Svenska kyrkan inne på farlig väg

Yttre och inre tryck i homofrågan ökar, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Upprördheten över Uppdrag gransknings smyginspelning av fejkade själavårdssamtal är med all rätta stor i svensk kristenhet. Det hade varit lika illa om den falske konfidenten spelat in samtalen, bluffat sig till förbön och missbrukat prästernas tystnadsplikt genom att påstå sig vara i själanöd av vilken orsak som helst. Och lika sorgligt att konstatera att Uppdrag gransknings redaktion inte först försökt få svar på öppna frågor utan gått direkt på den journalistiska metod som enligt programmets egna regler bara ska till­gripas när alla andra vägar visat sig omöjliga.

Det är dock ingen slump att det är homofrågan som står i cent­rum. I det ämnet har åsikts­korridoren smalnat så till den grad att den snart blir svår att ta sig fram i.

Trycket är hårt på de kristna samfunden, allra mest på Svenska kyrkan, att räta in sig i det led som anförs av hbtq-rörelsen. Det kommer utifrån, inte minst via medierna, som Svenska Dagbladet i sin behandling av Kinna­fallet (se Dagen 25 mars) och nu Uppdrag granskning.

Men trycket kommer också inifrån. Utrymmet för de präster, diakoner, andra anställda och engagerade lekmän som med hänvisning till Bibeln står fast vid den klassiska synen på utlevd homosexualitet blir allt mindre. Kyrkostyrelsens uttalande innan Svenska kyrkan 2009 bestämde sig för att viga män med män och kvinnor med kvinnor om att bejaka att det inom kyrkan ryms olika syn på äktenskapet får allt mindre tyngd.

Utfästelsen att en individs hållning inte ska spela roll ”vid exempelvis prövning av prästkandidat eller anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst” har redan efter knappt fem år förvandlats till tomma ord.

Allt fler röster inom kyrkan höjs för att den som inte är beredd att viga samkönade par inte ska få arbeta som präst över huvud taget. I så fall krävs en ändrad lagstiftning, eftersom väjningsrätten som ger präster generell möjlighet att neka vigsel i specifika fall finns inskriven i äktenskapsbalken.

När Kyrkans Tidning förra veckan på ledarplats undrade om det är en fråga för valrörelsen vilka partier som är beredda att arbeta för en förändring är det ett tydligt tecken i tiden.

Ämnet lär knappast bli det hetaste inför valet. Men på frågan ”Vart är vi på väg?” förefaller svaret bli allt mer självklart: Mot en kyrka där bara en uppfattning är tillåten och som därmed fjärmar sig från största delen av världens kristenhet. Det finns skäl att påminna om att Anglikanska kyrkan i Storbritannien nyligen, när parlamentet röstade ja till samkönade äktenskap, slog fast att den inte kommer att förrätta sådana vigslar. Och att Norska kyrkan just sagt sitt nej i samma ärende.

Systerkyrkorna i Storbritannien och Norge är, lika litet som Svenska kyrkan, ett tillhåll för homofober och homohatare. Det inbillar sig endast den som väljer att se verkligheten i svartvitt.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons
Annons
Annons