Vågar vi bygga ett nytt Sverige?

Integration handlar inte bara om att ”de” ska bli som ”vi”, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Framgångsvågen för de starkt främlingsfientliga – i vissa fall rent ut nazistiska – partierna i EU-valet skakar om. Det som tidi­gare betraktades som ytterligheter har plötsligt fått brett genomslag och visar på en gigantisk utmaning för Europas länder och politiker.

Historien har gång på gång visat sig var cyklisk: Det som aldrig skulle få inträffa igen har ändå upprepats. Därför är EU-valets besked en tjutande alarmklocka som inte bör stängas av eller ens snoozas.

Nu måste det debatteras angående flyktingpolitik i allmänhet och människovärde i synnerhet, och på hemmaplan är det främst Sverigedemokraterna som måste mötas av ett tydligare och rakare ideologiskt motstånd i de här frågorna. Men samtidigt som det kan markeras bättre och vassare i debatten så får det inte stanna i det retoriska spelet. För integrationsfrågorna är inte främst en kamp mot Sverigedemokraterna utan en kamp för ett nytt Sverige.

Bättre än att stänga gränserna i ett försök att dra klockan tillbaka är att inse att tiden har gått och att de strikta nationsuppdelningarna från förr är ett minne blott. Människor, även de födda i Sverige, har en ökad möjlighet att röra sig utifrån vilja och längtan. Och därtill finns världens problematik med krig, förföljelse och svält som medför ett ökat tryck på fristäder för dem som tvingas lämna sitt födsloland.

Detta har medfört att Sverige i dag är delvis annorlunda, för ett land är sina invånare. Och då finns betydligt mer att göra och uträtta.

Integration låter ibland som utmaningen att göra nyinflyttade till svenskar och det är till viss del sant. Att få grepp om ens nya hemland – exempelvis dess historia, grundläggande lagstiftning samt språk – är förstås en oerhörd tillgång. Men integration kan inte enbart stanna vid att ”de” ska bli som ”vi”.

”Sverige har på en mängd områ­den visat sig inkapabelt att ställa om samhället till en delvis ny befolkning”, skriver journa­listen och författaren Per Brinkemo på debattplats i Sydsvenskan (26/5) utifrån sitt mångåriga arbete med svensk-somalier. Han fortsätter: ”Ett mottagarland behöver vara flexibelt, öppet och berett att ställa om en rad olika system när befolk­ningssammansättningen förändras.” Den komplicerade byråkratin som nästan helt sköts skriftligen är ett område som behö­ver tänkas över, menar Brinkemo.

Vågar myndigheter, föreningar, kyrkor etcetera vara modiga och bygga ett land i nuet och för framtiden? Det handlar inte om en öppenhet för förändring av demokratin eller avfärdande av mänskliga rättigheter, den formen av grund ska inte ändras.

Men bygget där ovanpå behöver formas utifrån den verklighet som råder, och den innefattar nya människor. Vågar vi låta dem vara med och forma i stället för att ”vi” enbart ska forma ”dem”?

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons