Åsa Larsson: Jag har alltid älskat Bibeln

Kriminalförfattaren Åsa Larssons resa i tro har gått från djup övertygelse i tonåren – via besvikelse och avståndstagande – till försoning med Gud och kyrkan på senare år.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Vårvinden är kall när den dansar genom gränderna i Mariefreds­ centrum. Inne hos Åsa Larsson skiner dock marssolen inbjudande genom köksfönstren och hunden Oppos (nordsamiska för nyfallen snö) hälsar oss välkomna till den vackra författarbostaden.

– Det var en vän till mig som sa att ”du har ju nästan byggt upp ett litet mininorrbotten här i Mariefred. Med dina hästar, trädgården och det här gamla huset med lågt till tak”.

Är livet alltid så här harmoniskt här?

– Nej, jag kan lova er att livet är fullt av vedermödor. Däremot­ är författarlivet ganska fritt och jag tycker att jag med tiden byggt upp mitt liv så att det passar mig ganska bra.

Hur kom det sig då att det blev just författare av Åsa Larsson? Själv brukar hon nämna Bibeln som en bidragande anledning.

– Ja, jag brukar ju skylla på Bibeln. Att jag överdoserade alla grymma berättelser i Gamla testamentet som tonåring. Det finns många beröringspunkter mellan kriminalromaner och Bibeln.
 

Lyssna på podden här.
 

Det är tydligt att hon har en speciell och personlig relation till Bibeln. Många är de passager hon återvänder till gång på gång.

Berättelsen om Marta och Maria är en sådan text.

– Jag tänker mycket på Marta och Maria. Som alla andra så känner jag igen mig mycket i Marta, jag har nog aldrig hört någon säga att de känner igen sig i Maria.

– Men jag tänker när jag läser den texten att Jesus är väldigt sträng när det handlar om offerkoftan. Att tycka synd om sig själv.

– Det är samma sak med brodern i liknelsen om den förlorade sonen, säger Åsa Larsson och tystnar ett slag.

– Samtidigt gillar jag hur Jesus­ uppmuntrar Marta och Maria till kontemplation och lite lättsinne. Ta det lugnt, ät middag med dina vänner, njut av livet­. Den sidan finns också hos Jesus.

Vårt samhälle handlar väldigt mycket om att man ska vara en människa producerar och levererar. Hur gör du för att hålla balansen och óckså få tid till det här andra, som Jesus beskriver som det viktigaste?

– Att utöva min tro är för mig det enda sättet att hålla den där balansen. Bibelläsning och bön är grejen för mig.

Hur tar sig det uttryck i ditt liv?

– Jag brukar försöka att ta en stund på morgonen, då har jag en bättre ingång in i dagen. Men det är som med träning, man faller ut och in igen. Just nu har jag en ganska intensiv period med Gud. Och det här med daglig läsning har jag hållt på med från november och nu är vi inne i mars.

Åsa Larsson berättar hur hon för ett drygt år sedan tittade i sin almanacka att och insåg att hon förmodligen skulle vara helt utarbetad i november.

– Jag visste liksom att jag skulle vara ganska stressad, sönderjobbad och inte en särskilt skön person att vara med just då. Så jag bokade in en retreat. Och efter den har jag verkligen kommit igång med rutin i bibelläsningen. Mitt förhållande till Gud är extremt lustdrivet och faktiskt inte det minsta pliktigt.

Hennes författarliv är intensivt. Sedan 2014 skriver hon tillsammans med Ingela Korsell barnboksserien Pax. Sju böcker har det hittills blivit. Samtidigt känns hon, trots att ingen ny deckare kommit sedan 2012, ständigt aktuell som kriminalförfattare.

– Jag blir lika förvånad efter varje ny deckare att publiken finns kvar trots att det dröjer så lång tid mellan mina böcker.

Och publiken sviker inte. Just nu sänder TV4 serien ”Rebecka Martinsson” baserad på succéböckerna om advokaten med samma namn.

– Jag har själv inte varit inkopplad i inspelningarna. Och det kan nog vara bra att författaren inte styr processen allt för mycket. Jag tycker att Ida Engvoll gör en fantastisk prestation i rollen som Rebecka Martinsson, säger Åsa Larsson och tar en klunk av kaffet framför henne.

Utanför de soldränkta fönstren breder en vackert anlagd liten trädgård ut sig. På andra sidan hemmet ligger frikyrkan, Munkhagskyrkan. Åsa Larsson brukar inte gå dit, men berättar att hon uppskattar att ha församlingen som grannar.

– Jag kan höra hur de övar på sina julpsalmer under adventstiden. Sedan har de också AA-möten på övervåningen. Det kan jag inte höra, men jag kan se hur det lyser i det fönstret som en påminnelse om att öppna upp för en kraft större än dig själv. Det är väldigt sympatiskt att ha kyrkan som granne. Fast jag inte går dit.

Åsa Larsson är uppvuxen i Kiruna, i vad hon beskriver som ett vänsterhem. Under tonåren kom hon med i missionskyrkan. Och det var under de åren som hennes kärlek till Bibeln grundlades och djupnade.

– Jag har alltid älskat Bibeln och jag tycker att jag är bättre på att hitta det konemplativa i bibelläsningen än i bönen, säger hon.

Tonåren gick. Åsa Larsson lämnade församlingslivet. Under många år ville hon inte kalla sig kristen. Men tiden och skrivandet har haft en läkande kraft.

– Gud har säkert haft sitt finger med i försoningen med kyrkan. Men också skrivandet. Att jag har fått skriva fiktivt om saker som kan hända i en församlingsmiljö har varit ett sätt att få avbörda sig. Skrivandet ett otroligt bra verktyg för att kunna försonas och gå vidare.

Vilken relation har du till kyrkan i dag?

– Jag vill inte bli någon kyrko­kritisk person. Jag kan se allt det positiva som kyrkan gör till exempel­ för flyktingar. Det finns otroligt mycket bra människor inom kyrkan och jag tror verkligen att kyrkan har en funktion. Det är bara det att jag själv inte hittat någon församling.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jag har det otroligt bra med Gud i dag. Just nu har vi en bra period i vår relation. Jag kan nog säga att jag till slut kunde landa i att säga ”Ja, jag är kristen”.

Kaffet är urdrucket och vårsolen fortsätter att dränka Mariefred­ i ljus. Åsa Larsson börjar göra sig redo för att åka ut en sväng till sina hästar.

Relationen med Gud genom bibelläsningen och livet nära naturen tycks vara en naturlig del av hennes liv. Ett slags samtal utan ord.

– Jag kan bli tokig av människorna som säger att de pratar med Gud och får svar varje dag. Gud har aldrig svarat mig med en röst!

– Men jag har faktiskt alltid fått svar i ett totaländrat känsloläge. Jag upplever att man trampar en botten i sig själv med hjälp av Gud. Och att med Guds hjälp få kraft att ta sig ur ett bottenlöst ältande kan vara ett större mirakel än att få ett benbrott helat. Jag har själv varit med om det. Och det är verkligen ett under, säger Åsa Larsson.

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Åsa Larsson

Ålder: 50 år.

Yrke: Författare

Bor: I Mariefred

Kriminalromaner: Solstorm, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör, Till offer åt Molok.

Böcker i Pax-serien: Nidstången, Grimmen, Myligen, Bjäran, Gasten, Näcken.

Mer i podden – hör Åsa Larsson om:

Att leva sig in i olika bibelkaraktärer.

Långtråkiga gudstjänster.

Varför hon tackade nej till att debattera­ Knutby efter sin bok Solstorm­.

Annons
Annons