter med siréntoner angrep den bristande demokratin i Sydkorea, medan Nordkorea närmast skönmålades som en socialistisk mönsterstat.n n Visst finns brister och avigsidor i det israeliska samhället, men som daglig läsare av två israeliska dagstidningar via nätet kan jag försäkra att en ständig, kritisk, debatt förs om detta. Många isaeliska debattörer riktar hård kritik mot den egna politiken, regeringen och armén. Att kritisera Sharon i Israel är garanterat riskfritt. Hur situationen upplevs ur palestinsk synvinkel ägnas mycket utrymme, och även artiklar skrivna av palestinska journalister publiceras.Detta kan då jämföras med palestinska medier där i princip allt är propaganda som förhärligar den egna ståndpunkten och svartmålar ”den sionistiska fienden”.Att ifrågasätta intifadan, kritisera Arafat eller uttrycka förståelse för motparten är inte tillrådligt. Och knappast lätt att få publicerat i media. Så kanske Carlsvärd-Lindström också borde ta sig en funderare över den palestinska ”yttrandefriheten”?Erling Ivarssonpräst i Svenska kyrkan
Annons
Annons
Annons
Annons