Lydia Lithell skrev över 300 sånger

”Jag har hört om en stad ovan molnen” är den mest kända och älskade av Lydia Lithells sånger. När hon dog, bara 48 år gammal, hade hon skrivit text och musik till mer än 300 sånger, och det sas att alla Sveriges strängmusiksångare stod sörjande vid hennes bår.
I år är det 60 år sedan hon dog.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Lydia var ledsen. En boll hade försvunnit i dikets gräs.

– Har du bett Gud hjälpa dig hitta den? undrar pappa.

Så Lydia kröp ner i diket och bad. Inget fusk, bad gjorde man på knä! Och si: där låg bollen!

Men när Lydia bad att få byta namn till Greta uteblev bönesvaret. Snart förstod hon varför: Hon stod ju som Lydia i Guds bok i himlen! Hur skulle Gud kunna hitta henne där om hon bytte namn?

Mycket kretsade kring denna bok i himlen. Pappa Gustav hade hört världsmissionären Fredrik Fransson berätta om den i deras gemensamma födelseort­, Persberg i Bergslagen.

När Jesus kom tillbaka skulle bara de som var skrivna i hans bok få följa med till himlen. Om detta måste man berätta!

– Är ni frälst? var därför pappa Gustavs första fråga till alla han mötte.

Han var Kumla baptistförsamlings förste föreståndare och mamma Ida var sekreterare i systraföreningen. De hjälpte behövande och vittnade om Jesus var helst de gick fram. Döttrarna fick ofta vara med och sjunga för sjuka eller för kringresande romer, som också inbjöds till söndagsskolan.

Hemma hölls kvällsandakter till orgel eller piano. En ström av missionärer och predikanter besökte hemmet och brev från Kongo, Indien, Kina och Brasilien var vardagsmat.

Som tioåring fick Lydia en ask i söndagsskolan, med tillhörande bild på 8-åringen som tillverkat den. Senare skrev hon ”I himlen ska vi mötas små negerbarn och jag”.

Allt detta vet vi genom de dagböcker­ som Lydia förde redan då.

Så lärde sig Lydia tidigt att Gud var verklig, att världen hängde ihop och att ha fokus på andra. Hon lärde sig att stå upp för sin åsikt, utveckla sina gåvor och såg att kvinnor hade en självklar plats också i det offentliga rummet – inte alls självklart när det begav sig. Så byggde de förment inkrökta läsarna demokratin i Sverige.

Det gick bra för Lydia i skolan. Redan i tonåren tolkade hon talare från engelska, och hon behärskade också tyska och franska. När sånger föddes i kyrkbänken eller under resor kunde hon stenografera dem på de notpapper hon ständigt hade till hands.

Längre fram i livet illustrerade hon själv sina sånghäften.

Läs också: Historien bakom Lydia Lithells ”Jag har hört om en stad”

 

Fakta:

Sånger i urval

”Jag har hört om en stad ovan molnen”

”Det enda jag vet det är att nåden räcker”

”Flytt­fåglarna”

”Jag har en sång som så gärna jag vill sjunga”

”Stå trogen för Jesus”

”Just som jag är” (Den enda som finns i Svenska psalmboken, nr 222)

”Jag ville fråga änglarna”

”Om jag vore en liten mus”

Lydia Lithell blev 48 år gammal.

Fakta:

Tidslinje

1909 den nionde­ september föds målarmästare Gustav­ Engvalls och hans frus tredje­ dotter Lydia i Kumla­.

1916 börjar hon skolan i grannhuset, Fylstaskolan.

1925 döps hon i Ebeneserkapellet i Kumla och blir medlem i baptistförsamlingen.

1926 får hon efter­ realexamen anställning på Skandinaviska banken i Kumla och är sedan kassörska på en skofabrik tills hon gifter sig.

1927 skriver hon sin första sång.

1931 blir hon körledare i församlingen.

1933 startar hon en gitarr- och mandolinorkester som hon leder till sin död.

1934 kommer hennes första sångsamling med 20 sånger ut på Örebromissionens förlag.

1936 förlovar hon sig med barndomsvännen­ Daniel Lithell på Galdhöpiggen i de norska fjällen.

1938 på midsommarafton gifter hon sig med Daniel och paret bygger ett hus vid Järnvägsgatan i Kumla.

1947 skriver hon sin mest kända sång, ”Jag har hört om en stad ovan molnen”

1950 reser hela familjen med bil till Sörøy i Nordnorge.

1953 opereras hon första gången för cancer.

1954 tar hon kantorsexamen i Lund.

1955 utkommer första skivan med hennes sånger och hon dirigerar John Hedlunds korstågskör i Norrtälje.

1957 skriver hon sången ”Det enda som bär” vars nothäfte säljs i mer än 50 000 exemplar.

1957 den sjätte december dör hon och begravs den tredje advent på Kumla kyrkogård.

Källor: ”Jag har hört om en stad – en bok om Lydia Lithell”, av Allan Thybell (Libris 1978)

Annons
Annons
Annons
Annons