M-utspel kan ta död på Alliansen

Att söka SD-stöd för att få regera öppnar för utpressning.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Den svenska inrikespolitiken är i gungning efter Anna Kinberg Batras proklamation i förra veckan att Moderaternas uppfattning är att det är dags att fälla den rödgröna regeringen även om det innebär att regerandet måste ske med stöd av Sverigedemokraterna.

Om utspelet i första hand var ett försök att möta den interna kritiken i Moderaterna verkar det inte helt lyckat. Enligt en opinionsundersökning som SVT låtit göra är det inte ens hälften av moderatväljarna som gillar tanken.

Ville Kinberg Batra däremot ta död på Alliansen, eller åtminstone försätta den i djup koma, lyckades hon bättre.

Det är svårt att se hur ett gemensamt borgerligt alternativ till en rödgrön regering ska kunna framstå som trovärdigt inför och vid valet 2018.

Situationen kan analyseras i speltermer, som om det enbart handlar om politisk taktik. Sådant är fantasieggande. Men betydligt allvarligare är de ideologiska aspekterna. Att Kinberg Batra, med instämmande endast av Ebba Busch Thor (KD), förklarar sig beredd att göra sig beroende av SD med hänvisning till att partiet nu är så stort att det inte går att negligera innebär att en gräns passerats.

Ett medhåll från SD i enskilda sakpolitiska frågor är en sak. När Kinberg Batra i söndagens Agenda nämner sådant som bullerregler som exempel försöker hon slå blå dunster i ögonen på dem som lyssnar. Självfallet kan det vara så att SD råkar hamna på samma linje som ett eller flera andra partier. Ett färskt exempel är att näringsminister Mikael Damberg (S) avstod från förslaget om kvotering i bolagsstyrelserna sedan det visat sig att det aldrig skulle kunna passera Civil­utskottet.

Något helt annat är att fälla de rödgrönas budget med SD:s hjälp och ta över regeringsmakten utan egen politisk majoritet.

En sådan borgerlig regering skulle hamna i en likartad situation i förhållande till SD som den S och MP befinner sig i gentemot Vänsterpartiet. Likartad men alls inte identisk.

Att V skulle fälla en vänsterregering genom att göra gemensam sak med de borgerliga och SD är otänkbart. Ändå lyckas Sjöstedt sätta press på Löfven i vissa, om än inte alla, frågor. Relationen borgerligheten - SD är helt annorlunda. Det finns ingen gemensam ideologisk bas att falla tillbaka på. Ett populistiskt parti kan sälja sina röster till den som betalar bäst.

Den regering som gör sig beroende av Jimmie Åkesson sätter sig i hans knä.

Den skulle på punkt efter punkt bli tvungen att rätta sig efter vad SD önskar - precis det som Åkesson eftersträvat hela tiden.

Den njugga inställningen från sympatisörerna pekar mot att Moderaternas opinionssiffror kan komma att påverkas. För partiets del finns dock trots allt rejäl fallhöjd. Det gör det inte för Kristdemokraterna. Det är svårt att se att KD:s stöd för M:s nya linje skulle locka en enda ny väljare. I stället riskerar det att skrämma bort åtminstone några tiondelar av de sista trogna anhängarna.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Kampanjen Afrika svälter!
Annons
Annons
Annons
Annons