Corries gömställe var vägen till frihet för många judar

Corrie ten Boom levde länge ett stilla liv som urmakare i sitt födelsehem i Haarlem. Men när tyskarna ockuperade Holland blev hon ledare för en motståndsgrupp som räddade 800 judar från deportering. Många kom undan genom att gömma sig i ett lönnrum i huset. 1944 fängslades hon, men frigavs efter tio månader från koncentrationslägret Ravensbrück. I år är det 30 år sedan Corrie ten Boom dog.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Familjen ten Boom var hängivna medlemmar i den Holländska reformerta kyrkan. De älskade musik i alla former. Storasyster Betsie visste att hon inte kunde få barn och gifte sig därför inte, och Corrie beslutade efter en olycklig förälskelse i unga år att för resten av livet överlåta sin kärlek till Gud.

Corries pappa Casper var känd som den barnkäre Opa, farfar, och tillsammans tog de emot elva fosterbarn. Corrie tog sig an mentalt handikappade. Hon var också scoutledare.

Kriget förändrade allt. En bombnatt vaknar systrarna och dricker te. När Corrie senare trevar sig fram till sin säng i mörkret skär hon sig på ett metallföremål som ligger på kudden. Ett vasst bombsplitter!

– Det finns inga ställen som är säkrare än andra ställen, kommenterar Betsie. Guds innersta vilja är vår enda säkerhet.

Hetsen mot judarna kom långsamt efter ockupationen 1940. Det började med klotter och stenkastning, men så småningom började människor försvinna. Nu sökte många skydd hos ten Booms.

Under kriget bodde ofta sju människor olagligt i ten Booms hus. Det är tre våningar högt, två rum djupt och ett rum brett, med en brant spiraltrappa som förbinder det med ett ännu smalare hus. Gömstället är en del av Corries sovrum med 60 x 240 cm golvyta.

Familjen försökte aldrig omvända sina gäster, men hade ofta heta diskussioner om tro. Ibland var de så många runt bordet att stolarna måste ställas diagonalt – katten brukade spinnande gå runt på allas axlar.

Snart blev Corrie ledare för Guds motståndsrörelse, en grupp på cirka 80 äldre och tonåringar. Pojkar som var budbärare klädde ofta ut sig till flickor av säkerhetsskäl.

Gestapos högkvarter låg ett kvarter bort.

Den 28 februari 1944 stod Gestapo i dörren. 35 personer arresterades, bland dem Casper och hans fyra barn. De hade förråtts av en överlöpare som bett dem om hjälp.

Soldaterna fann matkuponger, en radio och annat förbjudet material. Systrarna misshandlades. Fyra judar och två motståndsmän höll sig tysta i gömslet, trots att soldaterna sökte noga. Ett polisbefäl som var motståndsman kunde placera pålitliga vakter i huset, och de sex befriades efter 47 timmar utan vatten och med bara några kex att äta.

Första kvällen i arresten läste Opa Casper Psaltaren 91:1: ”I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar”.

Corrie och Betsie satt tio månader i tre olika fängelser. Efter en tid förenades de i utrotningslägret Ravensbrück nära Berlin. De hade tidigare inte varit åtskilda på 53 år!

Corrie kallar senare det överbefolkade lägret det svartaste helvete människan kan skapa. 1 400 kvinnor trängdes i lokaler byggda för 400. Stanken var vidrig. Mitt i detta tog Betsie upp sången ”Led milda ljus…”.

Systrarna läste sedan ur Bibeln för allt flera medfångar. Vakterna gick aldrig in i sovsalarna av rädsla för alla lössen där. Så systrarna tackade Gud även för de plågsamma lössen. Varför andra skulle lida förstod de inte, men att de själva var där för att lindra andras smärtor var helt självklart. Atmosfären i baracken förändrades efter hand.

Corrie berättar om hur hon hatade deras angivare och vakterna. Men Betsie bad för sina plågoandar och gav bort allt hon ägde. ”Om människor kan läras att hata så kan de också läras att älska”, sa Betsie.

På nyåret 1945 kom Corrie tillbaka till Haarlem. I juni anlände de första av många hundra tidigare gömda eller överlevande från lägren till den vackra villa som Corrie fick disponera för rehabilitering. De utstötta holländska quislingarna hade det värst, menade Corrie, och öppnade sitt barndomshem för dem.

Under 33 år reste Corrie sedan genom 62 länder, bland dem Sverige, för att berätta att det inte finns någon grop så djup att inte Guds kärlek når ännu djupare. Hon talade till små och stora grupper och skrev flera böcker.

Efter en gudstjänst i München kom en man som hon kände igen som en av de brutalaste SS-vakterna från lägret emot Corrie. Hon ryggade när han strålande tackade henne för det hon sagt om att Jesus tagit alla synder. Inom sig bad hon Gud förlåta att hon inte kunde förlåta honom och att hon inte kunde ta hans framsträckta hand.

När hon ändå gjorde det berättar hon om hur en osannolik kärlek till mannen bröt fram.

”Så upptäckte jag att det inte är på vår förlåtelse det hänger. När Han ger oss befallningen att älska våra fiender ger Han oss även kärleken själv.”

Detta var kärnan i Corries budskap.

 

 

Räddade Bibeln

Corrie hade en liten bibel som hon bar i en påse mellan skulderbladen. Men vid ingången till Ravensbrück kroppsvisiterades alla – nakna. Corrie lyckads dock gömma och återfinna sin klenod. Vid en ny kroppsvisitering undgick hon som genom ett under kontrollen.

 

 

Vitaminerna tog inte slut

Corrie hade lyckats få med sig en flaska med vitaminer in till Ravensbrück som Betsie behövde. Betsie delade gärna med sig av det dyrbara innehållet. Veckorna gick, allt flera ville ha, men flaskan tog inte slut. Ända tills en dag när någon kom över vitamintabletter från sjukhuset. Då var flaskan tom!

 

 

Tidslinje:

1844 startar Corrie ten Booms farfar en bönegrupp för det judiska

folket som avbryts först 1944, då hans son och barnbarn arresteras.

1892 den 15 april föds Cornelia, ”Corrie”, som fjärde barn till Casper och Cornelia ten Boom.

1897 öppnar Corrie sitt hjärta för Jesus när hennes mor ber med henne.

1924 blir Corrie landets första licensierade kvinnliga urmakare.

1940 den 10 maj invaderar tyskarna Holland.

1942 börjar Corries underjordiska nätverk ta form.

1944 den 28 februari arresteras familjen och systrarna Corrie och Betsie fängslas.

1944 den nionde mars dör Casper ten Boom, 84, i fängelset.

1944 den 16 december dör Betsie, 59, i Ravensbrück.

1944 den 28 december släpps Corrie från Ravensbrück.

1945 i januari är Corrie tillbaka i Haarlem.

1945 i maj befriar de allierade Holland.

1946 utnämns Corrie officiellt till Krigshjälte av Hollands drottning.

1946 öppnar hon det tidigare koncentrationslägret i Darmstadt, Tyskland, för hemlösa tyskar.

1968 utnämns hon till en av the Righteous Among the Nations i Jerusalem.

1971 släpps självbiografin ”Gömstället”.

1975 släpps spelfilmen ”More than a hiding place” om Corries liv.

1983, på sin födelsedag den 15 april, dör Corrie i sitt hem i Kalifornien.

1988 öppnas huset i Haarlem som museum av The Corrie ten Boom Fellowship.

 

Huvudsakliga källor:

”More than a Hiding Place”, Emely S Smith (Corrie ten Boom House Foundation 2010). ”Gömstället”, Corrie ten Boom tillsammans med John & Elisabeth Sherrill (InterSkrift 1979).

Fakta:

    • Dagsprogram varje dag under Corries 53 första år:
    • 8.10 stiger pappa Casper in i matsalen.
    • 8.30 läser han Skriften för alla i huset.
    • Efter lunch går man en bestämd promenad.
    • 20.45 läser Casper ett kapitel i Bibeln och ber.
    • 21.15 går han till sängs.

 

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons