Kyrkan kan lära av tvärvändningen om stängda gränser 2015

Visst protesterade somliga då Sverige hastigt vände från öppna hjärtan till stängda gränser, men politikernas agerande följde opinionen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Vi som är födda efter 1980 har uppfostrats mer på popsånger än på psalmer. Till och med på skolans julavslutning har ”Tänd ett ljus” en mer självklar plats än ”Stilla natt”, och ”Vi tänder ett ljus i advent” sjungs nog oftare än ”Nu tändas tusen juleljus”. De är inga dåliga sånger: trallvänliga, lättsjungna – och exempel på hur kristen etik förs vidare i sekulära former. Julevangeliet transformerat till ett budskap om solidaritet och en önskan om att ”alla som är rädda och fryser på vår jord” ska få plats vid vårt bord.

Men hur stabil är en sådan grund i skarpt läge?

Frågan aktualiserades hösten 2015, då Sverige hastigt vände från öppna hjärtan till stängda gränser. Visst protesterade somliga, men politikernas agerande följde opinionen: partier som förordade öppenhet – C och V – sjönk eller låg stilla i SIFO:s undersökningar mellan september och december.

Så kom julen, och vi sjöng om tända ljus som om inget hänt. Politiker talade om systemkollaps medan julhandeln slog rekord.

Läs också: Dagens ledarskribenter 2015: Nu krävs entusiasm och konkret handling
 

Det har kommit flera klarsynta betraktelser över denna höst: både dokumentärer och Grotescos lysande satir. Men även kyrkorna behöver reflektera över förloppet, för att förstå vår tids politiska förutsättningar.

Det fanns brister i debatten om migrationen 2015. Många lade locket på genom att brunmåla allt som föll utanför åsiktskorridoren, vilket blev ohållbart i längden. När fronten till sist föll ledde det till en alltför dramatisk pendelsvängning: svensk flyktingpolitik gick från Europas generösaste till den strängaste.

Den första lärdomen av detta är att även om flyktingfrågan är en moralisk fråga, bör debatten inte föras i ett moralistiskt tonläge. Det slår tillbaka, särskilt om moraliska argument blir en ursäkt för att runda konkreta fakta – inklusive kostnads­kalkyler.

Dagen var en av få tidningar som för­ordade skattehöjningar för att säkra resurser för flyktingmottagandet – men det var för få som gjorde det, och kanske borde vi ha varit ännu tydligare.

Fakta och värderingar står inte emot varandra, tvärtom. I dag uppfattas etik som tyckande, åsikter man inte kan argumentera om. Men i kristen tradition­ är det något man kan föra rationella samtal kring.

Detta är också vad debatten behöver: personer som visar att den som har ett öppet hjärta också kan hålla huvudet kallt.

Den andra lärdomen är att kyrkan i dag verkar i ett samhälle som inte delar hennes värderingar. Kyrkan är internationell – ”allmän” eller ”katolsk”, som det heter i trosbekännelsen – i en allt mer nationalistisk värld. Kyrkornas öppenhet motiveras både av teologiska övertygelser och av levande internationella relationer. Det gör oss till avvikare i en värld där nationen blivit moralens horisont. Som Lars Trägårdh påpekat motsvarar samhällskontraktets begränsade solidaritet skattebetalare emellan bättre hur moralen faktiskt konstrueras, än talet om allmänna mänskliga rättigheter.

Därmed skakar grundvalarna för väst, där universella rättigheter ansetts grundläggande. Men är det egentligen överraskande? Filosofen Charles Taylor har ifrågasatt relationen mellan västs etiska ideal och filosofiska grundsyn: ”höga ideal kräver starka källor”, som han skriver. Taylors fråga är, som Josef Bengtson visat i sin utmärkta avhandling, om en moral utan Gud verkligen kan bära de höga bekännelser om mänskliga rättigheter och allas lika värde som väst proklamerar?

Statsvetaren Katarina Barrling rör vid samma ömma punkt när hon konstaterar att bilden av Sverige som ett land präglat av solidaritet och internationalism krockar med tvärvändningen 2015: ”Omsvängningen visar till vilken grad människan kan överskatta sin egen förmåga att höja sig över det materiella.” (Kvartal 2/2016) Ja, är detta ens möjligt – återigen: i skarpt läge – utan en transcendent horisont? Detta är den värld kyrkorna har att navigera.

Givetvis finns många potentiella allianser, men kyrkorna kan inte förvänta sig allmän uppslutning bakom sin etik.

Utmaningen är att argumentera för moraliska övertygelser utan att moralisera – och att påminna sig om att bara för att människor sjunger om att hjälpa de utsatta, så betyder det inte att de är beredda att betala för det.

Fler artiklar om Sveriges nya asylpolitik

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Bokrecensioner
Annons
Annons