Håkan Jonsson springer maraton på Sydpolen

Som en av få i världen har Håkan Jonsson sprungit maraton i sju världsdelar – nu senast på Antarktis. Och han gör det med en sak i sikte: att hjälpa de utsatta barnen i Kapstadens kåkstäder.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Halmstad. Fredagen den 24 november klockan 12 gick starten för det lopp som Håkan Jonsson under två och ett halvt år hade förberett sig för. Sju timmar och tio minuter senare sprang han i mål – sida vid sida med sin son Andreas.

– Det var en helt makalös känsla. Det var magi, beskriver Håkan upplevelsen när vi några dagar senare träffas hemma hos Håkan i stadsdelen Kärleken i Halmstad.

På bordet i vardagsrummet ligger två medaljer som påminner om Håkans prestation. Bara lite drygt 200 personer har sprungit maraton på alla sju kontinenter, och den svenska flaggan har aldrig tidigare varit representerad vid Antarctic Ice Marathon.

– Det känns fantastiskt, säger Håkan och fingrar lite på sina medaljer.

In i det sista var det osäkert om loppet alls skulle kunna genomföras. Kraftiga vindar gjorde att tävlingsarrangörerna tvingades ändra bansträckningen. Men det gick vägen, och Håkan och Andreas lyckades springa de 4,2 milen på den tre kilometer tjocka isen, i 25-gradig kyla och extrem motvind.

– Det var riktigt kallt. Motvinden gjorde att kylan kröp igenom, trots att vi hade bra funktionskläder som vi hade testat i ett frysrum under träningar hemma. Jag hade värmekuddar i skorna och i vantarna, och jag frös faktiskt ingenting om händerna och fötterna.

Däremot orsakade sonen Andreas kramp i ena vaden lite bekymmer. Gång på gång var han tvungen att stanna och stretcha. Köldastman kände han dock inte av, tack vare smarta andningsmasker som stängde kylan ute.

– Det är klart att det fanns en oro för hur det skulle gå. Miljön på Antarktis är icke-förlåtande och det gäller att ge akt på sig själv och naturen. Samtidigt kände jag en fullständig övertygelse om att jag skulle ta mig i mål, på ett eller annat sätt, säger Håkan.

Tanken på att vara med i ”Antarctic Ice Marathon” började gro 2012, då Håkan deltog i ett maraton i Buenos Aires och fick höra talas om loppet på Sydpolen.

– Jag hade på känn att min fru inte skulle gilla min idé – och det gjorde hon inte heller. ”Det kan du glömma, det är inte aktuellt”, sa hon bara. Men när jag berättade att jag tänkte springa för att samla in pengar till barn i Sydafrikas kåkstäder ändrade hon sig, berättar han och skrattar.

Det var under en resa till Kapstaden som Håkan för första gången kom i kontakt med den svenska läkaren Ingrid le Roux och hennes organisation Philani i Sydafrika.

– Vi fick komma ut till kåkstäderna och se vilket fantastiskt arbete som görs med så kallade mentormammor, som är ett stort stöd för de ensamstående mammor som lever där. Många är HIV-smittade. Mentorprogrammet gör stor skillnad för mödrar och barn som lever under helt förfärliga förhållanden i Khayelitsha. Jag har sett mycket elände under mina resor, men aldrig sådan nöd som hos dessa barn. Ingrid är en riktig hjälte, säger Håkan med eftertryck.

Håkan tog kontakt med Svenska kyrkan som tipsade honom om kampanjen ”Låt fler få fylla fem”. Hans insamlingskampanj för barnen i Sydafrika drivs i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete.

Till dags dato har Håkan sprungit in mer än 100 000 kronor till Philani och barnen i Kapstadens kåkstäder.

–  Det är ett oerhört privilegium att få vara med i det här arbetet, säger han och visar några bilder i sin mobiltelefon, bland annat på en flicka vid namn Sisipho, som var tre år då han första gången träffade henne. Nu har hon precis fyllt fem, berättar han.

Hennes ögon glittrar.

– Men ögonen på många andra barn i Khayelitsha är släckta. Det finns inget liv. Jag har lovat mig själv att göra allt jag kan för att fler barn ska få det bättre, säger han.

Håkans längtan att göra någonting för andra, inte minst för utsatta barn, började efter ett besök vid klostret i Assisi under en långresa genom Europa 1976.

– Jag liftade från Nybro till Danmark och vidare genom Europa, och kom så småningom till Italien. Vid det nordiska ekumeniska centret i Assisi mötte jag fader Augustino som tog mig till sitt hjärta. Han visade mig vägen till Franciskus, som valde det fattigaste av fattigas liv. Det påverkade mig väldigt starkt. Det öppnade mina ögon för den kristna tron, berättar han.

Resan gick därefter till Grekland, och på Korfu träffade han Bitte, som senare blev hans fru. Håkan fortsatte färden österut genom länder som Turkiet, Iran, Afghanistan och Pakistan.

– Hela den här resan förändrade mitt liv, på många sätt, säger Håkan.

Indien var resans slutmål, och här fick Håkan på nära håll se leprasjuka barn.

–  Mötet med de spetälska barnen gjorde starkt intryck på mig och jag bestämde mig för att bli lepraläkare i Indien.

Väl tillbaka i Sverige började Håkan efter några år läsa medicin i Lund, men på grund av den politiska situationen i Indien var det inte möjligt för honom att jobba som läkare där. I stället blev han röntgenläkare. Han jobbade först vid Barnröntgen på universitetssjukhuset i Lund men fick sedan arbete vid sjukhuset i Halmstad.

Kärleken till Indien har bestått genom åren, och Håkans och Bittes tre barn är alla adopterade därifrån. Håkan har även arbetat som konsultläkare i Calcutta. Under ett av många besök i Calcutta, blev hela familjen hembjudna till Moder Teresa.

– Det var en helt makalös känsla att få ta henne i hand. Mötet med henne gav mig en push att fortsätta med internationellt arbete. Det jag gör är ”peanuts” i förhållande till hennes insats. Hon formade hela sitt liv utifrån andra människors behov. Det har inspirerat mig.

Håkans engagemang för biståndsarbete har tagit honom till många delar av världen. Maratonlöpningen likaså. Intresset för löpning väcktes i 40-årsåldern, och efter att ha sprungit Göteborgsvarvet och Stockholm Maraton började han drömma om att springa maraton i varje världsdel. Nu kan han alltså bocka av ännu en kontinent. Han är nöjd över att ha genomfört ett maraton i arktisk kyla, under extrema förhållanden. Han känner även en stor tacksamhet.

– Den 29 november förra året opererades jag för prostatacancer. Min bedrift visar att det alltid finns hopp och en fortsättning.

För fortsättning följer. Håkan Jonsson nöjer sig inte med den åtråvärda medaljen som bevisar att han ingår i den exklusiva skaran i The 7 Continents Marathon Club.

– Nästa mål är att springa maraton i Tibet. Och jag har precis fått veta att det arrangeras ett maraton på Nordpolen. Jag tänker avsluta min kampanj för barnen i Kapstaden genom att springa det loppet. Men jag har inte berättat det för min fru än, säger han och skrattar hjärtligt.

Thérese Alhult

Håkan Jonsson

Ålder: 67 år.

Familj: Hustrun Bitte, 61 år, diakon. Barnen Anna, 34, Andreas, 31 och Malin 27 år samt fyra barnbarn i åldrarna 9 månader till 4 år.

Bor: I Halmstad.

Gör: Röntgenläkare på deltid.

Förebild: Franciskus av Assisi. ”Jag bär alltid mitt Franciskanerkors. När det var som tuffast under Petra Desert Maraton kramade jag korset och lyckades besegra ökenhettan.”

Blogg: http://maraton-sydpolen.blogspot.se

Maratonlopp som Håkan har sprungit

Stockholm

Kalmar

Great Wall (på  kinesiska  muren)

Sydney

Buenos Aires

Paris

New York

Rom

Kapstaden

Petra

Antarktis

Annons
Annons