Henrik Schyffert: ”Kyrkan har fått oförtjänt mycket spö”

Ett Jesusord på en kyrkvägg gav Henrik Schyffert titeln till senaste stand-up-showen. Den 22 september har föreställningen ”Var inte rädda” nypremiär i Piteå.
– Ska man sno så ska man väl sno från de bästa och då tänkte jag på Jesus.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Klockan är åtta på morgonen i en genomblöt huvudstad. Människor halvspringer med paraplyer och chippande skor. Trängs på trottoarerna medan ursköljda hårvårdsprodukter rinner ner och svider i ögonen.

Henrik Schyfferts snyggt grånade hår är dock ännu oförstört av ovädret. Rösten är lite morgontrött. Men ögonen pigga.

– Vi skulle ha spelat skärgårdsscener med båt i dag. Men det spöregnar så vi får ta det i morgon i stället, berättar han medan han ställer fram kaffekoppar.

Scenerna är en del i Felix Herngrens kommande komediserie ”Sjölyckan” på TV4, där Schyffert spelar den manliga huvudrollen.

Om ett par veckor lägger dock mångkonstnären åter fullt fokus på huvudgrenen stand-up.

Då inleds höstturnén av succéföreställningen ”Var inte rädda”. En föreställning där Henrik Shyffert ensam på scen gör upp med egna brister och rädslor i ett Sverige där oron ökar. Idén till namnet föddes ur ett Jesuscitat han såg vid Allhelgonakyrkan i Stockholm.

– ”Var inte rädda” står ju skrivet i flera kyrkor, skillnaden är att i Allhelgonakyrkan så står det utanför kyrkan och det är ju praktiskt för oss som inte brukar gå in i kyrkorna.

– Jag fotade den där. Det är ett bra citat och ska man sno så ska man väl sno från de bästa och då tänkte jag på Jesus. Han har ju sagt en hel del vettiga grejer. Samtidigt är det så många i vår samtid som klagar på religion. Och just därför var det kul att sno ett religiöst citat. Det blir liksom en chili i Boeuf bourguignonen för många i dag.

Men gör alla svenskar den kopplingen, att ”Var inte rädda” är ett Jesuscitat?

– Nej, det tror jag absolut inte. Men det är inte mitt ansvar. Det är kanske snarare ert ansvar. Ni från kyrkans sida behöver jobba på att få ut det. Jag tycker att citatet är jättesant och viktigt i dag även om man inte vet att det kommer från Jesus.

Inspireras du av Jesus på andra sätt?

– Nej, eller jag kan liksom ingenting. Jag är medlem i kyrkan, men precis som de allra flesta medlemmarna så är jag inte där. Däremot tycker jag att kyrkan fått oförtjänt mycket spö de senaste åren. Svenskarna har ju i tusentals år tänkt att det finns en Gud som styr över oss, men sedan 1950 har vi plötsligt bytt en osynlig Gud mot en osynlig marknad som styr allt vi gör.

Lyssna på poddavsnittet med Henrik Schyffert här!
 

Henrik Schyffert gillar att provocera det svenska koncensustänkandet. Det gemensamma marcherandet från ett dike till ett annat.

– Så fort man bara kastar bort någonting och säger ”nu gäller inte det här, nu ska alla satsa på det här i stället” så blir jag skeptisk. Det är så historielöst.

– Och just därför kan det vara viktigt att ta upp det här med tro och religion. Ser man ur ett längre perspektiv har ju tron varit en jättestor del av våra liv fram tills för bara några sekunder sedan.

Du försvarar ofta kyrkan.

– Ja, jag tycker att det mesta de gör faktiskt är ganska vettigt. Ni vet kyrkans barntimmar, Moder Teresa, hjälpa människor, Röda korset och allt det där.

Tror du själv på Gud?

– Nej, det gör jag inte. Men jag tror att ett sådant högre perspektiv behövs för att vi ska lyfta blicken från oss själva för en stund. Det hjälper oss att se oss själva som den där lilla spelpjäsen i det stora Riskspelet.

– Sedan tror jag faktiskt också att det finns en slags moralisk, etisk kompass som styr oss.

Menar du att det är en individuell kompass eller är den universell för alla?

– Den tolkas individuellt, men jag tror nog att det finns en hel del allmänmänskligt som människor alldeles oavsett religion eller ideologi skulle hålla med om.

Men kan man söka tröst hos en kompass, kan man sucka en bön till den i en svår situation i livet?

– Nej, men jag är nog för krass för att tänka så. Jag tänker att det som hjälper när man är i en svår situation är att prata med andra människor och försöka att göra det man kan åt situationen.

Hur ser du på döden?

– I Sverige i dag är vi livrädda för att dö. Tidigare hade vi kyrkan som var väldigt bra på att tala om för oss vad som kommer att hända när vi dör. Och i 90 procent av alla andra länder är det fortfarande Gud som sköter det där och då är det inte så obehagligt.

– Men sekulariseringen har gjort att vi i Sverige i dag är en av de första generationerna i världen som själva förväntas komma på vad som händer när vi dör.

Är du själv rädd för döden?

– I dag är jag det. Men när man pratar med de som är äldre verkar de själva inte vara så rädda. Det ger mig tröst.

Vad tror du händer då?

– När vi dör? Jag tror inte att det händer något. Jag hoppas bara att vägen genom tunneln blir smärtfri.

– Men det är extremt obehagligt. Och jag tror att det är därför vi håller på och springer alla de här loppen. Maraton, Lidingöloppet, Tough Viking, Tjejmilen – allt det där blir ett sätt för oss att försöka blunda för vad som finns runt hörnet.

Ett huvudbudskap i föreställningen ”Var inte rädda” är att rädslan i sig är farligare än det vi är rädda för.

– Genom historien har vi haft mycket fler problem, fler krig, fler terrorattacker, fler sjukdomar, mer arbetslöshet än i dag. Vi behöver inte vara rädda. Men rädslan i sig är farlig. Om vi hetsar upp varandra i stället för att sätta oss ner och prata med varandra kan det bli precis hur farligt som helst.

När Henrik Schyffert i våras hade predikat sitt budskap om att inte vara rädda under några månader, inträffade just det som för många hade varit den största rädslan. Terrorattacken på Drottninggatan den 7 april.

– Den kvällen fick jag skriva om allt. Jag gick upp på scenen och berättade som det var. Att just nu är jag precis lika livrädd som alla andra här inne. Den föreställningen blev mer som en dialog, där publiken fick vara med och prata om känslorna efteråt.

Efter terrorattacken har en av de största insikterna för komikern­ varit hur stark människans förmåga att överleva faktiskt är.

– Det är en fantastiskt förmåga. Man kan kasta vad som helst mot oss – istider, pest, kolera, till och med Doobido. Och vi bara rullar med smällarna.

Du verkar ha ett lite delat förhållande till tro och kyrka. Hur ser du på oss som tror?

– Jag tycker att det är läskigt med människor som har ett säkert svar – oavsett om det är ”Gud finns” eller ”Gud finns inte”. Jag söker hela tiden det ambivalenta. Men jag tycker inte alls att det är läskigt med fina människor som sjunger i ett stenhus.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jag tycker att det är bra att han håller på. Det är som med AIK. Jag går inte och kollar så ofta, men det är härligt att de lirar. Lite så är det med Gud också, säger Henrik Schyffert.

Han skrattar till. Utanför fortsätter regndropparna att piska ned mot marken.

När kommer du och kollar då?

– Du menar till kyrkan?

Ja.

– Den gången någon kan prata på ett sätt som jag kan relatera till på riktigt. Med humor, utan att bli tvärsäker. Då kommer jag och lyssnar.

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Henrik Schyffert

Ålder: 48 år.

Yrke: Komiker.

Bor: Stockholm.

Aktuell: Med höstturnén av föreställningen ”Var inte rädda” som har nypremiär den 22 september.

Mer i podden – hör Henrik Schyffert om:

Hur en meteorolog gav honom en ny syn på livet.

Att göra humor av det som ”skaver”.

Likheten mellan en stand-up-show och ett väckelsemöte.

Annons
Annons
Dagens människa
Annons
Annons