Viss solidaritet tycks självklar

Frankrike får EU:s stöd – men hur är det med flyktingarna?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Solidaritet – ett vackert ord som väcker varma känslor, vare sig det handlar om privatlivet e­ller om storpolitik. Det är ett begrepp som är lätt att hylla och ställa sig bakom men svårare att leva upp till.

EU har de senaste åren inte d­irekt gjort sig till en exponent för den solidaritet som är en förutsättning för hela dess konstruktion.

När den ekonomiska krisen drabbat några av medlemsländer har egennyttan hos de mer lyckligt lottade gjort sig gällande i förhandlingarna om lösningar. Och när det gäller flyktingkatastrofen i Europas omedelbara närhet har ledstjärnan för åtskilliga EU-länder varit allt annat än att visa solidaritet. Inte med de människor som tvingas på flykt undan död och förföljelse och inte med de länder, inte minst Sverige, som tagit sitt ansvar och mer därtill.

De tre musketörernas stolta valspråk ”en för alla – alla för en” har inte styrt beslutsfattandet när land efter land försvårat för flyktingarna att ta sig in och samtidigt lagt ytterligare sten på börda för andra nationer.

Därför blir det nästan ironiskt när samtliga EU:s medlemsländer omedelbart och utan betänkligheter lovar att solidariskt hörsamma Frankrikes begäran om stöd i kampen mot terroristorganisationen IS. Solidaritet är sorgligt nog en princip som är betydligt enklare att leva upp till när det gäller militära insatser än när det handlar om medmänsklighet och barmhärtighet.

Också den svenska regeringen förklarade genast att man är med på noterna och fick brett i­nrikespolitiskt stöd. Bedömningarna av vilket stöd som det kan och bör bli frågan om går däremot isär. Hittills har den svenska medverkan i kampen mot IS varit av blygsam om än inte försumbar omfattning. Att den på något vis kommer att öka förefaller uppenbart. Men om det blir JAS-plan som Krist­demokraterna med stöd av Folkpartiet föreslår, fler rådgivare till lokala stridskrafter, fältsjukhus eller något helt annat är än så länge en öppen fråga.

Terrorismen måste bekämpas på många plan. Som Joel Halldorf skrev i gårdagens ledare är det svårt att se hur den långsiktigt ska kunna övervinnas med militära medel. I alla händelser krävs kraftfulla komplement i form av civila insatser som i grunden ändrar förutsättningarna och gör dess grogrund så mager att den inte kan slå rot och växa. Också sådana aspekter måste vägas in när den svenska solidaritetsyttringen med Frankrike formas.

Och precis som barmhärtighet kostar pengar har också solidaritet ett pris.

Det förefaller uppenbart att det inte är en slump att IS attack i fredags ägde rum i Paris av alla europeiska storstäder utan att det finns en tydlig koppling till den upptrappade militära insatsen från fransk sida i Syrien. Hotbilden mot Sverige är redan sedan flera år förhöjd. När vi börjar ta en ännu mer aktiv del i kampen mot IS lär nivån stiga ytterligare. Det är klokt att vara förberedd på att det kan leda till också sådana säkerhetsåtgärder som kan uppfattas som repressiva av helt vanliga, laglydiga medborgare.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons