Arvet fick systrarna att bryta kontakten

I våras gick min pappa bort efter en tids sjukdom. Trots att jag kände en oerhörd sorg, har omständigheterna efter hans död varit nästan mer smärtsamma än själva sorgen. Jag har två halvsystrar, sedan min fars tidigare förhållande. Medan min far levde uttryckte de ofta sin besvikelse över att deras pappa svek dem och lämnade deras mor för en annan, min mamma. När vi nu skulle ses för att läsa vår fars testamente visade det sig att han skrivit mer på mig än på dem, och de kände sig givetvis svikna igen. All deras ilska togs ut på mig. Eftersom min mor är gammal och lider av demens fick jag planera hela begravningen ensam, och nu vill mina syskon inte ha någon kontakt alls. Jag kan förstå deras känslor, samtidigt som jag känner mig orättvist behandlad. För mig är relationen till dessa, mina familjemedlemmar viktiga. Hur ska jag agera?
"Sorgsen och sårad tvåbarnsmamma"

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Christina svarar: Arv, det vi lämnar efter oss, kan, trots goda intentioner, orsaka mycket sorg och stridigheter. De efterlevande jämför och tolkar; läser in att någon har blivit favoriserad. Den som gått bort kan man inte längre nå fram till med sin vrede över att ha blivit förbigången, inte bara i livet utan nu även efter.

Att inte ha varit lika älskad blir uppenbart, svart på vitt, och därmed också synligt för alla. En upplevelse som kan jämföras med att bli offentligt förnedrad av den man borde blivit älskad av.

Kanske försöker man hålla undan skammen och i stället lägga sin kraft på att förklara sin förälders agerande med att han blivit lurad, till exempel att den favoriserade har fjäskat sig till en större arvslott. ”Han/hon springer där och hjälper till för att få utdelning sen.” Det säger något om vad avunden gör med vår blick, hur vår tolkning av det vi ser blir ensidig och ibland helt förvanskad.

Det du känner av nu är hur dina systrars förbittring drabbar dig och er relation. Du skriver att du kan förstå deras besvikelse. Inte heller du tycker att er far var rättvis.

Deras slutsats tycks vara att de inte vill ha mer att göra med sin pappa – och därmed inte med dig heller. De gav igen genom att ta sin hand ifrån honom, hans begravning, eftersom han tagit sin hand från dem. ”Varför skulle vi bry sig om honom nu, när han inte brydde sig mer om oss?”

För dig innebär deras beslut och handlande att en orättvisa leder till ännu en. De förkastar dig så som de själva uppfattar sig förkastade. Det bär emot alltför mycket att ha gemenskap med den som blev älskad när man själv upplevde sig avvisad. Avund och längtan bor vägg-i-vägg.

Avunden är en stark kraft och riktas ofta med full styrka mot den favoriserade snarare än mot den som undanhållit sin kärlek. Det finns otaliga berättelser om detta, både i form av sagor, dramer och myter.

Även Bibeln inleds med katastrofen om Kains avund mot sin bror och går via berättelsen om Josef och hans bröder till Nya testamentets liknelse om den förlorade sonen och hans bror. Avund som sår hatets frö i hjärtat och väcker vilja att hämnas på den som uppfattas som mer älskad.

Vi är så sårbara här, på kärlekens fält. Om vi inte blir älskade av den som ”borde” älska oss, vad är vi då värda? Vi kan börja slåss för vårt värde och, mer eller mindre bokstavligt, göra oss av med favoriten.

I de tre bibelberättelserna ovan är det bara en som slutar väl (även om liknelsen med de två bröderna har ett öppet slut).

Men det är berättelsen om Josef vi får följa till slut. Han som vänder det onda till gott för dem alla. Hans kärlek till sina bröder tycks inte påverkas av deras onda handlingar, det är som om han väljer att inte se deras onda avsikter.

Så vad ska du göra? Du ser också att din far kan ha brustit i omsorg och kärlek i förhållande till sina äldsta barn, både under sin livstid och i den arvsfördelning som nu skett. Det är något du kan säga till dina systrar. Men det kanske leder till att det ställs förväntningar på dig att ställa till rätta ekonomiskt det som blev fel? Det är du förstås fri att göra och ibland leder ett sådant förfarande till ny respekt mellan syskon.

Ibland är det dock inte möjligt på något enkelt sätt, det kan vara egendom och annat som gått i arv och som är svårare att dela. Men du kanske skulle kunna skriva ett brev till dina systrar om det och beskriva dina känslor inför den situation som uppstått, inleda en dialog?

Det du inte kan förändra är deras upplevelse av att deras pappa svek dem, flera gånger och på flera plan. Det är något de själva har att bearbeta och – i den bästa av världar – kanske också kunna förstå och förlåta.

Läs fler svar från Christina Halldorf

Alla tidigare artiklar

Fakta:

  • Christina Halldorf, leg psykoterapeut, svarar på dina frågor om relationer.
  • Skicka din fråga till expert@ dagen.se eller till Dagen, Expertfråga, 105 36 Stockholm.
Annons
Annons
Annons
Annons