Missionslivet blev för mycket för ”Flickdoktorn” Greta Nilsson

Mellan de dödsdömdas fängelse och avskrädeshögen i Urga, idag Ulan Batur, låg ett litet hus med ett enda rum. Över dörren stod: ”Från Jesusförsamlingen i Sverige utsänd medicinmänniska mottager här sjuka och lidande för att för kärlekens skull bringa hjälp”.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

De kallade den knappt 30-åriga Greta för ”flickdoktorn”. Västerländsk sjukvård var okänd här, och inte minst förmågan att behandla den utbredda könssjukdomen syfilis väckte uppseende. Efter att Greta lyckats stoppa en ledande lamas livshotande blödning spred sig ryktet om henne än mer. Också missionärskollegor skrev till Sverige om hur hon klippte bort tumörer utan att det blödde och om andra mirakler som uppfattades ske i Gretas klinik.

Från Gretas egen horisont såg det annorlunda ut. Hon behandlade nära tusen patienter i månaden i husets enda rum, som alltså var både bostad och klinik. Hon opererade på samma bord som hon och missionärskollegan lagade och åt sin mat. På vintern kunde de skatta sig lyckliga om de lyckades komma upp till plusgrader inomhus i den 40-gradiga kylan, och på sommaren kunde det bli 30 grader varmt.

De sjuka drog med sig ”en stank som trotsar all beskrivning”, skriver Greta, och därtill löss, som kanske varit i de sjukas sår. Både kolera och tyfus fanns i grannskapet och serum mot bett av galna hundar gick ständigt åt. Förutom arbetet på kliniken gjorde hon ett 50-tal sjukbesök till häst varje månad, ibland i 40 minusgrader.

Greta Nilsson föddes i Stockholm 1893, men växte upp i Finland. Som 17-åring återvände hon till Sverige för att utbilda sig till sjuksköterska. Efter en tid på Finspångs lasarett blev hon röntgensköterska hos Röda korset under det finska inbördeskriget 1918. Hennes lungor försvagades efter att hon drabbats av Spanska sjukan.

Läs också: Storslagen berättelse om svensk mission i Mongoliet
 

1919 reste hon till Mongoliet som missionär och öppnade efter en tid, utan tillstånd från styrelsen i Sverige, kliniken i Urga tillsammans med journalisten Gerda Ollén. Greta var den enda med sjukvårdsutbildning i området, och i takt med att ryktet om henne spred sig ökade arbetsbördan oerhört. När det saknades pengar fick de dra in på mat och bränsle. Och få mongoler verkade till deras besvikelse ta någon notis om deras tro.

De usla bostads- och arbetsförhållandena gjorde Greta uttröttad och sjuk. 1923 tvingades hon resa till Peking för att vila upp sig. Hon började leva med i nöjeslivet bland utlänningarna i Peking, och tog emot privatpatienter för att inte under de förhållandena leva på missionsmedel. Envisa rykten sa också att hon hade en otillbörlig kärleksrelation.

I mars 1924 lämnade hon Kina med båt. Utan att själv förstå det hade hon blivit beroende av starka mediciner, och när morfinet tog slut på båten efter Singapore genomgick hon ett inferno av abstinens. Kaptenen beslutade lämna henne på ett sjukhus i Rangoon, men kvällen ­innan det skulle ske avslutade hon sitt liv. Hon var då 31 år. Korset på graven hade texten: ”Jorden har inga sorger som inte himlen kan hela.”

Läs också: Greta Nilssons verk levde vidare i Mongoliet

alkohol i kyrkan
Annons
knutby
Sommarvärmen
Annons