Kid mötte Gud i badrummet

Ingatorp. Under 30 år var hon borta från tron på Gud. Hon var så rasande, så besviken. Men allt kulminerade den dagen då hon ropade högt och skällde ut honom i det himmelsblå badrummet. Den dagen kom Kid Kumlin tillbaka.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Hon såg sig som ett ”Guds barnbarn” och var stolt över det.

– Men jag förstod inte att det skulle leda till ett innerligt barna­skap med min Skapare, säger Kid Kumlin.

Jag möter henne hemma på Kumlingården i Ingatorp, och det är ett omtumlande möte. Hela hennes person utstrålar en sådan värme, energi och nyfikenhet – konstnären och poeten Kid Kumlin som väger varje ord på guldvåg och som skapar färgstark konst som för tankarna till Chagall.

– Jag förlorade min pappa när jag var tre veckor, då var skilsmässan klar. Jag har mött honom en gång efter det, berättar Kid.

Mamma Elna tog med sig sina två barn från hjortron­myrarnas land i Medelpad och bosatte sig i Kumla. Strax innan skilsmässan hade Elna mött Jesus och därför gick hon med i Pingstförsamlingen i Kumla, där också Kid döptes som 11-åring.

– Jag trodde på Jesus som barn, men livet skulle bjuda på olika vägar innan jag vågade låta hans kärlek drabba mig, innan jag vågade överlåta faderskapshandlingarna i Guds hand.

Den unga Kid utbildade sig till sjuksköterska och arbetade i många år vid hjärtkliniken på Södersjukhuset i Stockholm. Samtidigt började de konstnärliga uttrycken bli allt viktigare och Kid hade sin första utställning i Stockholm.

Helgerna tillbringade hon tillsammans med en stor vänkrets i församlingen. Pingstprofilen Wasti Feldt var en av hennes närmaste vänner och det hände inte så sällan att Kid stod där på estraden tillsammans med systrarna Feldt och sjöng väckelsesånger. Hon deltog i gudstjänsterna, sjöng sångerna, men blev alltmer tom inombords.

Under den här tiden pågick en del konflikter inom församlingen och det grumlade Kids tankar. Besvikelsen byggdes på ännu mer när en av hennes älskade morbröder drabbades av TBC men inte blev helad, trots förbön av en amerikansk helbrägdagörare.

Många beskriver Gudsrelationen som ett sätt att andas, men så var det inte för Kid. Hon fick snarare andnöd. Och till slut gick det inte längre.

För att kunna gå vidare med sitt liv behövde hon göra ett avslut. Till och med vännen Wasti uppmuntrade henne att ta en paus: ”Gå du Kid, du kommer att komma tillbaka”.

Och det gjorde hon, men det tog 30 år.

– Jag beslutade mig för att överge alltsammans för Småland där jag fick utveckla både måleriet och skrivandet, berättar Kid.

Här fann hon så småningom det gamla pensionatet som blev navet i hennes nya liv sedan hon renoverat det från grunden och gett den namnet Kumlingården. Här har hon sin ateljé och det charmiga boningshuset som på något befriande sätt för tankarna till Villa Villekulla. Här har hon också de goda vännerna Marianne Boo och Marianne Tiger som flyttat in i varsitt hus på gården.

Och här på Kumlingården mötte Kid för första gången den existentiella ångesten.

– Men jag ville inte ha något med Gud att göra! Min frihet var viktigare, säger Kid.

Ändå var brottningskampen med Gud ett faktum. Hon visste att hon måste ta tag i frågan på ett eller annat sätt, att det måste finnas en väg att nå Honom även om hon samtidigt var övertygad om att han inte fanns.

– Jag satte fram en stol i salongen och inbjöd honom att sitta ner och lyssna. Och nog lyssnade han medan jag anklagade honom för allt ont som vi människor bär skuld för. Det är ju så vi gör hela tiden ...

Så fortsatte det i flera år. Fram med en stol och sedan satte hon igång med husförhöret!

– Men en dag skulle jag själv bli svarslös, berättar Kid.

Det var en höstkväll 1983 när hon stod i sitt himmelsblå badrum och ställde frågan: ”Ska jag aldrig få möta dig Gud? Måste jag förbli en sökare?”.

I samma stund som Kid går över tröskeln till sitt sovrum faller hon rätt ner i golvet. Det var som om hela sovrummet var elektrifierat. Från huvudet ända ner till fötterna gick elektriciteten i cirklar samtidigt som Kid hör en röst som säger: Bed!

– Jag trodde först att det var en hallucination, men rösten kom tillbaka. Och jag var så djupt förkrossad. Jag hade tappat alla ord. Men när jag ligger och stammar fram något dyker plötsligt namnet Jesus upp. Jag hade ju bara pratat med Gud tidigare, berättar Kid.

Då var klockan 23 på kvällen. Vid 3-tiden samma natt hade hon pratat ut med Jesus.

– Jag hade fått förlåtelse och jag hade förnyat det språk jag känt till som barn. Jag vet inte om jag verkligen var andedöpt innan, men nu kände jag en sådan fantastisk känsla av värme och tillit.

Senare fick Kid veta att tre personer, oberoende av varandra, hade beslutat sig att be för henne precis samtidigt, en vecka innan detta hände.

Efter Gudsmötet vaknade också Kids kärlek till det judiska folket.

– Jag studerade Förintelsen och grät som ett piskat barn för allt det judiska folket gått igenom. Denna sorg kommer inte att lämna mig förrän vi är ett enda folk som Herren vår Gud har tänkt sig. Utan det judiska folket har vi ingen Gud, säger Kid.

Själv fann hon sin Gud igen. Vilken förvandling, tänker jag, när vi sitter vid kaffebordet och Kid ber en kärleksfull och innerlig bön.

En sådan närhet till det himmelska. En Kristusdoft liksom vilar över samtalet och över hela Kumlingården som under åren verkligen blivit en plats för fler Gudsmöten, när Kid inbjudit till vårsalong och höstsalong, lyrik- och musikkvällar, och visat besökarna det himmelsblå badrummet där hon mötte Jesus.

Ibland har hon fått frågan – varför kan inte jag få göra en så stark och livsförvandlande upplevelse?

– Och då säger jag, du måste vara envis och söka. Du måste tränga dig fram. Sätt fram en stol till Gud och prata med honom!

Fakta: Kid Kumlin

Ålder: 82 år

Bor: Ingatorp, Småland.

Gör: Konstnär och poet.

Böcker: Förbränningens natt – dikter (Libris)och Resfeber (Semnos)

Sånger: Har bland annat skrivit texterna till: Aldrig mer densamma, Smärtans fågel och Välkommen hem

Annons
Annons
Annons
Annons