Kristna rötter ger julen mening

Också den svenska ateisten tar sin utgångspunkt i kristen tro, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

”Julen är en kristen högtid”. Rubriken på samhällsdebattören Thomas Gürs ledarkrönika i måndagens Svenska Dagbladet kan tyckas som en självklarhet för varje Dagenläsare. Vad skulle julen kunna vara annat än just en kristen högtid?

All julstress, julklappshets och julmatsfrosseri i världen kan inte förminska betydelsen av att vi en gång varje år påminns om det största undret av alla, att Gud blev människa och kom till jorden som ett värnlöst barn.

Men Gürs resonemang är intressantare än så. Hans poäng är att även om en merpart av Sveriges befolkning ser sig som ateister så är de kristna ateister. ”I Sverige utgår till och med ateisters gudlöshet från den kristendom som präglar landets historia och kultur”, skriver han och slår fast att en av de viktigaste nycklarna till att ta till sig såväl kultur som samhällsdebatt är att inse att kristendomens seder och bruk utgör en väsentlig del av vårt samhälle. Något som blir särskilt tydligt just i juletid.

Det finns sådana som skulle önska att det var annorlunda, att julen i vår upplysta, så kallade moderna tid hade förvandlats till enbart en köpfest av för varje år ökande mått eller ett tillfälle att vara ledig från jobbet och umgås med släkt och vänner, en pendang till midsommaraftonen mitt i midvintern. Om Gür har rätt kan de ge upp sina förhoppningar.

De kristna rottrådarna är starkare än så, också hos den sekulariserade eller till och med ateistiska befolkningen. De kanske inte syns men de finns där ändå, färdiga att om rätt impulser når dem ge näring åt livet.

För den som vill att julen inte bara ska vara god i största allmänhet utan också utgöra en påtaglig påminnelse om Guds oändliga godhet mot människosläktet är tanken både upplyftande och utmanande. Upplyftande därför att den ger hopp om att den påkristning av Sverige som åtminstone de senaste decennierna pågår under den sekulariserade ytan ska bryta igenom och bli så uppenbar att den kan kallas en 2000-talets väckelse. Utmanande eftersom en sådan utveckling inte sker av sig själv utan kräver ett idogt arbete på många fronter, inte av några få entusiaster som upplever att de är kallade att vara evangelister utan av många, ja faktiskt av alla som kallar sig kristna.

Den flyktingutmaning som det svenska samhället är mitt inne i har lett till att den ideella sektorn hamnar i ett välförtjänt rampljus. Det är symptomatiskt att tidskriften Fokus till årets svensk utsåg Volontären, den som ”sparkar en boll till någon som talar ett annat språk, dukar en extra tallrik på matbordet eller står beredd med en filt på perrongen”.

Kristet frivilligarbete ska utföras utan bitankar. Men det hindrar inte att det kan ha positiva bieffekter.

Den kyrka som tar evangeliet på allvar, inte bara i juletid utan året runt, väcker respekt men också nyfikenhet om vilka drivkrafterna är.

Den är värd att ta vara på så att julen i framtiden blir en kristen högtid inte bara i formell utan också i reell mening.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons