Ökat tryck ger hopp om amnesti

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

I förra veckan gjorde regeringen något som sagts vara omöjligt. Man frös den del av nedmonteringen av LSS som handlar om omprövningar av rätten till personlig assistans. Argumenten om att Försäkrings­kassans och domstolarnas hantering av lagen var rättssäker och inte kunde störas av politiska ingrepp fick ge vika när trycket blev för stort. Regeringen­ tog,­ som Dagen skrev (den 15 november),­ sitt förnuft till fånga.

Det som har hänt en gång kan hända igen. Parallellen till frågan­ om de ensamkom­mande flykting­ungdomarnas öde är uppen­bar.

Återigen hävdar regeringens­ företrädare – åtminstone de S-märkta – med en åsnas istadig­het att besluten som avgör deras framtid fattas i god ordning, att processen är rättssäker. Och precis som när det gäller LSS växer det politiska trycket. De som reagerar är inte bara de direkt berörda och alla de svenskar som engagerat sig för dem. Att biståndsorganisationer och kändisar får uppmärksam­het för upprop kan Stefan Löfven kanske leva med. Men att regeringspartnern Miljöpartiet krokar arm med ledande socialdemokratiska lokalpolitiker över hela landet är betydligt svårare att uthärda.

Precis som när det gäller LSS vill Socialdemokraterna inte förlora valet på att framstå som ett omänskligt och inhumant parti. Hur långt Miljöpartiet är berett att gå är okänt. Men nog borde Gustav Fridolin och Isabella Lövin åtminstone våga tänka tanken att detta är en fråga som har så stor betydelse för partiets­ anhängare att det är värt att lämna regeringen för att inte MP ska bli krossat i valet om mindre än tio månader.

Att sitta vid maktens köttgrytor har ett pris och det finns lägen när det blir för högt.

Miljöpartiet är snubblande nära den gränsen efter nederlag på nederlag i hjärtefrågor under de gångna tre åren.

Och hur är det då med rättssäkerheten? Att den fungerar oklanderligt är en absolut nödvändighet för den hårdnackade S-linjen. Och det är ett resonemang som inte håller streck, lika litet i dessa ärenden som när kristnas asylskäl prövas efter okänsliga förhör ledda av personer som inte förstår vad det handlar om att ha eller byta tro. (Se Joel Halldorfs ledare den 17 november.)

”Rättsmedicinalverkets modell för åldersbedömningar är ett hafsverk av självutnämnda experter”, skriver erfarna rättsläkare på DN Debatt. Och på nyhetsplats berättar samma tidning att flera syskonpar hotas av avvisning till Afghanistan med motivering att de har ett nätverk på plats – varandra. Att just ett sådant beslut, som ledde till att synskadade Assad, 18, i desperation tog sitt liv, i efterhand erkändes vara felaktigt verkar inte spela någon roll.

På samma sätt som när det gäller den personliga assistansen har myndighet och domstolar hamnat på fel spår. Då är det politikernas skyldighet att ingripa.

Om det sker av humanitära eller realpolitiska skäl är av underordnad betydelse för de unga människor som får chansen till en framtid i Sverige.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons