Att förvalta gåvorna vi fått

I vår vandring genom kyrkoåret har vi nu kommit fram till nionde söndagen efter trefaldighet och temat för söndagen är goda förvaltare.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Gamla testamentet: Amos 8:4-7

Hör det­ta, ni som tram­par på de fat­ti­ga och utro­tar de sva­ga i lan­det! Ni säger: ”När är nymånads­fes­ten över så att vi kan sälja säd, och sab­ba­ten så att vi får öpp­na korn­bo­den? Då skall vi mins­ka måtten och lägga på pri­ser­na och fus­ka med vågen, köpa de fat­ti­ga för peng­ar och de nödställ­da för ett par skor och sälja spil­let som säd.” Her­ren har svu­rit vid Ja­kobs stolt­het att ald­rig glömma något de gjort.

Episteltext: Andra Timoteusbrevet 4:1-7

Jag be­svär dig vid Gud och Kristus Je­sus, som skall döma le­van­de och döda, jag be­svär dig vid hans an­komst och vid hans ri­ke: förkun­na or­det, träd upp i tid och otid, ve­derlägg, tillrätta­vi­sa, vädja – tålmo­digt och med ständig un­der­vis­ning. Det kom­mer en tid då människor­na in­te läng­re vill lyss­na till den sun­da läran ut­an skaf­far sig den ene lära­ren ef­ter den and­re, därför att det kli­ar i dem att få höra sådant som de öns­kar. De slår dövörat till för san­ning­en och vänder sig till le­gen­der­na. Men håll all­tid hu­vu­det kallt, var be­redd att sli­ta ont, gör vad som ålig­ger en förkun­na­re och fullfölj din tjänst. Mitt eget liv ut­gjuts re­dan som ett of­fer, och ti­den är in­ne då jag måste bry­ta upp. Jag har kämpat den go­da kam­pen, jag har full­bor­dat lop­pet, jag har be­va­rat tron.

Evangelietext: Lukasevangeliet 16:1-13

Han sa­de också till si­na lärjung­ar: ”Det var en rik man som ha­de en förval­ta­re, och den­ne be­skyll­des för att försking­ra hans förmögen­het. Man­nen kal­la­de till sig ho­nom och sa­de: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in di­na räken­ska­per, du kan in­te va­ra kvar som förval­ta­re.’ Förval­ta­ren tänk­te: ’Vad skall jag göra nu när min her­re av­ske­dar mig? Gräva or­kar jag in­te, och tig­ga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i si­na hus när jag mis­ter min tjänst.’ Han skic­ka­de ef­ter dem som var skuld­sat­ta hos hans her­re, en i sänder, och fråga­de den förs­te hur myc­ket han var skyl­dig. ’Hund­ra krus ol­ja’, sva­ra­de man­nen. Då sa­de han: ’Här är ditt skul­debrev, sätt dig ge­nast ner och skriv fem­tio.’ Se­dan fråga­de han näste man: ’Och du, hur myc­ket är du skyl­dig?’ – ’Hund­ra tun­nor ve­te.’ Då sa­de han: ’Här är ditt skul­debrev. Skriv åttio.’”Och Her­ren berömde den ohe­der­li­ge förval­ta­ren för att han ha­de hand­lat klokt. ”Den­na värl­dens människor be­ter sig klo­ka­re mot si­na eg­na än lju­sets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohe­der­li­ga mam­mon till att skaf­fa er vänner som tar emot er i evig­he­tens hyd­dor när mam­mon lämnar er i stic­ket. Den som är tro­gen i smått är tro­gen också i stort, och den som är ohe­der­lig i smått är ohe­der­lig också i stort. Om ni in­te har va­rit trog­na i fråga om den ohe­der­li­ga mam­mon, vem vill då anförtro er det som har verk­ligt värde? Och om ni in­te har va­rit trog­na i fråga om and­ras egen­dom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ing­en tjäna­re kan tjäna två her­rar. An­ting­en kom­mer han att ha­ta den ene och äls­ka den and­re el­ler att hålla fast vid den ene och in­te bry sig om den and­re. Ni kan in­te tjäna både Gud och mam­mon.”

Psaltaren: Psalm 8

För körle­da­ren. En psalm av Da­vid. Her­re, vår härs­ka­re, väldigt är ditt namn över he­la jor­den. Jag vill be­sjunga din him­mels­ka prakt med ett barns, ett di­barns mun. Du har rest ett värn mot di­na fi­en­der för att be­tvinga ovän och hämna­re. När jag ser din him­mel, som di­na fing­rar for­mat, månen och stjärnor­na du fäste där, vad är då en människa att du tänker på hen­ne, en dödlig att du tar dig an ho­nom? Du gjor­de ho­nom nästan till en gud, med ära och härlig­het krönte du ho­nom. Du lät ho­nom härs­ka över di­na verk, allt la­de du un­der hans fötter: får och ox­ar, all bo­skap, och mar­kens vil­da djur, him­lens fåglar och ha­vets fis­kar, allt som vand­rar ha­vets sti­gar. Her­re, vår härs­ka­re, väldigt är ditt namn över he­la jor­den.

Nionde söndagen efter trefaldighet Tema: Goda förvaltare

Fakta:

Varning till den som trampar på den fattige

I söndagens gammaltestamentliga text förmedlar profeten Amos en skarp varning från Herren. ”Hör det­ta, ni som tram­par på de fat­ti­ga och utro­tar de sva­ga i lan­det! Ni säger: ’När är nymånads­fes­ten över så att vi kan sälja säd, och sab­ba­ten så att vi får öpp­na korn­bo­den? Då skall vi’ mins­ka måtten och lägga på pri­ser­na och fus­ka med vågen, köpa de fat­ti­ga för peng­ar och de nödställ­da för ett par skor och sälja spil­let som säd.’ Her­ren har svu­rit vid Ja­kobs stolt­het att ald­rig glömma något de gjort.”

Fakta:

Gud och mammon

I evangelietexten för söndagen undervisar Jesus, genom en liknelse, om dragkampen mellan Gud och mammon. ”Ing­en tjäna­re kan tjäna två her­rar. An­ting­en kom­mer han att ha­ta den ene och äls­ka den and­re el­ler att hålla fast vid den ene och in­te bry sig om den and­re. Ni kan in­te tjäna både Gud och mam­mon.”

Fakta:

Människan skaffar nya lärare

I episteltexten denna vecka undervisar Paulus Timoteus om en tid då det kliar i människan efter att få höra det hon själv önskar. ”Det kom­mer en tid då människor­na in­te läng­re vill lyss­na till den sun­da läran ut­an skaf­far sig den ene lära­ren ef­ter den and­re, därför att det kli­ar i dem att få höra sådant som de öns­kar.”

Annons
Annons
Annons
Annons