Joel Halldorf: Amnesti för hazarer är räddningen från systemkollaps

Det finns både humanitära och ekonomiska skäl för att hazarerna ska få stanna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Observera att den här artikeln publicerades den 20 december 2016. På grund av spridning i sociala medier kan den åter dyka upp på Dagens mest lästa-lista.

 

Han har varit i Sverige i ett år, men arbetar redan med språkets subtiliteter. Vi övar att böja adjektiv, och att skjuta ut läpparna för att säga ”y” istället för ”i”: ”trygga”, ”bygga”, ”stryka”. Viktiga ord för en flykting.

Tack vare skola, civilsamhällesinsatser och hans hårda arbete kan vi tala ledigt om fotbollsidoler och framtidsdrömmar. Han vill arbeta, gärna som ingenjör. Nästan varje dag sliter han för att nå målet. Enda undantaget är de dagar ångesten slår undan benen på honom.

Han har ju inget uppehållstillstånd – saknar ännu ”de fyra sista sifforna”.

De flesta afghaner som kommit till Sverige de senaste åren tillhör folkgruppen hazarer. Det är en shiamuslimsk minoritet som diskrimineras av landets sunnitiska majoritet, och som förföljs av talibanerna.

Många hazarer lämnade Afghanistan för Iran när talibanerna satt vid makten, men diskrimineringen fortsatte i det nya landet. När regimen började tvångsrekrytera dem för att skicka dem till fronten som kanonmat flydde de vidare mot Europa.

Nu är en del av dem hos oss. Förra året registrerade migrationsverket 23 000 afghaner bland de ensamkommande flyktingbarnen. Men många har aldrig satt sin fot i Afghanistan utan har vuxit upp i Iran. Ändå hotas de av utvisning till Afghanistan, där talibaner och IS-krigare bedriver vad vissa betecknar som ett lågintensivt folkmord på hazarer.

Migrationsverket ändrade sin bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan nyligen, och menade att det försämrats. Ändå fortsätter utvisningarna dit. Liza Schuster, expert på migration och verksam i Kabul, konstaterade i The Guardian 15 december att tvångsutvisningarna är ett stort trauma, inte minst eftersom de som utvisas saknar familj eller nätverk i landet. Inom två år är 80 procent av dem på flykt tillbaka till Europa igen.

De humanitära skälen för att bevilja afghanska flyktingar, i synnerhet hazarer, uppehållstillstånd i Sverige är överväldigande. Kyrkornas julupprop är här en viktig uppmaning till medmänsklighet.

Men humanitära skäl väger tyvärr allt för lätt i dagens svenska debatt. Systemen är viktigast, har vi lärt oss. Därför är det värt att påpeka att det svenska asylsystemet är på väg mot en kollaps, och att en amnesti för vissa flyktinggrupper – som hazarer – vore en konstruktiv lösning på ett kostsamt problem.

Migrationsverket är överbelastat, utan ljusning i sikte. Fortfarande väntar över 100 000 på asylbesked. För många har processen inte ens inletts, och när den gör det är det en kostsam process, som förutom handläggare också involverar tolkar och offentliga biträden.

Hanteringen av asylärenden tränger dessutom ut andra arbetsuppgifter på verket. Utbytesstudenter får inte sina handlingar i tid, och företag varnar för att förnyelsen av arbetstillstånd tar sådan tid att det försvårar deras verksamhet.

Ett avslag från Migrationsverket innebär inte att processen är avslutad. Det är möjligt att överklaga, och högen med handlingar hos migrationsdomstolar växer. Tidigare har man fått in ett tiotal fall varje månad, men bara i november i år har det inkommit 700 stycken.

Och det slutar inte där: ska människor tvångsutvisas kommer det krävas polisinsatser (nämnde jag att polisen är underbemannad?) och chartrade plan – allt till astronomiska summor. Redan nu har minst 12 000 människor avvikit. De gömmer sig, och jagas av vår underbemannade poliskår.

Låt oss släppa prestigen för ett ögonblick och betrakta situationen lite på håll. Vi har ett land med för lågt barnafödande som behöver fler i arbete för att klara arbetsmarknadens behov och framtidens välfärd. Vi investerar i skolgång för flyktingar som är här – arbetsföra ungdomar som sliter med att lära sig svenska i hopp om att gå ut på arbetsmarknaden. Och så vi har ett antal överbelastade myndigheter som arbetar med att kasta ut dem.

Vad är logiken i detta? Svaret är att det inte finns någon­. ­

År 2015 stängde svenska politiker gränsen – ett drastiskt beslut motiverat av att systemen och ekonomin behövde skyddas. Nu är det dags för ännu ett drastiskt beslut, men denna gång av humanitär karaktär: Undvik en systemkollaps och ta ansvar för den svenska ekonomin genom att bevilja amnesti åt de flyktingar som är här.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons