Uppgörelse med stora frågetecken

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

”Gör porten hög, gör dörren bred.” Adventspsalmens ord kommer att ljuda på många håll på söndag när kyrkorna fylls av vana och ovana kyrkobesökare. De handlar förvisso inte om svensk asylpolitik utan är en uppmaning att öppna våra hjärtan för Jesus. Men orden i vers tre bör lända till eftertanke: ”Så kom och bli vår förebild i vad vi gör och vad vi vill.”

I en debattartikel i torsdagens­ Svenska Dagbladet om det fortsatt aktuella Juluppropet från december 2016 preciserar presidiet i Sveriges kristna råd just detta: ”Jesus visar i ord och handling ett kärlekens exempel: att älska sin nästa och att särskilt se till människor vars liv präglas av fattigdom, maktlöshet och diskriminering.”

Det är bara att konstatera att Sverige har slagit in på, och håller fast vid, en linje som går i rakt motsatt riktning.

Förebilden är inte Jesus, utgångspunkten inte den villkorslösa människokärleken och övertygelsen om alla människors lika och okränkbara människovärde. Omslaget i asylpolitiken från en generös hållning till den mest restriktiva linjen i Europa skedde plötsligt och närmast i panik. Konsekvenserna har blivit förödande för de människor som sökt sig till Sverige i hopp om en fristad undan krig och förföljelse, än värre för dem som fastnat i en hopplös tillvaro i flyktingläger inom eller utom Europa.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har till sist lyckats­ enas om en lösning för en del av de allra mest utsatta, de ensamkommande flykting­ungdomar som fått vänta så länge på besked om sin framtid att de hunnit fylla 18 år.

Det är positivt att regeringen visar att den åtminstone förstår att det finns ett problem med tillämpningen av asylreglerna. Men det är tveksamt om det steg som tagits är ens ett tuppfjät framåt.

En avgörande hake är att förändringarna i regelverket inte genomförs förrän tidigast om ett halvår och att utvisningarna ska fortsätta under de månader som följer. Hur har regeringen tänkt att de ungdomar som fått utvisningsbesked ska tillbringa denna tid? Under jord, i det parallell­samhälle som ingen, oavsett inställning i asylfrågorna, vill ska utvecklas i Sverige? Det är obegrip­ligt att förslaget inte åtföljdes av ett moratorium så att inga utvisningar verkställs förrän riksdagen har sagt sitt, vilket för övrigt borde kunna inträffa långt tidigare än framåt sommaren.

Det finns också andra frågetecken. Att unga människor får chansen att gå ut gymnasiet och därefter komma i arbete finns i sig inget att invända emot.

Men hur människovänligt är det att koppla rätten att få stanna i Sverige ensidigt till att man är frisk, stark och arbetsförmögen medan individer med sämre förutsättningar skickas ut ur landet?

Så länge Afghanistan anses vara ett säkert land dit utvisningar kan ske – till och med av kristna konvertiter som Migrationsverket menar kan klara sig bara de avsäger sig sin nya tro (se debattartikel härintill) – kvarstår problemet. Det är på den punkten myndighet och regering behöver tänka om.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Torpkonferensen
Nyhemsveckan
Annons