Solidaritetsbrist slår mot svaga

Flyktingströmmen upphör inte utan söker nya vägar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Det räcker med en snabb blick på kartan över Medelhavsområdet för att förstå varför flyktvägen från Turkiet till de grekiska öar som Lesbos blivit ett huvudalternativ för de människor som ser sig tvungna att lämna sina hem i Syrien och andra konfliktdrabbade områden.

Resan över till Europa är förvisso farofylld - men sträckan är kort och utsikterna därmed förhållandevis goda att klara överfarten även i bräckliga farkoster.

Längre västerut ser det annorlunda ut. Färden från Libyens kust till Italien är lång och går över öppet hav. Ändå har redan många tusen personer företagit den vådliga färden hittills i år. Bara de senaste dagarna har flera båtar med hundratals migranter stoppats. Bedömningarna inom EU om hur många personer som försöker att ta sig över under 2016 rör sig i dagsläget mellan en halv miljon och 800 000. Hur många av dem som överlever är en öppen fråga.

Desperata människor vidtar desperata åtgärder. När flykten till Europa via Turkiet försvåras eller omöjliggörs utan att trycket att komma bort från de bedrövliga förhållandena i hemländerna avtar söker sig strömmarna av människor nya vägar.

Ju mer farofyllda vägarna är, desto mer drabbas de svagaste – barnen, de sjuka, människor med funktionsnedsättningar, de äldre.

Det är dessa grupper som blir kvar i flyktinglägren eller som går under i Medelhavets vågor. Allt medan Europas politiker utkämpar den oädla kampen om vem som kan stå för den mest restriktiva politiken och försöker köpa sig fria genom att betala Turkiet för att hålla flyktingarna borta.

På ett seminarium hos Utrikespolitiska institutet i förra veckan konstaterade chefen för EU:s representationskontor i Stockholm Katarina Areskoug Mascarenhas att de 1,5 miljoner människor som sökte sig till EU under 2015 inte utgjorde mer än 2 promille av den sammanlagda befolkningen. Med ett solidariskt mottagande skulle detta tillskott inte ha inneburit något problem alls, tvärtom hjälpt till med att lösa det dilemma som en allt sämre åldersstruktur innebär.

Men solidaritet är en bristvara. Och, som den erfarna EU-bevakaren Ylva Nilsson konstaterade vid samma seminarium, det kostar ingenting för EU:s medlemmar att inte vara solidariska. I stället anstränger sig unionen att vara så flexibel som möjligt för att hålla alla på gott humör.

Ylva Nilssons väl underbyggda bedömning är att EU:s uppgörelse med Turkiet är riktigt dåligt, av såväl moraliska, lagliga som praktiska skäl.

En absurditet av moment 22-klass är att den flyktingsmuggling som avtalet avser att stoppa måste fortgå för att samma avtal överhuvudtaget ska få någon effekt.

Det är nämligen bara sedan flyktingar som kommit till Grekland efter att avtalet trätt i kraft har återsänts till Turkiet som lika många andra flyktingar, som inte utnyttjat smugglare, ska få lämna lägren och resa till Europa på säkra vägar. De som i desperation försökt ta sig över havet placeras sist i kön, utan hopp. Människovärdigt? Knappast.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Attacken mot synagogan
Annons
Annons