Kyrkoledaren Heikki Huttunen vill riva EU:s murar

– Vi trodde att vi levde i en ny tidsålder. Nu märker vi att det finns fler murar än någonsin, säger Heikki Huttunen.
Som ledare för Conference of European Churches påminner han ständigt om att kyrkan är global.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Finlands ortodoxa kyrka har funnits i ungefär tusen år.

– Den finns här på gränsen mellan öst och väst, och det är bara en och en halv procent av befolkningen som är med i den. Men den har blivit en bro för många av våra invandrare, berättar Heikki Huttunen. Eftersom det bara finns en ortodox kyrka i varje land blir församlingarna mycket internationella. I den församling där jag är med firas gudstjänsten på finska och ryska en söndag, på finska och svenska nästa, och även på finska och engelska och finska och rumänska.

– För många av de ortodoxa invandrarna är församlingen möjligheten att få finska vänner. Det har varit välsignelsen i en långsam invandring.

Den vecka när den här intervjun görs är han i sin sommarstuga i Finland och arbetar med sådant som behöver skrivas. Kansliet för CEC, Conference of European Churches, ligger numera i Bryssel, och i sitt arbete som generalsekreterare för CEC reser han också i hela Europa för att hålla kontakten med medlemskyrkorna.

Finland och den finsk-ortodoxa kyrkan, där han är prästvigd, är hans närmaste exempel på de senaste årens förändringar, och uppgiften i CEC gör att han får höra om och se andra. Protestantiska, anglikanska och ortodoxa kyrkor i 40 länder (också utanför EU), och samarbete med 20 nationella råd där också den katolska kyrkan kan ingå, ger honom många att lyssna till.

De svenska medlemskyrkorna är Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Sveriges kristna råd samarbetar också med CEC.

– Vår organisation är ekumeniskt klassisk – den grundades 1959 som bro mellan öst och väst, över järnridån, och det lyckades bra. Det var vår stora succé, säger han.

Att kristna i väst ville och kunde stötta sina trossyskon i kommunistregimerna var avgörande för många av dem. Men det finns också en annan CEC-historia:

– På 1960-talet byggdes det många europeiska institutioner, och folk började tycka att kyrkorna också borde finnas representerade i Bryssel, berättar Heikki Huttunen. 2013 förenades flera organisationer i det som nu är CEC, och nu har tre avdelningar blivit en. Vi arbetar med dialog mellan kyrkorna, teologi, mission, kyrkohistoriska och praktiska kontakter, och med de europeiska institutionerna.

När Berlinmuren revs kunde man kanske ha trott att det första uppdraget var över.

– För 20 år sedan trodde vi att vi levde i en ny tidsålder, säger Heikki Huttunen. Nu märker vi nord och syd och öst och väst går i olika takt. Jag skulle beskriva situationen för CEC som soul-searching – och det finns fler murar än någonsin.

Han berättar om ekonomiska, psykologiska och kulturella skillnader.

– Från kyrklig synvinkel måste man vara bekymrad: hur har Sydeuropa behandlats av Nordeuropa? säger han. Och hur är det med Central- och Östeuropas och Västeuropas relationer? Kyrkorna borde bli medvetna om allt detta och försöka förstå vad det är som händer. Det är en klassisk uppgift: lyssna, förstå, och så bygga broar. Hur kan kyrkorna bygga sina broar nu?

Européer i både öst och väst är besvikna, det märker han ofta.

– I öst är många frustrerade över EU. Den levnadsstandard som de hoppades på har de inte fått. Och västeuropéer är besvikna och förundrade över attityder som människor i öst visar prov på.

Men det allvarligaste är något annat, förklarar Heikki Huttunen.

– Vårt största etiska problem nu är den mur som vi har byggt runt EU. Vi har trott att vi kan hålla andra utanför vårt välstånd. Vi håller på att göra ett stort misstag! Som kyrkor har vi inte alla svar, men kyrkorna kan peka på frågorna och tala om svårigheterna. Vi måste vara ödmjuka, men faktum är att det som händer nu är en skam.

En av CEC:s viktigaste uppgifter, säger Heikki Huttunen, är att hjälpa kyrkorna att vara medvetna om att kyrkan är global.

– Vi har vår generalförsamling i Novi Sad i Serbien nästa år, och där kommer vi att tala mycket om detta.

Finlands 1900-tal, med vinterkriget och fortsättningskriget och områden som blev en del av Sovjetunionen, gör det till något helt annat än Sveriges. Under senare delen av 1900-talet tog landet inte emot så mycket av världens flyktingströmmar som till exempel Sverige. När en grupp somalier fann sitt hem där väckte det en hel del uppmärksamhet.

Nu har också människor från en rad andra länder blivit en del av det finska samhället.

Men i Finland finns det en stor invandrargrupp som inte alltid syns så tydligt: människor från olika delar av det som tidigare var Sovjetunionen.

– Jag är med i en organisation som arbetar i några delar av Helsingfors där det finns många invandrare, berättar Heikki Huttunen. Den har sin bakgrund i den ortodoxa kyrkan, och eftersom vi är en minoritet som tillhör Finland kan vi visa människor från andra länder en lite annorlunda bild av vårt hemland.

– När vi började trodde vi att vi skulle arbeta med bara ortodoxa, och mest med ryssar. Men det blev inte så! När vi öppnade vårt center kom det också människor från Kosovo, Irak, Somalia – och det blev mycket bättre! Det är inte bara vi som är gästvänliga. De människor som kommer ger också oss så mycket.

Anna Braw

Fakta: CEC

CEC, Conference of Euro- pean Churches, är en organisation med rötter dels i kontakterna mellan kristna tvärsöver järnridån och dels i den europeiska gemenskaps- tanken.

Den grundades 1959 i Danmark och har numera sitt kansli i Bryssel i Belgien och i Strasbourg i Frankrike.

115 protestantiska, anglikanska och ortodoxa kyrkor är medlemmar.

Så många kyrkor är medlemmar i Conference of European Churches,

Annons
Annons
Annons
Annons