Vidga debatten om samvetsfrihet

Samvetsklausuler tillämpas redan i Sverige utan att kaos uppstår, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Det är utmärkt att frågan om behovet av en lagstiftning som garanterar samvetsfrihet har lyfts in i det offentliga samtalet. Det är inte konstigt att debatten hittills fokuserat på rätten för sjukvårdspersonal att vägra att medverka vid aborter. Men det är nödvändigt att diskussionen lyfts till en högre, principiell nivå.

Alf Svensson (KD) har helt rätt när han i sin debattartikel i gårdagens Dagen talar om en ”orimlig förenkling”. Risken är överhängande att ett viktigt samtal inte kan föras eftersom den som förespråkar samvetsfrihet omedelbart kategoriseras som fanatisk abortmotståndare och därför ointressant att lyssna till.

Innan tonläget blir överhettat kan det vara värt att påminna om två faktiska förhållanden: Det finns redan yrkesgrupper i Sverige som har rätt till samvetsfrihet utan att det ställer till kaos och förvirring. Och även annan sjukvårdsverksamhet än aborter kan förorsaka samvetsbetänkligheter.

När ledarskribenten Gert Gelotte i måndagens Göteborgs-Posten i kategoriska ordalag avvisar Ellinor Grimmarks anspråk på att få slippa medverka vid aborter men ändå arbeta som barnmorska kan frågan ställas om han beaktar att han själv i egenskap av journalist åtnjuter just den samvetsfrihet han vill förvägra henne. Journalistavtalets paragraf 3.3 lyder nämligen: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.”

Tydligare än så kan samvetsfrihet knappast uttryckas. Och det är, för att uttrycka det försiktigt, ovanligt med rapporter om att det är just denna klausul som är orsaken till den svenska pressens problem i dagsläget.

På liknande sätt kan varje präst i Svenska kyrkan vägra att viga ett visst par. Det kan handla om att prästen inte upplever det möjligt att med gott samvete förestava äktenskapslöftena inför Gud om livslång trohet eller, numera, att prästen anser att samkönade vigslar inte är förenliga med Guds vilja. Ändå blir alla par som vill och som uppfyller de formella kraven vigda i Svenska kyrkan. Samfundet har vigselplikt – men den enskilde prästen har samvetsfrihet.

Och hur är det i sjukvården? Redan i dag, när aktiv dödshjälp tack och lov inte är tillåten i Sverige, hamnar läkare och annan personal i beslutssituationer om återupplivning eller avbrytande av livsuppehållande behandling. Alla fall är inte klockrena, inte ens om patienten i förväg har gett besked om hur han eller hon vill ha det om det värsta skulle hända.

Det är blåögt att tro annat än att olika doktorer kan göra olika bedömningar och att hävda att detta inte utgör frågor där individens samvete spelar en viktig roll.

En samvetsklausul skulle göra det möjligt för den som anser att det är fel att inleda hjärt-lung-räddning eller att stänga av respiratorn att utan negativa konsekvenser för egen del stiga åt sidan.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons