Marken gungar under Miljöpartiet och Kristdemokraterna

Kan Almedalen hjälpa till att återvinna förtroendet?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Denna vecka ger sig partiledare efter partiledare in i hetluften när de äntrar scenen i Almedalen. Den långsiktiga effekten av hur lyckad respektive partiledares föreställning i Visby bedöms vara kan diskuteras. Men det finns två partier som måste ta chansen att återvinna väljarnas förtroende om inte deras rikspolitiska tillvaro ska sluta med en kraschladdning – Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Av olika men delvis likartade orsaker gungar marken under båda dessa partiers fötter. Förtroendet för språkrör respektive partiledare är lågt och på frågan om vilket parti man skulle rösta på om det var riksdagsval i dag svarar alldeles för få väljare vare sig MP eller KD.

Det är så illa att tanken att båda kan åka ur riksdagen vid nästa val måste tänkas.

För Miljöpartiet är krisen akut. Att byta ett av språkrören var ett tappert men misslyckat försök att vända trenden. Personfrågor är inte oviktiga. Men för ett parti som nått sina framgångar genom att hänvisa till idealism och ideologisk övertygelse blir de av underordnad betydelse när den ena hjärtefrågan efter den andra visar sig falla platt till marken.

Regeringens beslut att tillåta Vattenfall att sälja den tyska brunkolsverksamheten till tjeckiska intressenter kan visa sig vara spiken i kistan. Det hjälper inte att partiets företrädare ångrar att de under valrörelsen viftade med den kolbit som man försäkrade skulle stanna i marken bara Miljöpartiet kom till makten.

Det är en viktig läxa för framtiden att inte utfärda vallöften som det inte finns förutsättningar att hålla. Men det räcker inte. Brunkolsfrågan är av den digniteten att den enda rimliga utvägen hade varit att göra den till kabinettsfråga.

Alla partier vill ha den makt som det innebär att sitta i regering. Men blir priset för högt kräver anständigheten att man lyfter på hatten och tackar för sig.

Det svider kortsiktigt men lönar sig i det långa loppet. Argumentet att det inte finns en riksdagsmajoritet för att ändra ägardirektiven till Vattenfall bör inte lura någon. Det beror ju på att regeringen valt att inte låta riksdagen ta ställning till ett sådant förslag, som rimligen fått stöd åtminstone av Vänsterpartiet.

Och Kristdemokraterna då? Också KD är ett ideologiskt parti med kärnväljare som brinner för det de anser vara rätt och rättfärdigt.

De är besvikna över den väg som KD slagit in på inte minst i fråga om migrationspolitiken men också i moralfrågor. De delar exempelvis inte uppfattningen att ett deltagande i Prideparaden är ett nödvändigt rekvisit för att bevisa att partiet står för uppfattningen om alla människors lika värde.

KD behöver sina kärnväljare inte bara när de går till valurnorna utan också i vardagsarbetet på lokalplan. Om förhoppningarna var dels att de trogna anhängarna aldrig skulle överge sitt parti, dels att tidigare KD-skeptiker skulle strömma till när kursen lades om är det bara att konstatera att båda tycks ha kommit på skam.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons