Kyrkan måste stå över ideologi

En kristen rättar sig inte i första hand efter partiboken, skriver Joel Halldorf.

Ledare

Mycket har ändrats på kort tid i den svenska debatten, men polerna är desamma och överraskningarna få. De flesta debattörer står i prydliga led, till höger respektive vänster om DN.

Vilket må vara hänt, det är ju trots allt politiska diskussioner.

Värre är att detta höger-vänster-tänkande också influerar kyrkorna, så att man här talar om höger- och vänsterkristna.

Problemet är att sådana etiketter låter den kristna identiteten underordnas en ideologi. Det sker egentligen så fort man lägger ett epitet till begreppet kristen – oavsett om man identifierar sig som kristen höger eller vänster, eller, för den delen, som kristen nationalist eller kristen feminist.

Kyrkan sammanfaller inte helt med något politiskt eller ideologiskt projekt. I modern tid har det gjorts en mängd försök att gifta ihop en ideologi med den kristna tron – och snart sagt samtliga har slutat med att teologin fått anpassa sig till ideologin.

Den kristna tron relativiserar alltid alla andra anspråk. En kristen rättar sig inte i första hand efter partiboken, utan efter en annan bok, nämligen Bibeln.

Därför bör en kyrka inte låta som en underavdelning till ett politiskt block eller parti av någon färg. Och även om man som enskild kristen sympatiserar mer med en viss riktning så ska man inte tro allt de säger!

Teologen Karl Barth (1886–1968), som verkade under de totalitära ideologiernas århundrade, såg detta klart. Barth menade att kyrkans frihet var beroende av att hon höll ideologierna på armlängds avstånd. Inte världsfrånvänt, men med en tydlig idé om hur prioriteringarna ser ut. ”Läs både Bibeln och tidningen – men tolka tidningen utifrån Bibeln”, som han sa.

Den politik som springer ur den kristna tron är annorlunda, men att påstå att den är ideologiernas motsats är att gå för långt. Tvärtom: den har beröringspunkter med flera politiska perspektiv. Den socialistiska solidaritetstanken, liberalismens betoning av den personliga integriteten och den konservativa skepsisen mot människoskapade utopier har alla paralleller i kristen tro.

Här finns en utgångspunkt för en kristen politik i vår tid: ingå inte äktenskap med någon ideologi, men avfärda inte heller någon lättsinnigt. Det finns goda idéer i de flesta partier, men inget parti har hela sanningen. Samverka därför med alla människor av god vilja, men våga också markera avstånd mot ideologier som kolliderar med evangeliets politik.

Ett sådant förhållningssätt skapar ett befriande oberoende, även för den som är verksam inom ett politiskt parti. Den som inte gift sig med en politisk färg kan lyssna fördomsfritt efter de bästa argumenten, och kan även överraska genom att utmana den rigida höger-vänster-polariseringen.

Förmågan att överraska, att vägra rätta sig efter den politiska skalan, är inget egenvärde. Men det är ett tecken på att kyrkan bevarat sin integritet.

Annons
Annons
Annons
Annons