Spanskt övervåld löser inte krisen

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Gör tankeleken att en stark rörelse växer fram i Skåne som kräver att Sverige ska gå med på att landskapet får bli en egen nation. Uppfattningen har brett ut sig dels att Skåne skulle klara sig utmärkt utan att behöva släpa på den ballast som övriga Sverige innebär, dels att landsdelens bidrag till den svenska nationen inte uppskattas till fullo. En egen rödgul flagga har man redan, och ett språk som till dels skiljer sig från rikssvenskan. (Säg inte till en skåning att du vill låna en ”pirra” om du menar att det är en ”säckakärra” du behöver.)

Till att börja med skulle ingen ta separatisterna på allvar men när det visar sig att de inte tänker ge sig skulle det knappast jublas i riksdag och kanslihus.

Enträgna försök att övertala de uppstudsiga skåningarna skulle göras med alla upptänkliga argument och vädjanden.

Och vad skulle hända om det gick så långt som till en folkomröstning? Skulle regeringen avvakta utgången eller skulle alla statliga maktmedel – inklusive polis, hemvärn och militär personal – sättas in för att hindra skåningarna från att säga sin mening om framtiden?

Tanken svindlar. Låt oss hoppas att svaret skulle bli nej, så att inte samma våldsamma scener skulle utspela sig i Malmö och Kristianstad som dem vi bevittnat under helgen i Barcelona. Att en stat använder brutalt våld mot sina egna medborgare för att hindra dem att utöva den demokratiska rättigheten att säga sitt är inte bara olämpligt utan otillständigt.

Det är sådant som sker i diktaturer, inte i en av EU:s medlemsstater.

Och det för osökt tankarna till att det faktiskt inte är mer än 80 år sedan Spaniens bräckliga demokrati gick i graven efter en militärkupp med åtföljande blodigt inbördeskrig och endast drygt 40 år sedan folkstyret återuppstod efter general Francos död.

Spanska statens hårdhänta sätt att utöva sin makt vid folkomröstningen var ingen överraskning, vare sig för befolkningen i Katalonien eller för omvärlden. EU har hittills valt att ligga lågt. Även i efterhand hänvisar man till att det är en intern angelägenhet för Spanien och nöjer sig med att mana till besinning och dialog.

 

Läs mer: Kyrkoledare manar till lugn i Katalonien

 

Det verkar osannolikt att lugnande ord skulle vara tillräckligt för att hitta en lösning på en problematik med månghundraåriga rötter, där det finns risk för parallella scenarier i flera andra EU-länder. Vad sker om de flamländska separatisterna i Belgien får en nytändning? Eller baskerna i sydvästra Frankrike och nordvästra Spanien? Och hur ska EU hantera det läge som uppstår om Skottland gör allvar av planerna att bryta med Storbritannien och söka eget medlemsskap efter brexit?

För skåningarna behöver vi antagligen inte oroa oss i första taget. Och sannolikt inte heller för svensk polisbrutalitet av spanskt slag.

Mot agerandet under lördagens med fasa emotsedda nazistmanifestation i Göteborg finns inte mycket att invända. Det var helt rätt, när Nordiska motståndsrörelsen inte lydde direktiven från ordningsmakten och rättsväsendet, att stoppa demonstrationen med de maktmedel som stod till förfogande och se till att det blir ett rättsligt efterspel för arrangörerna.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Utredning om religion
Annons
Annons
Annons
Annons