Vansklig utgång i förtryckets Iran

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

En våg av protester väller fram i Iran. Trots de stora risker som det innebär att utmana den totalitära regimen vågar människor i olika delar av landet göra sina röster hörda. Det som började med lokala demonstrationer mot höjda matpriser har spritt sig och mycket snabbt förvandlats till krav på genomgripande politiska förändringar.

Hoppet om en demokratisering har väckts, inom Iran och hos exiliranier som under förtryckets år fått fristäder i andra länder. Erfarenheterna från den arabiska våren, som snart nog övergick i höst, visar hur vansklig en sådan process är.

Hittills har regimen agerat förhållandevis försiktigt. President Rohani har förklarat att människor har rätt att uttrycka sina åsikter så länge det sker utan våld. Men antalet dödsoffer stiger, liksom arresteringarna. Det finns inga garantier för att makthavarna inte sätter kraft bakom Rohanis hot att ingripa mot dem som ”förolämpar revolutionens helighet och värderingar”.

Att det finns fog för missnöjet råder ingen tvekan om i ett land där bara de åsikter som ayatollorna godkänner är tillåtna och där den som definieras som fiende till nationen fängslas, torteras och hotas av dödsstraff. Ahmadreza Djalali, iransk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige och forskare vid Karolinska institutet som för två månader sedan utan bevis dömdes till döden för påstått spioneri för Israels räkning, är bara ett exempel.

Ett demokratiskt Iran skulle öppna möjligheter till minskade spänningar i hela regionen, något som borde vara ett övergripande mål för hela världssamfundet.

Det är därmed naturligt att västvärlden stöttar demonstranternas rätt att säga sin mening och hoppas på en positiv utgång av deras kamp. Men risken är stor att ett uttalat stöd får motsatt effekt och eggar regimen till motattacker och förstärkt förtryck.

När Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, på tisdagen tog till orda i den statliga tv-kanalen förklarade han att det som sker beror på att ”landets fiender” har enats i en attack mot Iran och använder ”pengar, vapen, underrättelsetjänster och politiska medel” för att skapa problem för regimen.

Högt upp på listan över Irans fiender befinner sig USA, vars nuvarande president valt en helt annan linje än den som hans företrädare slog in på 2009, förra gången som det iranska folket visade sitt missnöje.

Obama valde att agera med försiktighet för att inte ge regimen ytterligare skäl till repression. Trump tänker, inte oväntat, tvärtom och visar allt annat än återhållsamhet i sina tweets där han uttrycker sitt stöd för det iranska folket och sin avsky över inte bara den iranska regimen utan också den kärnvapenuppgörelse som slöts under Obamaepoken.

Situationen i Iran är komplicerad och bidrar på kort sikt till att öka de redan påtagliga världspolitiska spänningarna. Men hoppet lever att ayatollornas makt denna gång ska om inte brytas så åtminstone naggas i kanten.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons