Offer för trång åsiktskorridor

Intolerant samtalsklimat kan sprida sig till fler områden

Ledare

Ordet ”åsiktskorridor” kom i svang för ett halvår sedan efter ett blogginlägg av stats­vetenskapsprofessorn Henrik Oscarsson. Han varnade för den situation som kan uppstå när ”åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tanke­vurpor”. Då, menar han finns det en risk att vi helt missar ”de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna”.

Om åsiktskorridoren i allmänhet är smal finns det frågor där den är så trång att all passage snart är omöjlig, där minsta försök till problematisering får förödande konsekvenser för den som vågar antyda en annan uppfattning än den gängse.

Svallvågorna efter Uppdrag gransknings bottennapp på den undersökande journalistikens område har inte lagt sig utan skördar sina offer. Peter Artman, en av de präster som lurades att be för en falsk konfident som uppgav sig vilja slippa sin homosexuella läggning, fråntogs efter protester från föräldrar uppgiften att medverka vid skolavslutningen i en av församlingens kyrkor. ”Skandalpräst”, trumpetade kvällspressen, utan att reflektera över att det knappast kan vara en skandal att en kyrkans man är övertygad om att Gud hör en ärligt menad bön om förändring och kan ingripa i alla livets situationer.

Lisa Walén, kristdemokratisk kommun- och landstingspolitiker i Enköping, uttryckte sig måhända något slängigt i ett inlägg på Facebook när hon gav uttryck för åsikten att det ”kan gå att bli fixad genom förbön och en egen önskan om att verkligen vilja lämna homosexualiteten”.

Att hon raskt bad om ursäkt för att detta kunde uppfattas som kränkande räckte inte.

Den lokala kd-styrelsen uttalade sitt misstroende och Walén hade inget att välja på annat än att kliva av alla sina uppdrag, i lokaltidningen stämplad som ”homofob” och som en person vars synsätt ”legitimerar det våld som vi homosexuella utsätts för i Sverige samt länder som Ryssland och Uganda” av en representant för HBTQ-samhället utan att få motfrågan ”Hur då?”. ”Det är aldrig för sent att ge upp”, slår ledarskribenten i Enköpings-Posten fast.

Också den som har uppfattningen att Gud inte hör bön och inte kan förändra omständig­heter borde ha anledning att känna oro över samtalsklimatet.

I dag gäller det frågor om sexuell läggning. I morgon kan det ha spritt sig till helt andra områden där inga avvikelser tillåts och där den vars åsikter avviker från något som snabbt blivit en etablerad sanning inte bemöts med saklig och vid behov hårdhänt kritik utan med stigmatisering och marginalisering.

Den nya normen, att det inte finns några normer eller något som är normalt, får inte ifrågasättas. Toleransens förespråkare excellerar i intolerans. Det är 2010-talets stora paradox.

Annons
Annons
Annons
Annons