Bönens trädgård­ sänker kyrktröskeln

Kusmark, Västerbotten. Hur ska vi få fler människor till kyrkan? I Kusmark i Västerbotten blev svaret en prunkande trädgård framför kyrkan, en Bönens trädgård, som varje dag besöks av alltifrån enstaka ortsbor till hela busslaster långväga ifrån.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Maria Nilsson, som är kyrkogårdsarbetare och vaktmästare i Kusmarks kyrka, berättar att trädgården är ett sätt att sänka tröskeln in till kyrkan.

– På kyrkogården går människor ofta, jag är själv trädgårdsintresserad och har märkt hur intresset för odling förenar människor. Jag började fundera på om vi kunde göra en stor trädgård framför kyrkan, där fanns ändå bara en stor gräsplan som var besvärlig att klippa eftersom den blivit uppgrävd då jordvärme installerades i lokalerna.

Tanken föll i god jord, för att använda en trädgårdsmetafor, och en arbetsgrupp tillsattes. Nu gällde det att hitta pengar. Jordbruksverket hade EU-medel för landsbygdsutveckling och församlingen ansökte och fick två miljoner. Sedan var det dags att börja planera och förverkliga trädgården.

Att Frälsarkransens upphovsman Martin Lönnebo är född i Storkågeträsk och därmed har Kusmarks kyrka som församlingskyrka bidrog till att trädgården fick formen av en Frälsarkrans.

Martin Lönnebos populära radband är en påminnelse om vår relation och vårt behov av Gud. Varje pärla illustrerar olika skeden som finns i en människas liv. Färgerna skiftar från guld till pärlemorvitt, via rött, blått, brunt och svart.

Att hitta blommor som illustrerar färgerna blev en rolig utmaning för gruppen som tillsattes för att bygga upp Bönens trädgård.

Bönens trädgård inleds och avslutas med gudspärlan. Vid startpunkten finns också en kompass. En plats att kalibrera sig, stanna upp, innan vandringen påbörjas. I ett skyltställ finns böner­ som Martin Lönnebo skrivit till varje rastplats, varje bön är också en del av den bön som Jesus själv lärde oss Vår Fader.

Under vandringen kan små utflykter göras till tystnadspärlorna som ligger några steg utanför trädgården, små utrymmen för vila och avskildhet.

– Frälsarkransen innehåller många vita pärlor, säger Maria medan hon visar runt i trädgården. Det gäller att leta fram udda blommor för att få variation, stäppkål, vit astible, spetsmössa, jättetåtel och att använda blad för att få fram det vita.

Det är en bra bit in i augusti när vi är här och det blommar överallt, tobaksblommor, nejlikor, snöbär, rosor, bland annat den härdiga vita polstjärnan. Att hitta många vita nyanser var inte den enda utmaning Maria och hennes arbetsgrupp stötte på. Det är växtzon sex och frosten kan komma tidigt. Som tur är klarar de flesta perenner lite kyla och Maria försäkrar att trädgården är fin ännu i september.

– Vi har försökt hitta växter så att trädgården ska blomma hela säsongen, men den ser väldigt olika ut på försommaren och nu strax innan frosten kommer. Trädgården har aldrig varit så fin som nu. Det märks att vi nu är inne på fjärde året, det tar tid att odla.

Gudspärlans guld har blivit gula nyanser: Gullris, ölandstok, daggkåpa och rudbeckia. Den skimrande jagpärlan innehåller bland annat vita nejlikor och snöbär. I ökenpärlan finns sand och kaktusar.

Just nu på sensommaren är det kärlekspärlorna som är trädgårdens crescendo, rött i alla nyanser som symboliserar kärlekens kommunicerande kärl – givande och tagande.

Maria böjer sig ner och hittar några sensommarsjordgubbar. Om några år kommer det också att finnas äpplen, äppelträdet håller fortfarande på att växa till sig. En bit från stigen, bland tystnadspärlorna växer röda vinbär.

– Vi vill att trädgården både ska dofta och smaka.

Det finns sittplatser utspridd över hela trädgården och det är lockande att sätta sig mitt i det röda och frodiga. Så pass lockande att en del brudpar redan valt att förlägga sin vigsel här i stället för inne i kyrkan.

Mellan rosorna finns en klematisbåge med två hjärtan. Trädgården blir aldrig helt avklädd, även vintertid syns spaljéer av armeringsjärn och hässje­störar, ett konstverk och vintergröna växter som enar och rododendron.

Trädgårdens sköts både av personal och av volontärer.

– Många av traktens trädgårdsintresserade har bidragit med växter och samlas flera gånger om året för att arbeta tillsammans, berättar Maria.

Hon visar några mörkblå violer som står bland svarta irisar och alunrot i nattens svarta pärla.

– Ingen vet varifrån de kommer, men visst är de vackra och passar fint in.

Maria önskar att det fanns ännu mer utrymme för personalen att jobba i trädgården, för även om det mesta är perenner behövs tid för att rensa, plantera nytt och göda. Även om det är många volontärer som hjälper till med behövs den kontinuerliga skötseln under säsongen. Maria förordar gräsklipp som näringstillskott, miljövänligt och lätt tillgängligt.

– Trädgården är en metafor för livet, det är död och liv i förening.

Som sista trädgårdsrum, innan­ vi åter når Gudspärlan, ligger uppståndelsepärlan. Sommartid översållas den av Norrlands jersminens överdådiga doft, nu är det solhatt och stor sandlilja som Martin Lönnebos ord, som skrivit böner för varje pärla, påminner oss om:

Döden har inte fått sista ordet, vit som Dopets pärla är Uppståndelsepärlan. Jag anar doften av en sommar som inte tar slut.

Fakta:

Kusmarks kyrka

Kusmarks kyrka – eller Kågedalens kyrka som den egentligen heter – är församlingskyrka i Kågedalens församling i Västerbotten. Kyrkan invigdes 1932.

Bönens trädgård vid Kusmarks kyrka invigdes 2012.

Källa: Svenska kyrkan

Annons
Annons