Niklas Ekdal: Jag känner det som att jag fått en andra chans

Strax efter sin 50-årsdag skallade DN-journalisten Niklas Ekdal ihop med en kompis på en fotbollsplan. Hjärnskakningen som följde fick allvarliga konsekvenser i form av ljud-och ljuskänslighet, grava sömnsvårigheter och en djup depression­ som ett år senare kulminerade i ett självmordsförsök. I podden Dagens människa berättar Niklas Ekdal om den svåra tiden och hur han återfann livsglädjen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Podd: Niklas Ekdal intervjuas i Dagens människa

Vårt möte äger rum på bokmässan i Göteborg. Niklas Ekdal är fullbokad under hela mässan och går mellan scener och montrar för att berätta om sin personliga bok ”Hur jag dog”. Han drar en lättnadens suck när vi öppnar dörren till det svala och tysta konferensrummet ett par våningar ovanför larmet från mässgolvet.

– Det är ju som en lisa för själen att få komma upp hit, konstaterar han med ett skratt medan han tar plats.

Det är inte första gången Niklas Ekdal besöker bokmässan. Men rollen är en annan. Tidigare har han varit på mässan för att saluföra böcker han skrivit utifrån sin roll som politisk journalist. Den här gången är allt annorlunda.

– Det är lite kluvet. På ett sätt är det lite jobbigare eftersom jag pratar om mitt eget liv och min egen sjukdomsperiod. Samtidigt är det lite av en lättnad. Jag har varit politisk kommentator i Expressen, Dagens nyheter och i annan media i tjugo-trettio år och i någon mening spelar man ju alltid en roll. Det är politik och konflikter, men här berättar jag min egen historia.

Historien Niklas Ekdal berättar handlar om hur han som nybliven femtioåring, mitt i livet med lyckad karriär, sambo och tre barn kastades in i ett plötsligt mörker.

Det började med att han skallade ihop med en annan spelare under en fotbollsmatch och fick en hjärnskakning. Smällen gav ett flertal svåra följdverkningar.

– Jag kunde inte sova, tålde inte ljus, kunde inte prata med människor. Situationen blev värre och värre under väldigt lång tid och jag gick in i en depression. Jag mådde allt sämre och till slut tog jag en överdos sömntabletter i ett försök att ta mitt liv.

Med journalistens lugn och saklighet berättar Niklas Ekdal om denna smärtans kronologi som ledde fram till självmordsförsöket.

– I dag förefaller det obegripligt och oansvarigt på alla sätt och vis att försöka ta sitt liv när man har sambo och tre barn. Men det här har ändå gett mig en ödmjukhet inför att man faktiskt kan hamna i den här situationen.

– Oftast talar man ju om självmord som något hänsynslöst, egoistiskt eller fegt eftersom det lämnar närstående med så många frågor och det förstår jag. Samtidigt tror jag inte att någon som tar sitt liv kan överblicka konsekvenserna.

Niklas Ekdal beskriver depressionen som en slagt isolering där man mer och mer stängs av från sitt sammanhang.

– Isoleringen är liksom själva definitionen av depression. För mig var det inget överlagt beslut att försöka ta mitt liv. Jag tänkte inte, det var mer som att famla efter en avstängningsknapp. Att komma ifrån stressen och den ständiga huvudverken.

Niklas Ekdal hade tagit med sig sömntabletterna och åkt sju våningar ner till källarförådet. Familjen larmade polisen när Niklas plötsligt var försvunnen. Poliserna på plats kunde först inte hitta honom och vände åter till stationen.

Där hände något märkligt. De unga poliserna nämnde sökandet för en äldre kollega som berättade att sucidala personer ofta drar sig undan, men sällan­ långt bort. Mitt i natten åkte poliserna tillbaka och bröt upp källarförrådet. Det blev Niklas Ekdals räddning. Efter fyra dagar på Södersjukhusets intensivvårdsavdelning vaknar han upp.

– Det finns ett ljus kring den scenen. Min sambo och min syster är där på sjukhuset. Jag känner en bottenlös skuld för vad jag har gjort, men samtidigt mitt i all den här skammen strålar det också ett ljus. Jag känner det som att jag fått en andra chans.

Så ser Niklas Ekdal än i dag på sitt liv. Han har fått en andra chans och den vill han använda till något meningsfullt, bland annat genom sin bok.

– Det här är mitt försök att dela med mig av det jag fått vara med om och i bästa fall en möjlighet att göra en god gärning och belysa den är problematiken med psykisk ohälsa.

– Att berätta den här berättelsen är ju något så totalt annorlunda mot allt jag tidigare sysslat med som journalist. Det är förstås att ge sig ut på djupt vatten, men det är också ett slags reningsbad.

På vilket sätt är det ett reningsbad?

– Väldigt ovanligt att blotta en svaghet på det här sättet. Det har man ju med sig ända sedan de här skolgårdarna man gått på under 1960-70-talen. Ganska tuffa tag, gäller att stå på benen och hålla masken.

– Den här mediascenen är delvis samma sak. Man är stark och man levererar och håller sina deadlines. Det är en helt annan sak att berätta om ett sådant här trauma.

– Men man märker att man har mycket att vinna på att släppa på masken lite grann. Jag har fått höra så många berättelser från människor under den här tiden. Och det är ju lite av tanken med boken om man kan lyfta på locket och få människor att våga tala om de här frågorna.

För Niklas Ekdal vände depressionen med hjälp av elchocksbehandling, men det var först när han nått den allra djupaste botten som han själv och läkarna såg den så kallade etc-behandlingen som ett alternativ.

Resan in i djup psykisk ohälsa och tillbaka har väckt ett större intresse hos Niklas Ekdal för de existentiella frågorna.

– Jag har drabbats av en stark insikt hur beroende vi människor är av varandra. Det gäller nog oss alla i västvärlden i dag. Vi befinner oss väldigt högt upp på den här behovstrappan och det stressar oss.

– Jag har börjat borra lite mer i de här större frågorna. Jag har stor respekt för religion och jag är själv konfirmerad och har gått mycket i kyrkan när jag var ung

Hur har du det med Gud i dag?

– Det är en öppen och bra fråga. Jag kanske inte har en gudstro i den traditionella aspekten, men jag läser ofta Bibeln och uppskattar de här berättelserna. Men jag vet inte hur det kosmiska sammanhangen hänger ihop.

I boken så beskriver du hur du försöker minnas aftonbönen ”Gud som haver”, vilken relation har du till bön?

– Jag minns att mina föräldrar bad aftonbön med mig på 1960-talet. Och jag sökte i minnet efter den aftonbönen, som en förtröstan – någon att vända sig till.

Hur mår du i dag?

– Jag känner mig yngre än någonsin, efter som jag fått den här andra chansen. Och jag ser fram emot att få följa med och se utvecklingen i världen. Jag känner mig nyfiket intresserad och längtar efter att få bidra på något litet hörn för att göra världen så bra som möjligt.

– Det finns mycket att oroa sig för i världen. Men jag är inte så orolig längre, det värsta har jag redan bakom mig

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Niklas Ekdal

Ålder: 55 år.

Yrke: Journalist och författare.

Född: I Sävsjö.

Bor: I södra Stockholm.

Familj: Sambo och tre barn.

Aktuell: Med boken ”Hur jag dog” (Brombergs).

Råd och stöd för den med självmordstankar

Jourhavande präst tar emot samtal alla dagar 21-06. Ring 112 och fråga efter Jourhavande präst.

Nationella hjälplinjen, tel 020-22 00 60,

BRIS, tel 116 11.

Annons
Annons