”Jag fick aldrig det jag längtade efter”

Jag är en kvinna i fyrtioårsåldern, som under hela mitt liv brottats med depression och känslor av otillräcklighet och att inte vara älskad. Jag tror att detta grundlades i min barndom. Mina föräldrar gav mig inte alls den hjälp, vägledning och kärlek som jag längtade efter. Pappa var oftast inte hemma och mamma hade rätt stora egna problem.Nu i vuxen ålder har jag försökt prata med dem om hur det var när jag växte upp, men inte mött någon förståelse. Tvärtom har de en helt annan­ bild av hur allting var, vilket gör att jag känner mig som om det egentligen­ är mig det är fel på.Är det vanligt att man känner att man aldrig får den förståelse man i grunden vill ha? Mina föräldrar tycker säkert om mig, men de vägrar se sin del i att jag mått dåligt. Ska jag ge upp mina försök, och acceptera att jag inte kommer att få den empati jag behöver? ”B.I.”

Läs artikeln och bli prenumerant

Redan prenumerant?

Logga in

Vid frågor: info@dagen.se / 08‑619 24 00

eller

En månad 10 kr

Fortsätt

Betala enkelt med Klarna. 10 kr för den första månaden, därefter 164 kr/månad. Avsluta när du vill.

Fler artiklar för dig