Utdrag ur boken "För äktenskapet - i tiden"

Utdrag ur boken För äktenskapet – i tiden. Analys och argument i debatten av Ola Nilsson. ©Relevant Media. Publicerat med tillstånd.

Ledare

Kapitel 13

ANGREPP OCH FÖRSVAR (2)

Äktenskapet är inte diskriminerande
"Om någon ska anses vara utsatt för diskriminering måste det gälla identiska situationer där någon särbehandlas för en viss egenskap. Ingen menar t.ex. att en rörmokare diskrimineras för att han inte får utöva läkaryrket; för det krävs en läkarlegitimation. Däremot skulle en person som har läkarlegitimation men som inte får anställning - t.ex. på grund av sin hudfärg - kunna vara diskriminerad. Heterosexuella och homosexuella förhållanden är inte identiska eftersom bara den första leder till barn, något som har ett särskilt värde för samhällets fortlevnad. Därför är det inte diskriminerande att partnerskap och äktenskap existerar sida vid sida i svensk lag. Även många homosexuella är tveksamma till att göra äktenskapet könsneutralt."  Aktionskommittén Bevara Äktenskapet

Trots att HomO konstaterar att det inte finns någon mänsklig rättighet för samkönade par att ingå äktenskap, bygger myndigheten i princip hela sin hemställan till regeringen om att äktenskapsbalken ska göras könsneutral på diskrimineringsargumentet. Detta gör argumentationen milt sagt vag:

Även om det alltså förmodligen inte, i vart fall inte för närvarande, är så att Sverige är skyldigt att göra äktenskapsbalken könsneutral med anledning av internationella förpliktelser så bör, som redan nämnts, det rimliga i att samkönade par är uteslutna från rätten att ingå äktenskap prövas med beaktande av den grundläggande principen om rätt till likabehandling oavsett sexuell läggning.
HomO har redan tidigare sagt att politiker i "rättspolitiska sammanhang" måste driva utvecklingen bortom det som stadgats som mänskliga rättigheter.
Det finns goda skäl för att inte begränsa användningen av begreppet diskriminering endast till sådana situationer där det finns en konkret rättsregel (nationell eller konventionsbaserad) som uttryckligen förbjuder särbehandling. En sådan användning av begreppet är inte ändamålsenlig i rättspolitiska sammanhang.
Det vill säga: om politikerna vill göra äktenskapsbalken könsneutral kan de inte enbart utgå från det som internationella konventioner stadgar som mänskliga rättigheter. En ändring av lagstiftningen kan inte heller utgå från den lagstiftning som ska förändras. Andra grunder än lagstiftningen och rättighetsförklaringarna måste då användas.
Som diskriminering bör i stället betraktas sådana förhållanden där en person eller en grupp av personer (i det här fallet homosexuella) särbehandlas jämfört med en annan person eller grupp av personer (i det här fallet heterosexuella) utan att det finns objektiva godtagbara skäl för en sådana sic särbehandling.
Kan felskrivningen i slutet bero på att meningen borde ha avslutats "utan att det finns objektiva godtagbara skäl för en sådan förändring"? HomO bortser från att begreppet diskriminering är juridiskt och inte ett uttryck för eget tyckande. Därför är det begränsat just till rättighetsförklaringarna, och det finns goda skäl att det ska förbli så.

I UTREDNINGEN ANVÄNDER REGNER inte diskrimineringsargumentet för att motivera en förändring av äktenskapsbalkens äktenskapsbegrepp. Han vet att det inte skulle hålla, bland annat med hänvisning till Europakonventionen:
Artikel 14 skyddar personer som befinner sig i analoga situationer mot diskriminering. All olika behandling i en analog situation är dock inte diskriminering i den mening som avses i artikeln. Diskriminering föreligger endast om det saknas en objektivt godtagbar grund för sådan behandling. Huruvida en sådan grund föreligger får bedömas med hänsyn till ifrågavarande åtgärds syften och verkningar och med beaktande av de principer som normalt tillämpas i demokratiska samhällen. 
Det finns en objektivt godtagbar grund för att äktenskapet är förbehållet man och kvinna. Situationerna för homosexuella par är inte "analog" med den för ett par bestående av en man och en kvinna, sett utifrån fortplantningsmöjligheten och äktenskapets förmåga att knyta samman de båda biologiska föräldrarna om ett barn blir till i relationen. Ett rättsfall som avgjorts av Europadomstolen, och som återges av Regner, anknyter just till denna verklighet. Det gäller Fretté mot Frankrike vilket utgjorde överklagandet av den högsta franska förvaltningsdomstolens beslut att inte tillåta en homosexuell man att adoptera ett barn. Då det förelåg olika uppfattningar om lämpligheten av sådana adoptioner menade Europadomstolen att den franska domstolen haft rimliga skäl för sitt beslut. "Det fanns således en objektiv och godtagbar grund för bedömningen i Frettés fall", skriver Regner. Att däremot neka någon ett hyreskontrakt på grund av hans eller hennes sexuella läggning är diskriminering, enligt Europadomstolen. Och naturligtvis finns det fall där homosexuella verkligen diskrimineras - vilket är oacceptabelt:
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning har framhållit att Europadomstolen i flera fall har slagit fast att en särbehandling på grund av sexuell läggning måste kunna motiveras av särdeles starka skäl för att inte anses utgöra diskriminering, detta eftersom en människas sexuella läggning berör privatlivets mest centrala delar. För några år sedan skärpte domstolen dessutom kraven ytterligare genom att lägga till ett nödvändighetsrekvisit. För att särbehandling på grund av sexuell läggning inte skall anses utgöra diskriminering måste syftet med särbehandlingen vara legitimt. Vidare skall särbehandlingen inte bara motiveras av starka skäl; den måste vara nödvändig för att det uppgivna legitima syftet skall kunna uppnås. Det får således inte finnas några alternativa handlingsmöjligheter.
Men det registrerade partnerskapet är just en sådan alternativ handlingsmöjlighet. Europadomstolen har konstaterat att inte ens all särbehandling - vilket jag menar att åtskillnaden mellan äktenskap och partnerskap inte ens är - utgör diskriminering. Det är inte särbehandling eller diskriminering att man har olika beteckningar på två olika företeelser.
UTGÅNGSPUNKTEN FÖR ATT NÅGOT är diskriminerande är alltså att en individ inte ges tillgång till samma fri- och rättigheter som andra på grund av en bestämd "avvikelse", men där allt annat är lika (analogt). Ett sådant fall vore om en kvinna inte får en tjänst just för att hon är kvinna (en "avvikelse"), men där hon har samma kvalifikationer som en man som söker tjänsten (allt annat är lika). Ingen skulle däremot hävda att en outbildad kvinna som inte får en barnmorsketjänst diskrimineras.
Problemet för dem som använder diskrimineringsargumentet i relation till äktenskapet, är på samma sätt att "allt annat" inte är lika mellan ett par bestående av två män eller två kvinnor och ett bestående av en man och en kvinna. Den särställning äktenskapet historiskt getts i alla mänskliga samhällen och kulturer är att det garanterar samhällets fortlevnad genom de barn som föds i äktenskapet och som generellt erbjuds bästa tänkbara miljö. Det är också detta som så tydligt kommer till uttryck i olika rättighetsförklaringar. Äktenskapet reglerar inte makarnas kärlek.
Tvärtom innebär ett upphöjande av just homosexuella relationer till likhet med äktenskapet en diskriminering av andra former av förhållanden. Med all rätt kan de som vill ingå månggifte hävda att de diskrimineras om de inte får ingå äktenskap, om den enda grunden för äktenskapets särställning är människors kärlek till varandra. Detta framförs nu aktivt av flera debattörer - eftersom det inte går att logiskt hävda att könsaspekten skulle vara diskriminerande men inte antal, ålder och släktförhållande. Redan när beslutet om adoption för homosexuella par genomfördes innebar det en diskriminering av andra livsstilsval människor kan göra. Att däremot säga att enbart heterosexuella par ska få bli adoptivföräldrar är inte diskriminerande, eftersom det anknyter till det enda sätt ett barn kan bli till på.
En förändring av definitionen blir också diskriminerande emot dem som vill ingå äktenskap i klassisk mening, eftersom alla med en övertygelse kring äktenskapet som en samhällelig institution mellan man och kvinna fråntas sin rättighet att ingå äktenskap, när det ordet förlorar sin innebörd: "Sammanlagt finns det i dag hundratusentals svenskar som har ingått äktenskap under förutsättningen att ett äktenskap är en relation mellan en man och en kvinna. Varför ska alla dessa personer i efterhand tvingas att omdefiniera vad det är för ett slags relation de ingått?"  Äktenskapet i lagstiftningen kommer inte heller att vara samma institution som äktenskapet är i judisk, kristen och muslimsk mening om det definieras som Regner föreslår. Detta borde lagstiftaren inse och acceptera att äktenskapet har en historiskt religiös innebörd, som inte går att bortse ifrån.

SAMTIDIGT GÖR REGNER DET lätt för sig när han i sina överväganden utgår från att det är de som vill bevara äktenskapet i sin nuvarande form som måste motivera detta. Tvärtom är det de som vill ge homosexuella par samma fördelar som har bevisbördan på sig.
Om samhället ska ge vissa individer eller grupper fördelar i förhållande till andra, måste vinsten i att göra det för samhället först bevisas. Äktenskapet mellan man och kvinna får inte fördelar för att staten vill främja romantik och kärlek - eller för att Bibeln säger att det ska vara så - eller för att en viss intressegrupp har stort inflytande över beslutsprocessen. Äktenskapet får sina fördelar för att nästa generation är - och bör vara - av intresse för oss alla.
I de mest affektiva resonemangen har jämförelser gjorts med apartheid och raslagarna i den amerikanska södern, som förbjöd äktenskap över rasgränser. Detta har kritiserats hårt av många afroamerikaner i USA, då de menar att det är fel att jämföra situationen för en minoritet med beständiga etniska karaktärsdrag, som förs vidare från generation till generation, och en minoritet med en viss obeständig livsstil. Ett ofta framfört argument är att raslagarna handlade om att hålla två raser, två "olikheter", åtskilda. Äktenskap handlar om att föra två olikheter samman. Och att ha en pappa som är färgad och en mamma som är vit, är inte detsamma som att inte ha någon mamma eller pappa alls.

LÅT MIG AVSLUTNINGSVIS dra följande parallell: Sverige har fem officiella minoritetsspråk: samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Språken har därmed getts en positiv särställning, och ett särskilt erkännande i svensk lagstiftning. Men ingen skulle komma på tanken att säga att samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch är svenska, för att något annat vore "diskriminerande".
På samlevnadens område har Sverige en neutralitetspolitik som erkänner olika former att reglera samlivet. Själv ifrågasätter jag det rimliga i en sådan alltför långt driven neutralitet, men ännu mer förvånande blir det om någon hävdar att neutralitetsprincipen kräver att homosexuellas partnerskap införlivas i äktenskapslagstiftningen och att äktenskapsbalken görs könsneutral. Detta är inte någon logisk slutledning, eftersom neutralitetsprincipen inte leder till att olika samlevnadsformer måste kallas samma sak. Tvärtom innebär den att olika samlevnadsformer erkänns och existerar sida vid sida. Att vara ensamstående förälder behöver inte kallas att vara "gift med sig själv" för att erkännas, lika lite som ett partnerskap mellan två män eller två kvinnor behöver kallas äktenskap.
Men att alla människor har samma värde innebär inte att alla människor måste passas in i samma fack för att tillerkännas sitt värde. Egentligen är det tvärtom. Det är för att vi är så olika - till ursprung, beteende, utseende - som principen om alla människors lika värde är så viktig.

SAMMANFATTNING:

  • Äktenskapet mellan man och kvinna har getts fördelar av samhället - diskriminerats positivt - för att det på ett unikt sätt bidrar till samhällets fortbestånd och erbjuder barnen bästa möjliga uppväxtmiljö. Att då hävda att homosexuella par skulle omfattas av samma positiva behandling är ologiskt, eftersom dessa relationer inte ger samhället samma vinst. Detta konstateras också av exempelvis Europadomstolen utifrån rättighetsförklaringen om mänskliga fri- och rättigheter.
Annons
Annons
Annons
Annons