Emma Blom var nära att dö efter förlossningen - bönen ändrade allt

Emma Blom blev gravid som 17-åring och efter förlossningen var hon nära att dö av en allvarlig blodförgiftning. Men en desperat bön till Gud förändrade allt.
Emmas berättelse är den första delen av tre i Dagens webb-tv-serie ”Min väg till tro” som kan ses på dagen.se från och med julafton.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

På en toalett i Märsta trängs tre sjuttonåriga tjejer runt ett graviditetstest. Blickarna stirrar nervöst nedåt mot den lilla stickan.

– Titta, det kommer ju ett streck, utbrister plötsligt en av tjejerna.

Men lättnaden i hennes röst försvinner snabbt när hon ser skräcken i de andras ögon. Det var ju ett streck det inte skulle bli. Strecket betyder gravid.

Mer än tolv år har passerat. Men Emma Blom minns fortfarande scenen i detalj. Det var hennes graviditetstest. Och hennes liv som för alltid skulle komma att förändras.

– Innan det där hände hade min gymnasietid handlat ganska mycket om festande. Jag träffade en kille och kände efter ett tag att det var någonting som inte stämde med min kropp. Jag mådde illa och trodde först att jag höll på att bli magsjuk. Men sedan kom inte min mens, trots att den aldrig brukade vara sen.

En oro spred sig hos Emma. Det var sommar och hennes föräldrar hade just rest i väg på en två veckor lång husvagnssemester. Emma hade huset för sig själv och tanken var att de två veckorna skulle präglas av fest och frihet. Så blev det inte.

– Mina kompisar var med mig när jag tog testet. Jag minns precis hur vi stod där inne toaletten. Tre sjuttonåriga brudar som inte visste så mycket om livet.

Vad tänkte du när du fick beskedet att du väntade barn?

– Jag fick panik. Det enda jag kunde tänka var att det här är sådant som händer andra. Det händer inte mig. Sedan minns jag att jag ville ringa mamma. Vi har alltid haft en väldigt bra relation, hela familjen.

För att vara säker på att graviditetstestet stämde åkte dock Emma och hennes vänner först till en barnmorska. Där väntade ett nytt test med ett nytt streck och en barnmorska som krasst konstaterade att Emma inte skulle kunna ta hand om ett barn.

– ”Du är ju bara barnet själv, hur ska du klara det här”, sa hon. Sedan bokade hon en tid för abort. Det kändes som att det inte fanns något annat alternativ berättar Emma och stannar upp ett tag.

Utanför fönstret framför henne singlar tunga flingor ned mot marken. Emma Blom sitter i sitt vardagsrum och berättar om månaderna som skulle komma att förändra allt.

Efter mötet med barnmorska ringde Emma sin mamma.

– Hon blev så klart jättechockad och jag tror att vi grät båda två. Men mina föräldrar var väldigt stöttande. Jag minns att de sa direkt att” det här är ditt val Emma, ingen annan kan bestämma det här åt dig”. Det blev en ögonöppnare. Har jag ens ett val. Jag hade varit så inställd på det barnmorskan sa.

Orden från mamman öppnade plötsligt en ny dörr och en insikt växte fram inom Emma. Hon skulle behålla barnet. Killen hon träffade tydliggjorde att han inte var redo att bli pappa och hon förstod att hon skulle få gå in i föräldraskapet på egen hand.

Men Emma stod ändå fast vid sitt beslutet och några månader senare föddes sonen Jonah.

– Det var en sjukt häftig upplevelse. Helt fantastiskt. Min mamma var jättestöttande och satt bredvid mig under hela förlossningen.

Glädjen över det nya livet tog dock en plötslig och dramatisk vändning. Efter en vecka fick Emma hög feber och ont i ena bröstet. Familjen misstänkte mjölkstockning. Men Emma blev snabbt sämre, började kräkas och orkade inte ens hålla i Jonah. Till slut fick hon åka ambulans tillbaka till sjukhuset.

I samma byggnad som hon bara några dagar tidigare hade fött en son, kämpade nu Emma för sitt liv. Men på sjukhuset avfärdade man till en början Emmas tillstånd som influensa.

– Det enda jag fick var värktabletter. Men under natten förlorade jag synen. Jag frågade mamma om mina ögon var öppna för jag såg ingenting.

– En sjuksköterska försökte lugna mig och sa att det kan bli så. Men sedan tror jag att hon till sist insåg allvaret för plötsligt kom det in en massa folk i rummet. Jag hörde min mamma gråta och någon läkare skrika något om att antingen sänka eller höja huvudändan på min säng för jag hade jättesvårt att andas.

Det visade sig att Emma hade fått en allvarlig blodförgiftning. Hon förflyttades till intensiven, där man arbetade intensivt med höga doser antibiotika för att pressa tillbaka infektionen. När tillståndet stabiliserats för stunden och Emma återfått medvetandet fick hon reda på av en läkare att det var blodförgiftning hon drabbats av.

– När jag frågade om jag skulle överleva tystnade läkaren och sa ”vi gör allt vi kan, men det ser inte bra ut. Vi hittar ingen antibiotika som biter.

Hur kändes det att få höra det?

– Det var som att få en dödsdom.

Emma tystnar och tittar ned. Rösten sviker för en stund.

– Det var fruktansvärt. Jag sa till mamma som satt bredvid mig och höll Jonah, att om jag dör måste ni berätta om mig för honom.

Något år tidigare hade Emmas mamma och syster blivit kristna. Själv hade Emma följt med några gånger till kyrkan, men inte känt att det där med tro var något för henne. Nu frågade hon ändå sin mamma om hon kunde be för henne.

– Mamma hade nog aldrig bett högt tidigare. Nu höll hon om mig och bad till Gud om ett mirakel. Det var så starkt.

På flera platser var det människor som bad för Emma de där kritiska timmarna. Och inom henne tändes ett hopp om att det kanske fanns någon som lyssnade till bönerna. Efter två dagar kom läkaren åter in i Emmas sjukhusrum.

– Jag tänkte att nu kommer jag att få höra att jag har en vecka kvar att leva. Men läkaren såg ut som ett frågetecken. Han satte sig ner och sa ”vi vet inte hur, men enligt proverna som kommit nu så ser vi ingenting av infektionerna. Det ser ut som att du aldrig ens varit sjuk”.

Emma Blom brister ut i ett leende medan hon berättar. Söndagen efter att hon kommit hem från sjukhuset följde hon frivilligt med sin mamma till kyrkan.

– De var en konferens där i kyrkan och jag kunde inte vänta på att predikan skulle ta slut, för jag visste att då skulle det komma en frälsningsinbjudan. Och när den kom skyndade jag mig att räcka upp handen.

I dag är Emma Blom 29 år. Hon arbetar som undersköterska på en gruppbostad och är sedan 2009 gift med Stefan. Tillsammans har de barnen Enya, 7 år och Jesaja, 3 år. Familjen bor i Sigtuna och är aktiv i församlingen Hillsong.

Storebror Jonah fyller snart tolv år. Under vårt samtal kommer han och sätter sig bredvid sin mamma i soffan.

– Efter att jag blev frisk har jag fått höra av en släkting som jobbar inom vården att många på sjukhuset pratade om den där 17-åringa tjejen som fick barn och blev så sjuk, men sedan plötsligt blev frisk igen. Ingen kunde förklara vad det var som hade hänt. Men för mig är det tydligt att det var Gud som gav mig ett mirakel, säger hon och lägger armen om sonen.

– Eller egentligen två. Först fick jag Jonah, och sedan fick jag livet tillbaka.

Se också: Emma Blom överlevde efter bönen på BB

Emma Blom

Ålder: 29 år.

Bor: I radhus i Sigtuna.

Församling: Hillsong Stockholms norra campus

Yrke: Undersköterska på en gruppbostad.

Familj: Maken Stefan, sonen Jonah, 11 år, dottern Enya, 7 år och sonen Jesaja, 3 år.

Nyhemsveckan
Torpkonferensen
Annons
Annons