Hur är det att vara kvinna i kyrkan 2018?

I dag är det internationella kvinnodagen. Ofta betonas bristen på jämställdhet i kyrkans värld, men när Dagen ringt runt och pratat med kvinnor från olika samfund och åldersgrupper är bilden inte så ensidig. Det är tydligt att många kyrkor och församlingar aktivt arbetar med frågan och att det finns många goda kvinnliga förebilder i kyrkorna. Även om fler behövs.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

30-talisten

Namn: Kerstin Elworth

Ålder: 81 år

Samfund: Katolska kyrkan

– Jag har varit med i den katolska kyrkan i 22 år och det känns jättebra att vara kvinna i mitt samfund. Jag förstår att de flesta nog tänker på att kvinnor inte får bli präster, och så är det ju förstås, men kvinnor är ledare lika mycket som män i andra positioner – präster behövs inte överallt.

– Vår biskop Anders Arborelius sa i en intervju nyligen att kvinnans uppgift är mycket viktig i samhället och att kyrkan där legat lite efter. Han sa också att det skulle behövas ett kompletterande kvinnokollegium som skulle kunna ge råd till påven.

– Kvinnor finns med överallt i min kyrka och jag har aldrig upplevt mig reducerad på grund av mitt kön. I vår kyrka har vi Jesu mamma Maria och en stor skara kvinnliga helgon och lärare som förebilder ända från kyrkans första tid. Jag önskar bara att kyrkan skulle bli bättre på att uppskatta de insatser som kvinnor gör lite mer i det tysta, som att fixa kyrkkaffe, städa och tvätta.

40-talisten

Namn: Inger Edén

Ålder: 74 år

Samfund: Pingst

– Jag har över 50 års erfarenhet av att arbeta inom kyrkan. När jag var 14 år började jag hjälpa till i söndagsskolearbetet och när jag var 20 år fick jag min första tjänst. Jag har arbetat i med- och motvind, men har aldrig blivit begränsad i min uppgift utan snarare mycket påhejad.

– Kvinnors roll i frikyrkan har varit livligt omdiskuterad sedan 1970-talet. Nu är jag själv 70 år och har flyttat tillbaka till min hemförsamling i Tranås. Jag tror att mötet kvinnor emellan är mycket viktigt och även kvinnliga förebilder. Mina söndagsskolelärare Kerstin och Margit har varit viktiga förebilder för mig.

– Pingströrelsen har blivit mer och mer angelägen om att ta in kvinnor i styrelser, men det har inte varit traditionen. Därför har kvinnor inte varit vana att göra sin röst hörd. Jag önskar att vår nästa pastor i min hemförsamling kommer att vara kvinna och på ett naturligt sätt stärka kvinnoperspektivet. Jag tycker att kvinnoperspektivet behöver lyftas fram i församlingarna i dag, även i min.

 

Läs mer: Kvinnorna du inte får läsa om i dag

 

50-talisten

Namn: Ylva Eggehorn

Ålder: 68 år

Samfund: Svenska kyrkan

– Jag har alltid kryssat mig fram på ett undantagsspår på något sätt. Eftersom jag är författare har jag många gånger fått frågan om jag vill komma och föreläsa och predika i församlingar, det har aldrig varit ett problem. Men förr kunde jag märka att vissa församlingar föredrog att säga att jag skulle komma och tala för att göra tanken mer uthärdlig att en kvinna stod i talarstolen.

– I övrigt tycker jag att kvinnor har slagit sig in i prästyrket mycket starkare, det har kommit att bli ett kvinnoyrke. Men jag skulle vilja problematisera det. Professionalismen och hierarkier där präst är det enda som är eftersträvansvärt tror inte jag på. Kvinnans enda förebild ska inte vara en man, och det måste finnas fler sätt att engagera sig i kyrkan på än att bli präst. Jag skulle till exempel vilja se fler kvinnliga kyrkohistoriker. Tänk så många kvinnor som träder fram på olika arenor i samhället och som sedan glöms bort eftersom historien skrivs av män. Därför uppmuntrar jag kvinnor att forska och skriva!

60-talisten

Namn: Anna Bergmark

Ålder: 54 år

Samfund: Equmeniakyrkan

– Vi har länge arbetat aktivt för att båda könen och olika åldrar ska finnas representerade och strävar efter en mångfald i alla våra grupper. Själv kom jag till församlingen när jag var 14 år, då var det inte alls som det är i dag. Det fanns inte utrymme för lekmän, vilket i sin tur gjorde att kvinnor hade svårare att komma fram. Det har hänt mycket sedan dess och med varje generation blir det annorlunda.

– Jag tycker att papporna i min generation är bättre på att uppmuntra sina döttrar än den tidigare generationen var. Så förändringen i kyrkan för kvinnorna går hand i hand med övriga samhället. Men det kan bli ännu bättre. Vi måste alla inse att vi är präglade av samhället vi lever i, och vi måste bli bättre på att släppa fram de unga, för då släpper man automatiskt fram kvinnorna också.

– Jag tycker det är bra att vara kvinna i vår församling och människa över huvud taget. Tar man initiativ eller kommer med förslag uppmuntras det. Den kulturen främjar alla människor, både män och kvinnor.

70-talisten

Namn: Elin Kullingsjö

Ålder: 38 år

Samfund: Evangeliska Frikyrkan

– Jag har inte känt mig förminskad i mitt samfund. Visst har det funnits i vissa sammanhang, men det gör det utanför kyrkan likväl. Jag tror att man inte har varit van vid att pastorer kan se olika ut. Ofta hör man att det var en "kvinnlig pastor" eller så var det bara en pastor. Då antar vi automatiskt att det var en man. En kvinnlig pastor sticker ut, men jag tror vi måste inse att en pastor kan se ut på så många olika sätt. Hela paletten behöver synas.

– Jag önskar verkligen att se fler kvinnliga förebilder i kyrkan. Jag sitter med i styrelsen för EFK och tycker att vi arbetar strategiskt för att lyfta dessa frågor. Vi har kommit långt inom vissa områden, men släpar efter i andra. Att se kvinnliga förebilder och ledare är viktigt för att andra kvinnor ska våga sig in på ledarpositioner. Ofta talas det om starka kvinnor som är ledare, men jag tror inte att ledare måste vara starka, varken kvinnor eller män. Jag drömmer om en dag då det här blir en ickefråga, att det är så naturligt att kvinnor kan vara ledare att vi inte ens behöver diskutera frågan.

80-talisten

Namn: Maria Stenman

Ålder: 30 år

Samfund: EFS och Svenska kyrkan

– Jag har varit verksam i EFS i många år men är nu efter flytt med i en församling i Svenska kyrkan. Allmänt upplevde jag mycket uppmuntran i att ta plats som ledare och få använda mina gåvor under min verksamma tid i EFS, både lokalt och i riksstyrelsen där jag var vice ordförande. Men ibland har jag upplevt att jag blivit invald i olika saker och uppmuntrad just för att jag varit "ung och kvinna" i stället för på grund av de egenskaper jag har. Anledningen till det är nog för att det har varit svårt att få in kvinnor i styrelser och ledarpositioner. Att bli uppmuntrad för att vara med är i grunden något positivt så klart, vilket jag också uppskattat.

– Jag tror att det finns mycket kvar att göra för att förbättra för kvinnor. Bland annat finns det enligt min mening för få kristna kvinnliga förebilder att inspireras av och ta rygg på. Jag hade under en tid en kvinnlig hemgruppsledare som var en stor inspiration för mig. I undervisning har jag saknat budskap om självbild och relationer som jag tror, om jag generaliserar, fler kvinnor än män brottas med.

90-talisten

Namn: Mikaela Häger

Ålder: 27 år

Samfund: Frälsningsarmén

– Jag är relativt ny i mitt samfund, blev medlem 2015 och kommer inte från en kristen familj. Jag hamnade här via kören Vasa Gospel som jag numera får äran att leda. Jag upplever att balansen verkligen är bra mellan män och kvinnor i mitt samfund och jag har många inspirerande förebilder. Framför allt min kårledare Anne-Li som också är körledare. Från henne har jag fått mycket stöd i att tänka nytt och i att använda mina gåvor.

– Jag har reflekterat över de strukturer som Frälsningsarmén bärs upp av. Ofta är ledare par där mannen och kvinnan kan ha olika roller. Men de olika rollerna har aldrig värderats olika, kvinnan är minst lika viktig, om inte viktigare.

– Frälsningsarméns internationella ledare kallas general och just nu är det en man. Det vore spännande att se hur den internationella rörelsen skulle utvecklas om en kvinna hade den positionen.

00-talisten

Namn: Celine Borgsö

Ålder: 17 år

Samfund: Trosrörelsen

– Kvinnor har ju haft det mycket svårare, både i kyrkan och samhället, än vad vi har i dag. Jag tycker att jag fått blomma ut i mina gåvor och ledaregenskaper på ett fint sätt i min församling. Jag står ju mitt i ett skifte där kvinnor nu på ett allt tydligare sätt får ta plats som ledare och jag begränsas verkligen inte av att jag är kvinna. Tvärtom tycker jag att kvinnor uppmuntras in i ledarpositioner. Sedan har det varit fler män än kvinnor i ledarpositioner och styrelser i mitt sammanhang men jag har ändå många kvinnliga förebilder.

– Jag önskar att den yngre och äldre generationen kvinnor skulle förenas mer. Äldre kvinnor har nog haft många påbud om hur de ska klä sig, vad de får göra och inte får göra. Vi yngre lever mycket genom sociala medier och uppmuntras där att bryta oss loss, hata män och så vidare. Jag tror att vi unga behöver bli bättre på att förklara varför vi reagerar på orättvisor mellan könen och ge utrymme för att lyssna till äldre kvinnor. Ofta kanske de är rädda för att trampa oss på tårna och därför väljer de att inte prata om kvinnor och kvinnlighet, men jag tror att vi har mycket att lära av den äldre generationen. Ödmjukhet till exempel.

Fakta: Internationella kvinno­dagen

På flera håll i världen har dagen mist sin politiska innebörd och i stället blivit en dag då män uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag.

I Sverige fokuserar man på kvinnans kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället.

Annons
Annons