Tiggarna tigger om vår värme

Låt oss inte glömma bort EU-migranterna mitt i flyktingkrisen, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Under en lång tid satt de inte bara i gathörnen utan även på löpsedlarna. Tiggarna var överallt, omtalade och omdiskuterade, vitt och brett. Knappt en dag utan nya rubriker och inslag i radio och tv om hur lösningar behövde sökas och finnas. Men så trängdes tiggarna tillbaka till sina gathörn.

En flyktingkatastrof av storslagna mått svepte in och tog över, och plötsligt gick alla tankar, artiklar, intervjuer och reportage i en annan riktning. Naturligt – det nyaste, akutaste och mest berörande går först och blir störst, i media såväl som i enskilda människohjärtan.

Men tiggarna kan inte förpassas ut i periferin, i så fall devalveras även den senaste tidens stora engagemang för flyktingar.

För de som sitter med sina insamlingskoppar framför sig är också medmänniskor i stort behov av hjälp och omsorg, på samma sätt som de som anländer med tåg eller har en livsfarlig båtfärd över Medelhavet bakom sig. Skillnader finns, e­xempelvis lär många av dem som med stor möda flytt från Mellanöstern ha ett sämre och mer kritiskt allmäntillstånd som behöver omedelbar uppmärksamhet. Men bakom de små skillnaderna finns de stora likheterna: Ett utanförskap och en utsatthet som medfört desperata åtgärder för att försöka rädda eller säkra liv.

Den omsorgsfulla blicken, viljan att hjälpa och det konkreta givandet kan inte gå tiggarna förbi utan att frågor om rasism väcks.

Eller varför skulle just romer, som de flesta av EU-migranterna är, inte få samma behandling som andra?

Det går, det är till och med motiverat och nödvändigt, att vrida blicken så att den hamnar på de rent politiska aspekterna av tiggerifrågan. Men det är inte frågan om ett antingen eller utan om ett både och.

De sex kristna ledare – Anders Arborelius, Per Eckerdal, Pelle Hörnmark, Karin Wiborn, Daniel Norburg och Lasse Svensson – som på torsdagen skrev gemensamt på debattplats i Göteborgsposten lyckades med just den balansen:

Myndigheterna i hemländerna bär ett tungt ansvar för diskriminering och utanförskap. Beslutsfattarna inom EU har hittills visat sin oförmåga att hantera situationen. Men det långsiktiga och mödosamma arbetet att vända utvecklingen rätt och bryta en trend som har rötter långt bak i historien står inte i motsättning till konkreta insatser här och nu för våra medmänniskor.

Så enkelt är det. Så svårt är det.

Att välja det ena – hjälp här eller där – hade varit bekvämare. Men om medmänniskan är i centrum kavlas ärmarna upp med ambitionen att ingen någonstans ska behöva mötas med en kall hand utan nås med den värme som varenda människa förtjänar.

Oavsett om hon befinner sig hemma i rumänsk fattigdom eller har rest till ett svenskt gathörn.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Attacken mot synagogan
Annons
Annons