Främlingens ord bar Carin Dernulf genom värsta dygnen i livet

Jag ska be för dig. Så sa hon, missionären som satt utanför förlossningen just när Carin Dernulf behövde höra de orden. Kvinnans ord etsade sig fast i henne och i dag är Carin övertygad om att Gud bryr sig.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– Alltså jag är ledsen, men jag måste ställa in vårt möte. Barnen behöver göra något roligt, så vi åker faktiskt till Skansen.

Carin Dernulf låter lite skamsen när hon ringer, men den som vet hur det är att vara förälder i maj-juni har lätt att förlåta. Vi bestämmer oss för att ta samtalet på telefon i stället, så att hon hinner Skansen också.

– Just nu är det lite galet, suckar Carin, samtidigt som jag hör hur hon viskar mjukt och leende till sonen Frank som står bredvid.

– Ja, absolut vi kan gå ut, ta på dig skorna du!

När hon vänder sig mot sitt barn gör hon det där typiska bytet över till en ”jag är inte trött eller stressad alls-mamma”. Den måste man vara bra på om man som Carin ska hantera tre barn på fyra, sex och tio och samtidigt vara generalsekreterare för Sveriges största kristna barn och ungdomsorganisation Equmenia. Dessutom körde Frank omkull med cykeln för några veckor sen och gjorde sig så illa att han först hamnade på sjukhus och sedan blev tvungen att vara hemma från skolan i någon vecka. Han kommer att hämta sig, men när livet blir så där extra tufft, brukar Carin ofta tänka på ett par märkliga möten hon var med om för några år sen.

Då, när två olika kvinnor, på olika sätt fungerade som bevis för Guds omsorg. Ända sedan det hände har Carin burit de där mötena med sig. Hon har berättat om dem både från predikstolar och på tjejmiddagar, och hon gör det gärna igen. Som en uppmuntran till alla som behöver höra att Gud bryr sig. Samtidigt är hon noga med att poängtera att det inte alltid är så där lätt:

– Det har ju också funnits perioder i livet när jag tyckt att Gud varit tyst. När jag behövt en hälsning men inte fått det. Men jag har sett Guds trofasthet och jag vet att han är med även när jag inte känner det.

Det var när Carin var gravid för några år sen som det första märkliga mötet ägde rum. Vid en rutinkontroll vid barnavårdscentralen visade proverna att Carin hade högt blodtryck och dåliga levervärden. Det var ett par veckor kvar på graviditeten, men nu blev hon genast skickad till BB för fler undersökningar. Där fastställdes att Carin drabbats av havandeskapsförgiftning.

– Läkaren sa att det kunde innebära fara för både mig och mitt barn och att de måste sätta igång förlossningen.

Carin fick åka hem över helgen, och skulle komma tillbaka på måndagen. Då skulle man sätta igång värkarbetet.

– Jag kände mig så nervös för att sätta igång förlossningen. På måndagen åkte vi tillbaka. Min man släppte av mig utanför BB medan han parkerade. Jag gick in på sjukhuset och satte mig på en bänk.

Bredvid Carin på bänken satt redan en kvinna i sextioårsåldern. Kvinnan började prata med Carin.

– Du är gravid ser jag, sa kvinnan.

– Du ska veta att du är på ett av de bästa ställena, fortsatte hon.

Carin som kände sig orolig, tackade för att kvinnan lugnat henne. Sedan berättade hon om havandeskapsförgiftningen.

– Jag ska säga som det är, sa kvinnan som satt bredvid Carin.

– Jag är barnmorska och har varit missionär inom Svenska Alliansmissionen. Jag var på väg till mitt jobb i morse, när Gud sa åt mig att åka till Karolinska sjukhuset i stället. Det kanske var för att jag skulle träffa dig och säga att jag ska be för dig.

Mitt i den nervösa situation som Carin befann sig i kändes det här lugnande. Och märkligt.

– Svenska Alliansmissionen var det samfund jag vuxit upp med. Vad var sannolikheten att en missionär från just den rörelsen skulle sitta på samma bänk som jag på detta stora sjukhus och säga de där sakerna till mig. Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle komma att behöva det där sen.

Mötet med kvinnan på bänken varade bara i några minuter. Sedan bröt de båda upp och Carin gick in genom dörrarna till förlossningen. Dygnen som följde blev kanske de värsta i hennes liv. Förlossningen blev dramatisk och barnet mådde inte alls bra under sina första dygn i världen. Ett tag var det så illa att läkarna inte visste hur det skulle gå.

– Men medan jag satt där bredvid mitt barns lilla kuvös och kastades mellan hopp och förtvivlan tänkte jag så mycket på vad kvinnan hade sagt. Jag kände verkligen att Gud hade skickat henne för att säga att jag är med dig. Trots det som är, mitt i allt är jag med.

Det gick bra för Carins lille pojke. Efter ett par veckor på sjukhuset kunde de åka hem med honom. Men läkarna ville ändå fortsätta kontrollera att allt var okej, och nu åsterstod en massa prover och undersökningar. 

Läs också: Läkarintyget: Jens Sjöström mirakulöst frisk efter bön
 

Vid ett tillfälle åkte Carin och hennes man in akut med sitt barn. Då inträffade ytterligare ett sådant där märkligt möte. Den lilla familjen satt i ett vanligt undersökningsrum på akuten och läkaren de just hade mött gick ut för att hämta nödvändiga instrument. Han misstänkte att något var fel med barnets blod, och ville testa så att blodet koagulerade som det skulle. När läkaren försvann ut ur rummet kom en städerska in. Hon började gulla med barnet och Carin frågade städerskan om hon hade barn.

– Nej, sa städerskan. Men jag hoppas att jag är som Abrahams Sara som fick barn på ålderns höst.

– Är du kristen, det är jag också, sa Carin som är öppen och pratsam i nästan alla lägen.

Då sa städerskan något oväntat:

– Bra! Då ber vi tillsammans.

Sedan bad den okända kvinnan en lång bön på sitt eget språk, eritreanska. Carin hade ingen aning om vad hon bad. Men när hon var färdig och skulle gå vände hon sig om mot Carins lilla son och sa:

– Hans blod är rent.

Sedan gick hon. Carin minns hur hon och hennes man satt kvar och tittade förvånat efter henne.

– Hon hade ingen aning om varför vi var på sjukhuset eller vad läkaren skulle undersöka. Men från den stunden kände jag mig helt lugn över att det inte var något fel på mitt barns blod.

Dagen efter kom provresultatet och det visade sig att städerskan hade rätt. I dag är Carins barn en frisk pojke, men hon kommer aldrig att glömma de där kvinnorna som kom i exakt rätt tid, och som sa precis vad hon behövde höra. När Carin började i en mammagrupp efter den omtumlande förlossningen, delade hon med sig av allt som hänt till de andra.

– Ingen av de andra mammorna var uttalat troende, men det blev väldigt naturligt i alla fall. Jag skickade till och med sms till dem om att be för oss när vi skulle iväg på olika undersökningar, och det lovade de att göra. Ingen kunde ta ifrån mig det jag varit med om och de tyckte att de möten jag haft var väldigt fascinerande. Dessutom var jag trött och ledsen och kom liksom underifrån. För mig var det en lärdom att inte bara dela tron när man är stark, utan också när man är sårbar. Vi fick många fina samtal.

Läs även: Therése och Joakim lämnade allt i tro – fick nytt boende i flyttbilen
 

Men vilka var de då, de märkliga personerna som under bara några minuter var kom att betyda så mycket för Carin Dernulf?

– Jag tänker att det var vanliga människor som vågade gå på sin ingivelse.

När allting lugnade sig sökte Carin upp namnet på missionären som dykt upp på BB:

– Jag skickade ett mejl och tackade. Det kändes bra.

Städerskan från Eritrea där­emot har hon aldrig stött på igen:

– Ibland kanske vi också får betyda något för någon utan att vi har en aning om det. Jag skulle själv vilja bli ännu bättre på att följa den där ingivelsen!

Läs också: Tomas Samuel var imam och jihadist - nu berättar han om Jesus
 

Ännu inte prenumerant? Läs Dagen gratis - klicka här!

Serie: Som att möta en ängel

Har du upplevt att en människa kommit i din väg i exakt rätt tid?

När människor berättar om gudomliga ingripanden involverar berättelserna ofta andra personer. I sommar gör vi en serie om just de där mötena. Om handlingarna eller orden som för mottagaren blivit ett tydligt tecken på Guds omsorg. Först ut är Carin Dernulf som berättar om en kvinnas ord till henne strax innan hon skulle föda sitt första barn.

Annons
Skogsbränderna
Annons