Rimligt att Ekmans konvertering väcker reaktioner

Det finns en skillnad i att vara varm ekumen och att lämna det hus man byggt och ivrigt förespråkat, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Ledare

På ett plan är det bara att säga grattis och lycka till, Ulf Ekman. Om han upplever att Gud kallat honom vidare är det färre kristna i dag, i ekumeniska tider där olika traditioner förts närmre varandra, som kommer att förkasta beslutet än det hade varit i exempelvis slutet av 1980-talet.

I en tid när Ulf Ekman själv vässade sin penna hårt med kritik mot Katolska kyrkan.

Och just den omsvängningen är faktiskt inte helt oproblematisk nu när han gått hela vägen i sin förändrade kurs. Att han korrigerat sin tidigare kritik och konkret arbetat med att förändra sitt och Livets ords förhållningssätt till även kristna längre från den egna traditionen är enbart av godo, den vidgningen och det erkännandet har varit viktigt.

Men det finns en skillnad i att vara varm ekumen och att lämna det hus man byggt och ivrigt förespråkat.

För det första är flytten över från protestantism till katolicism inte som att exempelvis lämna pingströrelsen för Evangeliska frikyrkan. Trots att relationerna generellt blivit bättre och varmare så finns det en del inte oväsentliga skillnader, där påvens roll och betydelse är en av de mest centrala. Katolska kyrkans bejakande av kristna i andra sammanhang har vuxit precis som övrigas ökade bekräftelse av katoliker, men faktum kvarstår: Den egentliga enheten anses ske under påvens ledarskap och den katolska principen är att inte fira nattvard tillsammans med andra troende.

Utifrån den typen av skillnader är det inte bara ett samfundsbyte i mängden utan kallas konvertering, och därför är det rimligt att det väcker reaktioner. Att från protestantiskt håll resa frågetecken kring beslutet behöver inte nödvändigtvis innebära att man ifrågasätter den katolska tron utan att man vill betona den egna myllans teologi. Det är i allra högsta grad rimligt.

För det andra väcker det förstås än mer uppståndelse när det är en stark profil och företrädare som ”växlar sida”. Ulf Ekman är prästvigd inom Svenska kyrkan och har propagerat stenhårt för protestantisk teologi under årtionden, inte minst genom sitt grundande av Livets ord. Utan någon tvekan har han pekat ut riktning och utmanat människor att följa. De ställs nu i en väldigt speciell sits.

Den lokala efterträdaren Joakim Lundqvist har nämligen, utifrån reaktioner på Ekmans förändrade hållning, deklarerat i en blogg att Livets ord inte är på väg att bli katolskt och att man inte förespråkar konvertering. Församlingen ska stå kvar i sin tradition, vilket samtidigt innebär att man väldigt mycket byter riktning.

För plötsligt ska man inte följa grundaren och den röst som starkast stakat ut stigen hitintills.

Något avståndstagande av Ulf Ekman är det inte tal om, Joakim Lundqvist och församlingen är alltför ekumeniskt sinnad för det. Men hursomhelst går deras tidigare starke ledare i väg åt ett annat håll, i en riktning som han tidigare varnat för. Det är högst troligt att det kommer leda till såväl huvudbry som kris för somliga och det blir en rejäl utmaning för Lundqvist och övriga ledningen att hantera.

Annons
Annons
Annons
Annons