Joel Halldorf: Skilsmässofrågan är påvens Obamacare

En omdiskuterad fotnot hotar Franciskus revolution.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

I veckan var det fyra år sedan kardinal Jorge Bergoglio blev påve Franciskus – och revolutionen rullar vidare. Påven arbetar idogt efter sin vision av kyrkan som ett fältsjukhus för de sårade snarare än en klubb för de perfekta. Men nu hotas hela projektet av en omdiskuterad fotnot

Den mediala bilden av påven är fortfarande den av en jovialisk man som omfamnar de fattiga. Men Franciskus leder inte bara genom sitt exempel, utan också med hårda nypor.

De som motarbetar honom omplaceras utan större sentimentalitet. Påven är barmhärtig utåt, men sträng inåt. De två sidorna hör samman. Vem som helst kan följa en regelbok eller organisera en verksamhet, men påven vill inte att kyrkan leds av domare eller företagsledare, utan av herdar. De som anförtrotts uppdraget måste leva nära både folket och Kristus för att kunna urskilja det rätta i varje situation.

Här brottas Franciskus med ett dilemma som pastorer och präster i Sverige kan känna igen. Hur är man en gemenskap med tydliga ideal – ideal som skyddar mot syndens destruktivitet och vägleder till ett gott liv – samtidigt som man undviker att förskjuta dem vars liv blivit annorlunda? Niklas Piensoho, föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm, sökte finna just denna smala väg när han talade om att välsigna människor utanför kyrkan snarare än att markera avstånd (Dagen 23/8-2013).

Piensohos exempel var homosexualitet, men för Franciskus är den viktigaste frågan den om möjligheten för omgifta katoliker att gå till nattvard.

Detta är påvens Obamacare: den reform han mest av allt önskar, men samtidigt en som gör honom sårbar för kritiker. Den diskuterades under visst rabalder under två familjesynoder år 2014 och 2015, innan påven själv kommenterade den i sin apostoliska exhortation ”Amoris Laetitia” (”Glädjen att älska”, Veritas förlag).

Bakgrunden är den katolska synen på äktenskapet som ett sakrament. Det Gud har sammanfogat har människan inte befogenhet att lösa upp, lär man.

Det officiella budskapet hittills har varit att den som ändå gör det lever i en allvarlig och medveten synd, vilket utestänger henne från sakramenten.

Men Franciskus ställer dörren på glänt för en annan tolkning. Den kontroversiella fotnoten har nummer 351, och återfinns i ett avsnitt där påven resonerar om den moraliska lagen. Lagen är inte, skriver han, en samling regler som mekaniskt kan tillämpas på en människas liv, utan en källa till vägledning. En person kan leva i vad som kan se ut som synd, men skälet är varken trots eller ond vilja, utan att hon är offer för omständigheter bortom hennes kontroll. Prästen kan då inte gömma sig bakom paragrafer, utan måste urskilja den rätta vägen framåt i just detta fall.

Och fotnoten tillägger: denna väg kan vara att hon erbjuds att ta emot sakramenten, ty: ”nattvarden är inte ett pris för de perfekta, utan läkemedel för de svaga.”

Kritiken mot Franciskus håller på att nå stormstyrka, inte minst genom ett brev med kritiska anmärkningar från fyra kardinaler – och det behöver väl knappast tilläggas hur ovanligt det är att påven kritiseras offentligt av sina kardinaler. Kardinalerna beklagar den ”förvirring” som de menar att påven orsakat genom sina öppna skrivningar, och kräver tydlighet: syftar fotnot 351 på frånskilda och omgifta? Kan de vara en fullvärdig del av kyrkans gemenskap? Ja eller nej?

Häromveckan tog påven indirekt tillfället att svara sina kritiker, då han predikade över texten som skildrar hur fariséerna frågar Jesus om skilsmässa är tillåtet (Matt. 19:3).

Jesus accepterar inte fariséernas logik, kommenterar påven, eftersom de tänker på tron enbart i termer av ja eller nej – en illa dold pik till de fyra kardinalerna.

Jesus väljer inte mellan sanning och barmhärtighet, utan förenar dem, fortsätter påven: Han förklarar att ett sprucket äktenskap är en tragedi, men lever samtidigt ständigt nära dem som sårats av synden.

Sanning och barmhärtighet – det är den väg Franciskus pekar ut. Det innebär inte urvattnade ideal och sänkta krav, men kräver tvärtom mer av kyrkan än ”tydlighet” och enkla ja eller nej. En kyrka som vill gå den vägen kan inte gömma sig bakom lagböcker och paragrafer, utan måste bära lagen i sitt hjärta.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons