Mötet med Gud blev slutet på gangsterlivet för Daniel Webb

Många såg Daniel Webb som en gangster i Stockholms undre­ värld, men det han upplevde när han klev in i en lokal på Brunnsgatan 2007 och möttes av lovsången där, ledde honom in på en väg han aldrig kunnat förutse. ”Den tog tag i mitt hjärta och jag tänkte: Var kommer den här känslan ifrån, kan någonting kännas så här starkt?”

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Han är mitt uppe i skrivandet av sin andra bok, samt har skrivit och producerat musik ihop med bland annat Sebbe Staxx och Kartellen. Han lever ett kreativt entreprenörsliv, och när vi möts är Daniel Webb jetlagad och trött, efter att just ha kommit hem från en jobbresa i USA. Men även om han nästan försov sig, hade han inga planer på att ställa in vår intervju.

– Jag blev så glad när Dagen ville intervjua mig, det känns fantastiskt att få tala om min tro, att få fokusera på Gud och inte bara på mig själv.

Hittills har han inte pratat om sin tro i media, även om det inte varit någon hemlighet.

– Det känns som Guds tajming att få prata om det nu.

Han har figurerat i media förr, då som 33-åringen eller 35-åringen i samband med grova brott han begått, ett liv långt från den han är i dag.

Media och även samhället hade länge, och kanske till och med har, sin bild klar av Daniel Webb. Men trots att jag har läst på om hur hans liv har sett ut, har jag svårt att få ihop det med mannen jag har framför mig som har nära till skratt, citerar bibelord i var och varannan mening och pratar om Jesus. Är det samma person som i närmare tjugo år höll på med grov kriminalitet?

Han som, driven av hat och hämndbegär efter oförätter han utsatts för, gjorde sig känd som en av Stockholms värsta gangsters. Den man helst höll sig borta från om man hade onda avsikter, samtidigt som han var den som näringslivets toppar ringde när de behövde hjälp att reda ut brott de utsatts för. Ständigt på sin vakt, ständigt jagad och väldigt ofta beväpnad.

Redan under uppväxten i Sollentuna utanför Stockholm blev Daniel känd som en problemmakare vars bus med tiden utvecklades till grova brott. 24 år gammal åkte han in i fängelse för första gången, där han mötte andra, långt grövre kriminella.

– Det var inte bra för en som sådan som jag med dålig självkänsla. Jag anammade deras tuffhet och började missbruka steroider och gick från att vara en tanig kille till väldigt muskulös med ett stort mörker inuti, berättar Daniel.

Han avancerade snabbt på sin kriminella bana, omgiven av flashiga bilar, dyra smycken och klockor. Två gånger till hamnade han i fängelse, dömd för bedrägeri, vapeninnehav och grov misshandel. Väl tillbaka på utsidan fortsatte han på inslaget spår.

Efter ett par riktigt tunga år blev han medbjuden till en liten kyrkolokal på Brunnsgatan. Det var den 11 februari 2007. Dagen som förändrade allt. För alltid.

– Alla var så vänliga och det ihop med lovsången som mötte mig ledde till ett fysiskt möte med gudsnärvaron, det hade jag aldrig känt tidigare. Och har man väl varit i kontakt med den finns det inget som kan mäta sig med det, det finns inget härligare, oavsett om man åker jorden runt eller vad man gör.

Så när frågan kom om någon ville ta emot frälsningen kunde Daniel inte stå emot.

– Gud fångade upp mig, det var som att jag flög. Jag sträckte upp handen och – pang – det var som en blixt.

– Den gamla Daniel dog där. Mitt hjärta mjuknade och jag gick från att ha hatat allt och alla, till att möta förlåtelsen i Jesus. Jag kände hur kärlek rann in i mig och hur Jesus sa ”Du är med mig nu, du är förlåten”.

Han är väldigt självklar i sitt sätt att prata. Rakt på sak, och väl förankrad. ”Du låter lite som en evangelist”, säger jag, och Daniel, som annars uttrycker sig snabbt och intensivt, tystnar lite och ser nästan ut att bli generad.

– Det märkliga är att jag i alla år känt att någon har vakat över mig. Även om jag har levt ett tufft liv långt bort från Gud, så har jag känt att någon kallat på mig.

Hur ser det kallet ut i dag?

– Kanske handlar det om sociala­ medier, svarar han.

De som följer honom där vet att det varken råder brist på frimodighet eller tydlighet.

– Många använder Facebook och Instagram för att lägga upp semesterbilder eller politiska budskap, men jag vill använda det till ”Gudskap” i stället. Man ska inte pracka på folk saker, men om jag lägger ut ett bibelcitat eller pratar lite Jesus bland mina vänner där så kanske det fastnar hos någon.

Under vårt samtal slås jag flera gånger av hans ärlighet, hur hans gard är nere, något jag förstår inte gällde förut. Daniel skrattar när jag säger det.

– Förut kunde jag inte ens visa mig svag för min egen spegelbild. Men i dag vågar jag, nu skriver jag ju till och med lovsånger och öppnar mitt hjärta. Det är fantastiskt. Mitt hjärta var gjort av teflon tidigare och hade skottsäker väst, men nu vill jag leva utan att vara rädd för att bli sårad, säger han.

Daniel är tacksam för sitt liv, men har kämpat för att komma hit, både med att vänja sig av med de ”gatans levnadsregler” där det kunde smälla för minsta lilla, men även med känslorna av skam som följde efter frälsningen.

Ångrar du något av det du har gjort?

– Självklart, jag har stångats både med skuldkänslor och med tanken att jag är en dålig människa, men då är det bra att ha en kyrka att gå till med människor som kan peppa en. Jag har hört dem som säger att de inte ångrar någonting, att det de varit med om format dem till den de är, men skulle jag inte ångra dem jag gjort illa? Både mina nära och andra? Det är klart jag gör. Däremot kan jag inte leva i ånger och i skuld. Jag är förlåten, säger Daniel.

Något han verkligen ångrar är inblandningen i härvan som hamnade på löpsedlarna i samband med boken ”Den ofrivillige monarken” där han fick en nyckelroll.

– Det var fruktansvärt, och så fel. Jag hade funnit Gud och var väldigt engagerad i kyrkan och ledde ett eget team. Då kom den onde med det nästbästa, ”Ska du inte hjälpa kungen?”. Jag trodde att jag gjorde något bra, att jag snudd på skulle bli dubbad och få medalj – allt det som världen vill locka oss med – och jag svalde det.

– Och trots att jag hade lagt ner mitt gamla liv och börjat på en ny väg så valde ju inte media att fokusera på ”Daniel som gick i kyrkan”, utan på ”Daniel – skurken”.

– Men jag kommer väl alltid få kämpa med känslan av att vara en underdog, att samhället vill ge mig epitet skurk, men så är det inte hos Jesus, och i mig själv har jag gått därifrån.

Daniel citerar ett av sina favoritbibelord från Jesaja 43:18-19 ”… glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?”

– Gud säger att han gör något nytt, det är förlåtelsen, det är inget snack om saken.

Som ännu ganska ny i tron fascineras Daniel Webb ibland över hur andra som varit troende länge, verkar vara lite försiktiga med att prata om Jesus, att de hellre pratar om Gud.

– Men namnet Jesus är hett. När du pratar om honom står rummet still. Det är där kraften finns. Jag är inte rädd för att använda namnet Jesus. Det har förändrat mitt liv, att ta bort det skulle ta bort allt som har hänt mig. Det här är på riktigt!

 

Fakta:

Daniel Webb

Ålder: 46 år.

Familj: Fru och tre barn, två från ett tidigare äktenskap.

Bor: Stockholm.

Församling: Hillsong Church Stockholm.

Favoritbibelord: Psalm 23 samt Jesaja 43:18–19.

Skrivandet: Daniel älskar att skriva, och håller nu på med sin andra bok, en roman. Han skriver även musik och låttexter. Har bland annat skrivit lovsånger ihop med Sebbe Staxx från Kartellen.

Föredöme: ”Min pastor Andreas Nielsen – hade det inte varit för honom vet jag inte vart jag hade varit. Han fångade upp mig, visade kärlek och brydde sig om mig.”

Annons
Annons