”Arbeta mot könsstympning är en andlig kamp”

Lanoi Parmuat vägrade könsstympning och blev stigmatiserad. Ändå stannade hon kvar i massaj­byn. Inför Internationella kvinnodagen är hon i Sverige för att tala om kvinnlig könsstympning. "Jag vill stå upp för dem som saknar röst", säger hon.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Lanoi Parmuat och hennes man Johnson Parmuat är på besök hos PMU (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete) för att tala om flickors rättigheter.

–  Vi är tillsammans i den här kampen. Könsstympning är ett globalt problem, säger Lanoi Parmuat.

När Lanoi var elva år skulle hon enligt traditionen ha blivit könsstympad. Men hon vägrade. Det gav konsekvenser för hela livet. Lanoi Parmuat är massaj från Kenya. Riten att könsstympa flickor sitter djupt rotad i kulturen och är förknippad med idén om att bli kvinna.

–  De kvinnor som vägrar könsstympning blir stigmatiserade och föraktade. Ingen vill ha dem.

Men i den kyrka som Lanoi besökte talade hennes pastor om könstympning som något ont, en demonisk akt. Samtidigt hade hon även en engagerad lärare som i skolan ständigt talade om könstympningens farliga konsekvenser. Det fick Lanoi att bestämma sig.

–  Jag kommer fortfarande ihåg mina klasskompisar som slutade skolan tidigt. Två grannflickor dog. De överlevde inte graviditeten strax efter att de blivit könsstympade, säger hon.

Lanois pappa stod på hennes sida. Han hade fått möta Gud och tillsammans lovade de att börja leva annorlunda. Att vägra könsstympning blev en del av löftet. Men även han fick ta konsekvenserna av dotterns beslut.

–  Det är svårt att bli föraktad av sitt eget folk. En massajs stolthet är att ha kor. När jag vägrade könsstympning tog de alla pappas kor. Bara för att förminska honom som människa, förklarar hon.

Lanois röst brister när hon pratar om det som varit och som fortfarande pågår bland massajerna. Det dröjer inte länge förrän tårarna rinner.

–  Det som gör mest ont är att de blundar för verkligheten. Det smärtar att se de djupa konsekvenserna som traditionen innebär för ett samhälle som jag älskar och uppskattar. Det är inte bara en gång jag har burit en död kvinnas kropp i mina armar, säger Lanoi förtvivlat.

Cirka 6 000 flickor per dag utsätts för könsstympning. Många dör direkt eller indirekt av problem kopplade till ingreppet. Andra får problem vid graviditet eller barnafödande. Det är något som Lanoi ofta tvingats bevittna.

– En ung kvinna dog därför att de under könsstympningen tagit bort stora delar av de muskler som behövdes under förlossningen.

Innan lanoi och maken Johnson gifte sig försökte många att sätta sig emot deras äktenskap.

–  Alla mina vänner och alla i min familj sa nej eftersom Lanoi inte hade gått igenom ritualen. Men jag hade redan tagit beslutet, säger Johnson som också är massaj.

I början hoppades han att Lanoi skulle sluta prata om könsstympning eftersom det kändes för privat. Men Lanoi pratade med alla.

–  Hon slutade aldrig prata om kvinnans värde med sina vänner, i kvinnoklubbar och i kyrkan, säger Johnson.

Det är något han är glad över i dag. Snart började även Johnson att arbeta för flickors rättigheter. Med sin medicinska bakgrund började han hjälpa till i mobila hälsokliniker där kvinnor med sjukdomar kopplade till könsstympning kunde få hjälp. Han har även arbetat mot könsstympning på politisk nivå.

År 2011 stiftades en ny lag i Kenya mot kvinnlig könsstympning. Trots det är traditionen fortfarande utbredd. Bland massajerna utsätts cirka 90 procent av flickorna. År 2001 var Lanoi med och grundade organisationen ENAI Afrika (Ewangan Nadede Advocacy Initiative). Organisationen arbetar med aktiva insatser i samhället och på strukturell nivå mot kvinnlig könsstympning. De baserar arbetet på kristna värderingar och använder ofta kyrkan som plattform.

–  Jag vill bara göra det som Bibelns Naomi och Ruth gjorde fast i dag. Vi måste vara ljus i våra samhällen och kämpa mot det onda som förtrycker kvinnor.

Men det finns fortfarande många kyrkor som inte vill prata om könsstympning som ett problem.

–  Jag blev inbjuden till en kyrka. När jag kom dit var lokalen låst och ingen var där. Det hade gått ett rykte att jag skulle komma dit och fylla deras kyrka med ondska. Att arbeta mot könsstympning är även en andlig kamp. Guds tanke är att vi ska ha ett helt liv. Ett liv utan smärta som inte är underordnat olika ritualer, säger Lanoi.

Vad kan svenska organisationer göra i arbetet mot könsstympning?

–  Kristna organisationer kan stötta informationskampanjer med logistik och resurser. Det behövs hjälp att plantera nya församlingar och vi behöver fler missionärer som kan stötta i den andliga kampen. Vi behöver även hjälp i hälsoaspekten med personer till mobila kliniker. Att skriva böcker eller göra research om könsstympning hjälper också, förklarar Lanoi.

Att få flickorna att stanna kvar i skolan är ett av de arbeten som Lanoi menar är viktigt. Där får de lära sig konsekvenserna av könsstympning, de får skydd men också råd och stöttning.

–  Jag har inte lämnat mitt samhälle. Jag vill vara en förebild och berätta för flickorna att de har ett värde. De förtjänar det.

Vägrade köns­stympning

Namn: Lanoi Parmuat

Bor: I Kajiado i Kenya

Ålder: 40 år

Familj: Lanoi är gift med Johnson Parmuat. De har tre barn mellan 4 och 15 år.

Gör: Lanoi är utbildad lärare och har doktorerat i frågor relaterat till jämställdhet och kvinnlig könsstympning. Hon var med och grundade organisationen ENAI Afrika (Ewangan Nadede Advocacy Initiative) som arbetar mot kvinnlig könsstympning.

Annons
Annons
Nyhemsveckan
Annons
Annons