Adam trodde livet med Gud var tråkigt – tills han överbevisades

I Stockholm är Adam Ankarstorm hipsterskäggens favoritbarberare. Hans största passion handlar dock inte om hår utan om Gud. Förra julen spenderade han genom att umgås och tala om tro med rumänska tiggare. En oväntad vändning för killen som hela uppväxten tyckte att kyrkan kändes långtråkig och "på låtsas".

Livsstil

Den som sätter sig i Adam Ankarstorms barberarstol får inte bara höra det vanliga frisörsnacket.

– Som frisör ska man aldrig fråga kunderna vad de röstar på, hur mycket de tjänar, eller vad de tror på. Själv gör jag knappt något annat än att prata tro med dem, berättar Adam Ankarstorm och skrattar.

Vi möter honom i en ombonad lägenhet i Kungsängen i norra Stockholm tillsammans med frun Amanda, två månader gamla dottern Lois och familjens bulldog, Gunvald. Strax efter att vi klivit över tröskeln frågar Adam Ankarstorm om vi har ont någonstans.

– Jag brukar alltid fråga om det, så vet vi direkt om det finns någonting som vi kan be för, säger han.

Tron är Adam Ankarstorms livsluft och den tycks liksom genomsyra allt han gör. Den finns med honom i arbetet med populära hårstudion "Kapellets barberare" i Upplands Bro. Och den finns närvarande när en journalist och en fotograf gästar hans hem.

Adam Ankarstorm är övertygad om att Gud kan bota sjukdomar och fysiska bekymmer. Vilket han även själv fått uppleva. Under större delen av sitt liv led Adam av en motoriknedsättning, som gjorde att han i princip saknade känsel i stora delar av vänstra sidan av kroppen. När han träffade tjejer under tonåren tyckte han att det kändes jobbigt att hålla dem i handen. Handen såg klumpig och stel ut och han kunde själv inte uppfatta beröringen. Om han skulle spela World of Warcraft med kompisarna tvingades han ha en liten lampa fäst på skrivbordet eftersom han inte kände när han slog ner tangenterna.

Men någonting hände en sommarkväll för några år sedan som skulle förändra en stor del av Adams liv. Han befann sig på den kristna musikfestivalen Frizon utanför Kumla. Under en kvällsgudstjänst satt han långt bak i samlingssalen, besviken på den Gud han visserligen trodde på men som inte tycktes lyssna på hans böner. Adam hade vuxit upp i en kristen familj, men oavsett hur många av kyrkans skidläger han åkte på kunde han inte komma ifrån känslan av att det var en slags låtsasvärld. Han ville tillbaka till festandet med kompisarna i Upplands Bro.

Från scenen i den stora festivalladan framför cirka 2 000 tonåringar hörde plötsligt Adam något som grep tag i honom.

– Det kom upp en person på scenen och sa typ "jag tror att det finns någon här som har ont i sitt vänstra öra". Jag hade haft jätteont i mitt öra på grund av de uttöjningar jag gjort när jag piercade mig och kände direkt att det måste vara jag. Det kändes som Keno, de ropar upp mina nummer. Nu händer det.

Responsen från människorna vid böneplatsen blev dock inte vad Adam hade räknat med. "Men det här är ju höger öra", konstaterade man när Adam kommit fram. I sin glädje över att äntligen vara utvald av Gud hade Adam tagit fel på höger och vänster.

– Det kändes väldigt snopet. Det var som att jag verkligen hade spänt bågen och så brast linan.

– De bad för örat i alla fall, men ingenting hände. Inom mig kände jag att nu hade jag fått nog. Jag kommer att ge upp min tro. Det är skitmysigt med kyrka och allt det där, men det är inte på riktigt.

Bönestunden fortsatte i någon minut. Och plötsligt började någon att be för Adams nervbanor.

– Det var som att han hade kunskap om saker som han omöjligt kunde känna till. Och precis när han bad för mina nervbanor var det som att en stöt sköt in i axeln.

– Jag förstod inte vad som höll på att hända, men jag lyfte mina händer och min vänstra arm träffades av vindpusten från den rörelsen. Då kom tårarna.

Vidrörandet av vinden kommer Adam aldrig att glömma. Han som brukade hugga sig med gafflar i vänsterarmen som partytrick. Nu kunde plötsligt samma arm uppfatta en svag vindpust.

– Det var då jag insåg det. Nu vaknar min kropp efter nio och ett halvt år.

Adams Ankarstorms liv förändrades där och då. Men den nyfunna kontakten med Gud tog inte riktigt fart. Visserligen berättade Adam att han blivit helad och älskade Gud. Men ingen trodde honom eftersom tillkännagivandena nästan uteslutande ägde rum på fyllan.

Efter miraklet på festivalen hade Adam haft storslagna planer på ett nytt liv som brinnande kristen, men två år senare hade han inte ens öppnat en bibel.

– Jag fick inte ordning på mitt liv och mådde väldigt dåligt. Till slut sa jag som det var till Gud. "Om inte du tar över mitt liv, vet jag inte om jag orkar leva".

Adam bestämde sig för att i tre dagar sluta dricka och överlämna varje dag till Jesus. De två första dagarna hände inget. Men dag tre överrumplade Gud plötsligt Adam vid ett övergångsställe.

– Jag stod där på väg till jobbet med en kaffe och en cigg i handen och det bara small till. Plötsligt var det som att jag stod på ett berg och kunde blicka ut över allt annat. Om jag var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte.

– Det var otroligt vackert men samtidigt skräckinjagande. Jag kände en frid som genomsyrade hela min själ. Men samtidigt kände jag att min själ var skrynklig och luktade rök typ, jag behövde hjälp och den enda jag kunde tänka på var Jesus.

När Adam Ankarstorm själv släppte taget och lät Gud ta över kom den förändring han hade sökt.

Adam slutade dricka och lämnade Stockholm för att gå en bibelskola i Småland.

Via en bekant på skolan träffade Adam för första gången Amanda, som i dag är hans fru. Adam såg till en början allt för mycket av sitt gamla liv i den självsäkra men vilsna tjejen. Men de höll ändå kontakten.

En tid senare kände Adam, som just läst om bön och fasta i Bibeln, att han skulle inleda en period av bön och fasta för att Amanda skulle få ett nytt liv. När Adam efter mycket kamp och huvudvärk lyckats avsluta den tredje dagens fasta upplevde Amanda något märkligt.

– Jag vaknade upp på morgonen och kände mig helt fri från suget efter alkohol och allt annat jag försökt att fylla tomrummet inuti mig med. Jag kände en sådan total frid och glädje, berättar Amanda Ankarstorm i dag.

En tid senare blev Adam och Amanda ett par. Och nu sitter de båda i soffan i deras gemensamma lägenhet i Kungsängen med dottern Lois och hunden Gunvald. Adam och Amanda brinner båda för att fler ska få upptäcka Jesus och berättar ständigt om vad han fått betyda i deras liv. Förra julen spenderade de i samtal om Gud med rumänska tiggare. Deras bröllopsresa till Egypten slutade med att de fick be för både massören och restaurangchefen på hotellet som fick uppleva helanden och konkreta bönesvar.

– Det var jättehäftigt, konstaterar Amanda.

– Och det här handlar inte om att vi är bättre än några andra. Snarare tvärtom. Men om Jesus kan göra något av oss så kan han göra något av vem som helst, säger Adam Ankarstorm.

Annons
Annons
Annons
Annons