Johan om kampen att inte ”bli” sin diagnos

Johan Boeryds liv går i månatliga cykler där han pendlar mellan att vara högaktiv och totalt utpumpad. Han hann med en examen från Handelshög­skolan och en nästan färdig examen från KTH innan han slutligen fick en diagnos – bipolär sjukdom.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

De flesta människor har någon gång i livet presterat på maximal nivå, gjort en otrolig idrottsprestation, lyckats med en tenta, ett föredrag eller en predikan. Helt enkelt gjort någonting där de satsat precis allt. Strax efteråt följer en känsla av eufori, en kort sekund av att vara universums herre, oövervinnlig och odödlig.

Det är en fin känsla. Men för de flesta försvinner känslan ganska snabbt.

För Johan går det inte att bromsa in när han väl fått den där känslan av eufori. Han springer vidare i lyckoruset. Jobbar mer, sover mindre, får ännu fler idéer.

– Jag har haft nytta av min enorma kreativitet och företagsamhet. Under min gymnasietid då jag bodde hemma och mamma skötte markservicen, var jag otroligt aktiv både i kyrkan och i en hel del andra föreningar. Jag spelade klarinett och piano och hade bra betyg i skolan.

Det var först när han kommit upp till universitetsnivå som hans enorma kapacitet började tryta, då hade han också ett jobb på posten vid sidan om för att kunna försörja sig. I perioder blev han trött och missade någon tenta. Men det var bara tillfälliga svackor i en annars högpresterande tillvaro.

– Att jag bara sov någon enstaka timme eller inte alls såg jag inte som något märkvärdigt. Jag läste om andra som hade extremt litet sömnbehov och tänkte att jag tillhörde dem, säger Johan.

Han fick bekräftelse på sin kapacitet då Ericsson rekryterade honom till sitt speciella trainéeprogram där framtidens kommunikationsteknik skulle formas. Då hade han också blivit kär i en av sina kurskamrater från KTH och i mitten av 1990-talet kom glädjebeskedet. De skulle bli föräldrar.

Men nu hade hustrun börjat se ett mönster i Johans energiska skov och i de efterföljande depressionsdagarna då han inte ens kom upp ur sängen.

– Min fru gav mig två alternativ. Endera skulle jag söka vård eller så skulle vi gå åt varsitt håll. Hon såg det jag själv inte förstod.

Så småningom hamnade Johan hos Affektiva mottagningen, han fick genast en bra sjuksköterska och läkare, som han fortfarande har kontakt med.

Precis som de flesta andra som får en psykiatrisk diagnos hade han först svårt att acceptera den. Han fungerade normalt den mesta tiden och däremellan var han högpresterande. Vad var problemet? Att han var deprimerad intill självmordets rand mellan varven hann han glömma då han mådde bra.

– Problemet är att jag ofta inte har någon sjukdomsinsikt när jag är i den upprymda fasen och i depressionen är det svårt att orka eller uträtta något alls. Topparna och dalarna jämnas ut med medicinen.

För drygt tio år sedan bestämde han sig för att vara helt öppen med sin sjukdom. Johan har det som kallas bipolär II, en lindrigare form som inte leder till psykotiska inslag och i dag är han ambassadör för förbundet Hjärnkoll, där han håller föredrag och informerar om bipolär sjukdom.

Ändå har han delade känslor inför intervjuer som denna.

– Det finns en risk att jag bara blir en diagnos, att personen Johan försvinner. Sjukdomen är något jag har, inget jag är.

– Det är oftast lättare att hantera en fysisk sjukdom, ett magsår eller ett krånglande knä. Det är något som kan hållas utanför den egna identiteten, men depression blir intimt förknippat med mitt jag. Det är jag som är värdelös, inte duger, ständigt gör fel. I uppåtfasen är jag oövervinnerlig och har världens bästa självförtroende.

Johan är oerhört glad över att han och hustrun lyckats hålla ihop sin familj under alla år och att sönerna är väl införstådda med hans sjukdom och stöttar honom när det behövs.

Han berättar att den äldste, efter en god väns självmord, tog tag i honom, ruskade honom och fick honom att lova att aldrig, aldrig ta sitt liv.

I arbetslivet har det inte varit lika lätt. Efter diagnosen började han studera teologi och var ganska övertygad om att han skulle bli präst, men när han – likt många andra – tvingades gå från Ericsson hade han inte längre möjlighet att studera vidare på halvfart.

Han tog en lärarexamen via ett snabbspår för att kunna komma ut i arbetslivet igen. Men det visade sig ganska snart att han inte klarade av strukturen och planeringen som krävdes för att hålla ihop en klass och genomföra undervisningen läsårsvis.

Han var alldeles för ambitiös i förberedelserna och energin tog slut innan han kom till rutinuppgifterna.

– Det har hänt att jag fått lämna arbetsplatser för att jag kommit till jobbet då jag varit sjuk. Så här i efterhand kan jag tycka att någon skulle ha stoppat mig, men jag vet också att jag inte är så lätt att förhandla med då jag är uppe i varv. Jag kan bli både aggressiv och påstridig. Det tillhör sjukdomsbilden.

I dag jobbar Johan som kyrkvaktmästare och kyrkogårdsarbetare i Össeby Garns församling, men om några månader kommer hans vikariat att upphöra.

– Jag har sällan varit så nedstämd och livstrött som det senaste året. Jag har varit arbetslös i perioder. Att söka jobb på jobb och inte ens komma på intervju är själsdödande.

För han vet ju att han har kapacitet, och det är därför det är så viktigt att berätta om psykisk ohälsa, menar Johan. Ingen ska behöva bli straffad för sin sjukdom.

Han betonar att hans sjukdom inte är statisk. Med stigande ålder och erfarenhet, gör han allt bättre val och med bra vård – medicin och samtal – kan han hantera sin sjukdom allt bättre.

– Johan, han som är frisk, är en riktig klippa, säger han och skrattar gott. De där riktiga storverken uteblir, men jag är ganska energisk som frisk också, sjunger i gospelkör och jobbar extra som kyrkvaktmästare.

– Jag vill göra något som är meningsfullt och att jobba i kyrkan känns verkligen meningsfullt.

Fakta: Bipolär sjukdom

En livslång sjukdom i olika grader som kräver medicinering. En hypoman fas kan vara allt från lite uppspelt till att ha manier med förvriden verklighetsuppfattning. Kan leda till psykotiskt tillstånd.

Depressionen följer ungefär samma skala, från nedstämdhet till psykoser och suicid. Den svåraste formen kallades tidigare manodepressiv sjukdom, ett begrepp som dock inte längre används inom vården.

Debuterar ofta i sena tonåren. Har viss ärftlighet. Kan utlösas av miljö, trauman eller starka känslomässiga upplevelser, som att bli förälder.

Ett sunt liv, god sömn, dagliga rutiner, undvikande av alkohol och stress är en effektiv metod för att undvika skov.

Annons
Annons