Vitbok om romer ett steg på vägen

Nya krafttag krävs mot antiziganismens följder, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

När de romska tiggarna i städernas gathörn lockar fram fördömanden av den tillvaro de tvingas leva i på andra håll i Europa blir den vitbok som regeringen offentliggjorde på tisdagen en viktig påminnelse om att Sverige ingalunda har rätt att förhäva sig med argumentet att vårt samvete är rent.

Anti­ziganismen har frodats även i vårt land, inte bara i dunkla folkdjup utan i högst offici­ella sammanhang. Och det handlar inte om något avslutat kapitel i svensk historia utan om något som fortgår i vår tid, om än med andra förtecken än under 1900-talet.

De erfarenheter av diskriminering och kränkningar som nu levan­de romer vittnar om är en viktig förklaring till deras fortsatta utanförskap och bristande tillit till samhällets institutioner.

Vitbokens innehåll och slutsatser är knappast överraskande. Att ”zigenare”, ”tattare” och ”resande” bedömts som andra klassens människor – medborgare har de inte tillåts bli – är välkänt. När samhället genomsyrades av rasbiologiska tankesätt, som drabbade även andra befolkningsgrupper, var tvångs­steriliseringarna en lika logisk som vedervärdig följd.

Ändå handlar det inte om att slå in öppna dörrar. Det har ett värde, inte minst för de närmast berörda, att historiens obehagliga detaljer redovisas i svart på vitt. Och även om det är självklart att dagens företrädare för Socialstyrelsen tar tydligt avstånd från och ber om förlåtelse för det betraktelsesätt som tidigare generationers tjänstemän hemföll åt och de konsekvenser det fick har också en sådan ursäkt ett värde.

Bara genom att göra upp med det förflutna finns det en möjlighet att gå vidare på vägar som öppnar nya dörrar in i samhällets fulla gemenskap.

I det perspektivet är vitboken ett första steg. Att i efterhand kompensera varje övergrepp med skadestånd på individnivå är omöjligt. Någon form av kollektiv ersättning, kanske enligt norsk modell med inrättande av kulturinstitutioner, är en tänkbar lösning som bör övervägas.

Men ännu viktigare än kompensation är att lära av historien och inse att de svenska romerna inte kan bli en fullvärdig del av samhället om överhetsperspektivet får vara styrande. Aldrig så mycket välvilja från samhälleliga institutioners sida gör bestående skillnad om inte de berörda själva är involverade i arbetet att hitta konstruktiva lösningar.

Det är svårt att hitta ljusglimtar i den dystra läsning som vitboken erbjuder. Men svensk frikyrklighet bör ändå i efterhand kunna känna en stolthet över att ha gjort det första allvarliga försöket att under 1940-talet hitta en lösning på de romska barnens skolproblem.

Stiftelsen svensk zigenarmission var präglad av sin tid men om den goda viljan och det konstruktiva synsättet när försöken med ambulerande skolor inleddes kan ingen tvekan råda. Det är ett arv som ingen behöver skämmas för.

vitbok. Regeringen arrangerade i går en ceremoni för 250 inbjudna gäster i samband med presentationen av en vitbok om övregrepp och kränkningar av romer i Sverige under 1900-talet. Intergrationsminister Erik Ullenhag, Singoalla Millon, kronprinsessan Victoria och Rosa Tailkon närvarade på Norra Latin i Stockholm.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons
Annons
Annons