Kärleksfabriken där kvinnor blir upprättade

Prästen Becca Stevens startade rehabiliteringsboendet Thistle Farms för kvinnor som levt i missbruk, hemlöshet, prostitution och trafficking. Donna är 63 år, kock på Thistle stop café och drogfri efter 42 år. 

– Jag hade levt större delen av mitt liv på gatan när jag kom hit. För att visa mig stark hade jag slagits, svurit och gått på, så när de först bad mig försöka minnas vad som lett till att jag hamnat här, så vägrade jag. Jag klarade inte att hantera sanningen om mig själv. Att till slut möta min spegelbild var bland det svåraste jag har gjort. Jag såg att jag saknade självkänsla och att jag i alla år hade levt utan att hjärtat var med, utan kärlek till mig själv.

– Jag hade täckt över allt som var svårt genom att missbruka, som mitt livs största skam, att jag inte kunde läsa och skriva, men gissa vad som hände? De ordnade en lärare åt mig här, och jag lärde mig läsa, en kvinna på närmare 60 år, och jag började skriva poesi och har sedan haft poesikvällar här.

– I dag sitter mitt hjärta där det ska, jag känner hur det slår. Och jag är tacksam för allt som har hänt. När jag kom hit och möttes av kärlek, utan att någon dömde mig, jag fick hjälp att se att jag var en person att räkna med. Och jag har lärt mig att du måste ge dig själv tid och vara sann om du vill förändras, för bara du vet varför du mår som du gör. Så många gånger hade jag legat på knä och ropat till Gud utan att förstå varför jag hela tiden trillade tillbaka in i drogerna. Här lärde jag känna mig själv och såg varför jag hade problem.

– Och när jag genom Magdalene-programmet förstod hur älskad jag var och vad det innebar att ha relation med Gud, även om jag inte känner till varje hörn av Bibeln, så valde jag att acceptera den kärleken. Det är en gåva. Och jag ser allt som möter mig nu som gåvor från Gud.

Berättat för Terese Hedlund

Thistle Farms

Var: Nashville, Tennessee.

Början: Magdalene-programmet startade 1997 och är Thistle Farms rehabiliteringsboende för kvinnor som levt i missbruk, hemlöshet, prostitution och trafficking. Målet är ge dem möjlighet att helas inuti och starta ett nytt liv.

Grundaren: Becca Stevens är präst inom Episkopalkyrkan i USA. Hon är fortfarande verksam i kapellet på Vanderbilt universitet. Thistle Farms sköter hon på sin ”fritid”.

Personal: Många av dem som jobbar här, cirka 60 stycken, har själva genomgått programmet. Mycket av arbetet utförs även av volontärer.

Ekonomi: Förra året tjänade Thistle Farms över 5 miljoner dollar på produkter, mat i caféet, och andra events som de ordnar. Målet är att bli självförsörjande men än så länge är fortfarande beroende av privata givare.

Bibliska namn: Från början hade produkterna bibliska namn, badsaltet hette Lots hustru, en kräm kallades Gileadbalsam, men namnen blev för diffusa för kunderna så de fick namnet Love heals, kärleken helar.

Huvudtanke: Kärleken är starkare än alla de krafter som driver människor ut i missbruk och destruktiva liv.

Partners: Det finns 24 pågående globala samarbeten för att skapa ekonomisk frihet för utsatta kvinnor.

Inspiration: De finns 49 ”syster”-program runt om i landet som inspirerats av Magdalene, dit sökande kan rekommenderas.

Aktivt: Dagarna i huset fylls av gruppmöten med fokus på traumabearbetning, träning, kost, andlighet, datorkunskap och i att hantera ilska. ”Det är inte mycket dötid”, säger Sheila.

alternative_text

Gänget som sprider ljus. Foto: Carolina Byrmo

Nashville är numera ett av USA:s hetaste resmål, men det finns gator i den populära staden dit turisterna inte hittar, där utsatta kvinnor lever i misär. 
Varje dag tänds ett ljus för dem, på ett bord mitt i en ring av stolar. För att de ska hitta hem, eller hit, till Thistle Farms.

Det ljusa rummet vi befinner oss i fylls av kvinnor som hälsar och kramas medan de letar sig mot stolarna som står i en ring på golvet. Ljudnivån är hög och skratt hörs lite överallt. Plötslig ser jag någon jag känner igen och blir lite star struck. Det är Becca Stevens, prästen som grundade Thistle Farms där vi är på besök, samt rehabiliteringsprogrammet Magdalene, som har hjälpt hundratals kvinnor bort från ett liv i missbruk och prostitution.

115903.jpg

Varje dag på Thistle Farms inleds i cirkeln, där alla blir sedda och välkomnade och får dela reflektioner av tacksamhet. Här spelar det ingen roll hur ens liv har sett ut innan. 

 

Becca har tagit emot CNN:s hjältepris, hedersomnämningar och utmärkelser från Vita Huset för sitt arbete. På senare tid har hon synts allt mer i media och utöver vårt team, är även tv-bolaget NBC på plats i dag för att filma ett inslag för Today show. Programledare är den tidigare presidenten George W Bushs dotter Jenna Bush Hager, som följs av säkerhetsvakter. Många har klätt upp sig för att de ska filmas, men inte Becca. Hon är klädd i grå t-shirt och jeans.

115907.jpg

Becca Stevens, initiativtagare till Thistle farms, Nashville.

 

Majoriteten av kvinnorna i rummet har kämpat med tunga missbruk och svåra trauman. De flesta har blivit sexuellt utnyttjade som barn, och sedan använt droger, med prostitution som följd, för att döva skulden och skammen. Becca vet hur den skammen känns. Hon blev själv utnyttjad som barn av den man som tog över hennes pappas prästtjänst när han dog, påkörd av en rattfyllerist. Att starta Magdalene var hennes sätt att ge tillbaka för att hon ändå fick ett så bra liv.

115919.jpg

Jesus är en förebild som studeras på Thistle farms.

 

Vi hittar var sin stol i ringen. Någon läser en text, sedan ber vi sinnesrobönen innan dagens runda drar igång där alla får presentera sig och dela något om man vill. Jag klurar på vad jag ska säga efter mitt: ”Hej, jag heter … ” men lugnas av Nina som har rest med mig från Sverige. Hon är van vid den här typen av möten inspirerade av tolvstegsmetoden. Hon har själv tagit sig ur ett långt missbruk och ansvarar i dag för LP-verksamhetens arbete bland kvinnor och unga.

”Jag är tacksam för kärleken jag mötte när jag kom hit.”

”Jag är tacksam för att jag har lärt mig att älska mig själv.”

Orden om tacksamhet är enkla, men cirkeln där allas röster får höras är viktig. Den tar oss rakt in i hjärtat av verksamheten, förklarar Becca Stevens när vi ses på hennes kontor efteråt.

– Där är alla jämlika, alla hedras, oavsett vilket bagage man har med sig. Och i cirkeln får man ta med sig Jesus om man vill, eller inte, bara man kommer, och tillsammans försöker vi se hur vi kan älska och respektera varandra.

Cirkeln är inspirerad av tolvstegsmetoden men även av den benediktinska klostermodellen, som sedan 1200-talet har pekat på gästfrihet som det bästa sättet att leva ut sin tro, att ta emot människor oavsett hur deras historia ser ut.

– Det är det bästa vi kan göra för att alla ska känna sig välkomna, och jag tar det på väldigt stort allvar.

115915.jpg

Erfarenhet. I verkstaden får kvinnorna lära sig att arbeta, många för första gången. Flera av dem har kommit hit via ”Magdalene på insidan”, terapigrupper som hålls i Tennesseefängelset, som en förberedelse inför att få en plats på något av boendena. En av dem, Angel, berättar hur glad hon är över att kunna betala sina egna räkningar för lön hon har förtjänat. 

 

Det har gått över tjugo år sedan Becca Stevens med hjälp av donerade pengar och volontärer, öppnade det första Magdalene-huset och lät fem kvinnor flytta in. Under två år fick de bo där och rehabiliteras utan kostnad med fick fri läkar- och tandvård, individuell- och gruppterapi samt massor av kärlek. Hennes önskan var att med Guds kärlek omsatt i praktisk kärlek ge krossade kvinnor sin värdighet tillbaka genom att ta emot dem utan att döma, och ge dem förutsättningar för att bli hela.

Då fanns inte en tanke på att det här skulle fortsätta. För Becca var huset ett tillfälligt sidospår till hennes uppsökande verksamhet som präst.

– Men när jag mötte kvinnorna och hörde deras berättelser om övergrepp, rasism och fattigdom som följer på missbruk och människohandel, vilket prostitution är, och såg hur förlåtande de var och passionerade över det vi gjorde, samt hur makalösa de var på att återhämta sig, så kände jag: ”Här vill jag vara”.

115904.jpg

I cirkeln delar kvinnorna tacksamhet över livet.

 

Medan arbetet ännu var nytt dök det upp ett problem. Många hade aldrig haft ett riktigt jobb och deras bakgrund samt brist på erfarenhet gjorde att ingen ville anställa dem när de skulle lämna huset. Då föddes tanken på Thistle Farms. Ett socialt företag där kvinnorna fick arbetslivserfarenhet samtidigt som de tillverkade eteriska oljor, bad- och kroppsprodukter, som kunde säljas, och där vinsten gick in i verksamheten.

– Plötsligt blev det ännu roligare. Det blev mer än att kvinnorna bara satt på sina rum, eller möttes i samtalsgrupper eller i cirkeln. Vi gjorde något mer än bara pratade. Vi fick något att växa. Vi skapade något, säger Becca.

Becca har kvar sin tjänst som präst vid Vanderbiltuniversitetet men all ledig tid reser hon för att berätta om farmens historia, hur kvinnor rehabiliteras och helas, och om hur mycket de behöver samhällets hjälp för att fortsätta.

– Visst finns det stunder då jag funderar över hur jag orkar, när jag inte känner för att vara en förkämpe eller hålla i fler insamlingar. Men när jag känner så, och ändå börjar dagen med att sätta mig i cirkeln och lyssna till alla berättelser, då öppnas himlen, och inspirationen kommer tillbaka.

– Det är ödmjukande att sitta där och påminnas om varför vi gör det vi gör. Om det bara handlade om egot eller att tjäna pengar, då skulle det inte fungera, men hela tiden handlar det om att ännu en kvinna ska hitta vägen hem.

115917.jpg

Här görs doftljus.

 

Efter samlingen går vi ner till den byggnad där Thistle Farms har sin verkstad. Produkterna som tillverkas går under varumärket Love heals, kärleken helar, och säljs i butiker över hela landet. När vi öppnar dörren slår en tung lavendeldoft emot oss. Det flödar gospelmusik ur högtalarna. Någon sjunger med. Vi ska volontärjobba och det står doftljus på agendan. Mitt uppdrag blir att klistra fast vekar i glasbehållare som ska fyllas av ljusmassa. Någon annan häller upp oljor.

– Jag älskar oljor, säger Becca och berättar om ett samtal hon fick från en kristen tidning som frågade om hon tog sina barn till läkare, eftersom hon gillade att använda eteriska oljor när de var sjuka.

– Men jag är inte galen. Jag gillar bara tanken att du kan andas in lavendeldoft och känna dig lugn, eller smörja dig med geranium vilket håller myggen borta för att de inte gillar lukten.

Men det tog ett tag innan hon kom på att tillverkningen kunde ge mer än arbetslivserfarenhet. Att det kunde vara helande att andas in dofterna, och rent av bibliskt att stå med händerna fulla av oljor.

– Det finns 425 ställen i Bibeln som berättar hur människor använder oljor. Någon ska föda barn, gå och hämta oljorna, någon är döende, gå och hämta oljorna, någon ber innerligt om förlåtelse, gå och hämta oljorna. Det är något vackert över det som vi har tappat bort.

115918.jpg

Thistle farms, Nashville.

 

Att Thistle Farms riktar sig mot kvinnor beror på att de är extra utsatta. På gatan hamnar de längst ner i näringskedjan, ofta sämre behandlade än hundar. De utsätts för trauman som ger djupa sår; övergrepp, våld, övergivenhet och ett hårt liv på gatan. Missbruket och destruktivitet blir ett sätt att både döva och befästa skulden och skammen som följer på det.

– På Thistle Farms brukar vi säga att kärleken är den enda kraft som är starkare än det som driver ut kvinnor i hemlöshet och missbruk. säger Katrina som kom hit för 13 år sedan.

– Då var jag stenhård, men de sa: vi kommer älska dig tills du börjar älska dig själv. Och det gjorde de.

Katrina som hade gett upp hoppet om ett vanligt liv visade sig under behandlingen ha en fallenhet för räkenskaper och i dag är hon försäljningschef på Thistle Farms. Hon bor granne med en annan av ”överlevarna”, Sheila. Hon har en ruggig historia. Att hon lever är ett under, att hon i dag dessutom har en examen i psykologi, driver ett eget boende och håller på att ta en masterexamen i socialt arbete är ett mirakel. För henne står Thistle Farms för upprättelse. Och liv.

– Det tar lång tid att bli hel. Men det är värt det, säger Sheila och tillägger.

– Jag har ett väldigt bra liv i dag.

Det är Sheila som lite senare visar oss runt i ett av Magdalene-husen. De har fem i dag, men det vi besöker var det första, och dess tak har en tydlig symbolik. Det ska likna fjärilsvingar som lyfter. En fjäril som trängt ut ur sin kokong. Just nu står 150 kvinnor i kö för en plats. Vissa ringer varje vecka för att höra om någon av de 28 kvinnor som bor här nu har flyttat ut.

115909.jpg

Nina Eriksson från svenska hjälpcentret Deborahuset och Dagens utsände Therese Hedlund i samtal med Becca Stevens.

 

Sheila berättar hur dagarna är upplagda med gruppmöten och terapi, och hur behandlingen ser ut. Nina som via LP-verksamheten driver ett liknande boende i Skellefteå, Deborahuset, lyssnar för att se vad som går att ta med hem och personalen delar gära med sig av det framgångsrika arbetet där över 86 procent håller sig drogfria efter behandlingens slut.

På bordet i vardagsrummet ligger andaktsböcker och biblar. Tron är närvarande, men frivillig då många har skadats av kyrkan och religiöst språk. Becca får ofta frågor om hur ”kristet” Thistle Farms egentligen är, men hon har slutat fundera över det.

– Antingen tycker folk att jag är för kristen, eller att jag inte är tillräckligt kristen, så vi pratar om kärleken i stället, vilket är Guds språk och vi älskar utan att döma, som Jesus gjorde.

Att de har valt tisteln till sin symbol är ingen tillfällighet. Blomman som många ser som ogräs, som är taggig och växer i vägrenen, har också en vacker blomma som det krävs arbete för att komma åt. På Thistle Farms används den för att trycka papper av och göra till te, en tanke helt i linje med allt annat här, där man väljer att se skönheten i det som andra förkastar. Prästen Becca Stevens tror inte att det fanns något ogräs i Edens lustgård. För den Gud hon tror på, skapade inte någonting i onödan, varken människor eller växter.

alternative_text

Katrina, 51 år, försäljningschef på Thistle farms. Foto: Carolina Byrmo

Katrina, 51, är försäljningschef på Thistle Farms och drogfri efter 26 år.

– ”Varför är de så snälla mot mig här, jag förtjänar inte det. Vad är haken?” Så tänkte jag i början. Först ville jag inte öppna mig. Jag hade bestämt att ta min hemlighet med mig i graven, att jag hade utsatts för sexuella övergrepp när jag var 11 år och sedan hotats till tystnad. Min förövare sa att jag bar skulden för det, och jag trodde honom.

– Från att ha varit en glad tjej, blev jag en rebell som vägrade ta order för att återfå kontrollen. Jag tog droger för att hantera mitt trauma, och gjorde prostitution till mitt jobb för att finansiera det. Skammen drev mig till de mest hemska platser, som gav fler trauman, och jag sov alltid med ett öga öppet för att inte utsättas för våld.

– Jag var 38 år när jag fick frågan ”vad har hänt med dig” i stället för ”vad har du gjort”. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”de vet”, och jag började gråta. Då såg jag tårar som ett tecken på svaghet, i dag ser jag det som en del av helandet. När jag berättade lyftes min skuldbörda av. Plötsligt kunde jag andas och fick hjälp att se varför jag hamnat där jag var. Du vet, kvinnor vaknar inte en dag och börjar gå på gatan. Det har skett många saker på vägen.

– I dag hjälper jag dem som är där jag var, kvinnor som inte klarar att hålla sig drogfria brukar äta hos mig ibland, få rena kläder och några dollar. Så gjorde någon för mig, och så gör jag för dem. Gud skickade alltid skyddsänglar i min väg. Det som ger mig hopp om dem är att ingen trodde att jag skulle bli fri heller. När nya kvinnor kommer hit och jag ser att de tänker: ”Vågar jag lita på de här människorna?”, kan jag säga, ”Jag kände likadant, det är på riktigt, välkommen hem!”

Berättat för Therese Hedlund

Foto: Carolina Byrmo