Det är en glädje att se ett spädbarn i säkerhet

Glädjen är evangeliets blodomlopp. Den syresätter de uråldriga texterna och håller dem vid liv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Evangeliets själva namn uttrycker glädje och bär bud om en stor sådan: ”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Miljoner människor runtom i världen kan dessa ord utantill. Ännu fler vet vad de betyder. Det värnlösa Jesusbarnet i krubban väcker någonting djupt inuti oss alla: viljan att skydda.

Från sin första stund i jordelivet var Jesus hotad. Många har understrukit att han var på flykt redan som spädbarn och han förblev lojal med utsattheten in i evigheten. Som vuxen man, strax före sin död och uppståndelse, sa han att ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. I orden finns ekot av det nyfödda Jesusbarnets fattigdom och skyddslöshet – och ett eko av den glädje det innebar för herdarna på berget att få samlas kring detta barn, hylla det och bilda ett värn mot mörkret.

Var och en som har varit nära ett spädbarn kan känna igen den glädjen. Få saker skapar så djup glädje som att ge trygghet, värme, mat och kläder åt ett nytt litet liv så att det kan växa.

Herdarna var själva fattiga och utsatta, några av dem hade kanske egna familjer att försörja, men de vände sig inte bort från det nyfödda Jesusbarnet fast han och hans familj var främlingar i deras stad. Andra hade sagt att de inte hade plats för Jesus. Det var inte dem änglarna samlades kring. De hade stängt sin port och sina hjärtan och därför berövades de glädjen i att möta Messias.

Evangeliet bär på en eld som värmer, men elden måste näras med glädje. Den som i stället möter Jesus med rädsla förmår inte hålla ordens och Ordets eld levande. Det är begripligt att alla inte kan det. Den som själv har det mycket svårt, hur ska hon orka? Vem ska se till henne?

Den människan, säger Jesus uttryckligen, är hans syskon. Min frälsning hänger på att jag hjälper henne. Har jag själv kraften att glädjas och därmed få Ordet att lysa och värma, då förmår jag också sprida glädje. Hur? Genom att skydda det som behöver skydd.

Allt vi gör för någon av dessa minsta, gör vi också för Jesus själv. De orden blir levande om de brinner värmande i våra konkreta liv här och nu. Jag påminns om det när jag ser flyktingarna på centralstationen i Malmö, trötta men lättade efter sin färd, förvirrade inför det djupa vintermörkret och kylan som väntar dem i ett okänt land.

Om Sverige vet de ofta ingenting. Det är en glädje för mig att få försöka berätta. Det är en glädje att de kommer. Det är en glädje att deras spädbarn är i säkerhet.

Många svenskar fruktar dessa människor på flykt. De blir lika rädda för dem som herdarna på berget blev för änglarna. Jag vill tända Ordets ljus i dessa skrämda hjärtan genom att upprepa ett av svenska språkets vackraste ord: Glädje. ”Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.”

64586.jpg

Julfrimärken 2015: Glädje

Foto: Eleonora Ekholm
[x]
Annons
Annons
Annons
Annons