Så fick Carina Nyman tillbaka sin son

Carina Nyman valde heroinet framför sin son. När Joakim var nio år lämnade hon bort honom till hans pappa – det värsta hon har gjort i hela sitt liv. Men sedan hände det omöjliga.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Webbtv: Se intervjuprogrammet En dag med Carina Nyham

Carina Nyman var blandmissbrukare när hon som 24-åring blev gravid med sin son Joakim.

– Men jag hade en lugnare period. Min mamma hade nyss fått cancer och det händer någonting i en när man vet att ens mamma kanske ska dö. ­Jag skärpte till mig, försökte ta vara på livet och flyttade in till ­mamma, berättar Carina.

Och så en dag 1987 föddes Joakim.

– Det är det absolut häftigaste jag har varit med om. Jag minns att jag förvånat sa: Men kolla, jag har fått en unge!

Carina skrattar åt minnet.

Hon bestämde sig för att bli ensamstående mamma, eftersom relationen till Joakims ­pappa var så komplicerad.

Hon var drogfri i nästan två år. Skolade in Joakim på dagis och jobbade ibland inom barnomsorgen på kommunen.

– Joakim hade en sån där gunga som han hoppade i framför tv:n. Vi dansade ihop och hade jättekul.

De hade det bra tillsammans, Joakim var en snäll unge med guldlockigt hår och bruna ögon. Men Carina kände sig väldigt ensam. Och när hon en festkväll träffade en man med alla de rätta sorts felen, var det kört. Han slog henne och hon började knarka igen.

Joakim säger att han inte minns så mycket av det jobbiga från den tiden, och att han aldrig sett Carina utslagen, full eller galen.

– Men jag vet ju att han var med. En gång blev både han och jag misshandlade av en galen man som välte bokhyllan i köket över oss. Joakims första lilla tvåhjuling med stödhjul blev mosad, berättar Carina med ostadig röst.

Efteråt gick de ut från lägenheten. Joakim nästan ledde Carina, och sa:

–  Nu kan vi äta på korvkiosken.

– Där satt vi, jag med blåtira och Joakim som nästan hjälper till att beställa.

Carinas röst skälver till.

– Jag är jagad av de här minnena fortfarande, de kan komma över mig med en oerhörd sorg. Men jag tycker att det är bra. Minnena driver mig att aldrig mer gå tillbaka dit. Utan Jesus och nåden hade jag brutit samman, men i dag kan jag ta det.

Efter några år hade Carinas missbruk eskalerat fruktansvärt. Hon bytte pojkvän mot pojkvän, de flyttade mycket, Joakim fick ständigt byta skolor och kompisar.

– Då ringde jag Jockes pappa. Sa att ”du måste ta hand om honom nu när jag är så här djupt försjunken i heroinmissbruket. Dagarna bara går och jag glömmer honom ibland på fritids”.

Till Joakim, som då snart skulle fylla nio, sa hon att han måste bo hos pappa ett tag ­eftersom mamma är sjuk.

– Det var det värsta jag har varit med om. Ljuset i mitt liv försvann.

Så dog Carinas bästa vän. På begravningen såg Carina ansiktsuttrycket på vännens son. Det fick henne att stanna upp. Hon ville inte att också Joakim skulle stå där vid en vit kista. När hon kom hem knäppte hon händerna på toaletten och ropade till Gud på hjälp. Och till slut kom den.

Carina hamnade på avgiftning där hon träffade två kristna sjuksköterskor som hjälpte henne till ett kristet behandlingshem.

Hon blev nykter och med mycket hjälp fick hon till slut tillbaka sin son.

– Det är a och o som förälder att få hjälp att nysta upp härvan. Det är så smärtsamt. Man har inget skydd för man har gjort det värsta tänkbara. Bytt ut sitt barn mot droger.

Efter tre år ville Joakim flytta hem till Carina igen.

– Jag är så oerhört tacksam för det. Jag behövde det. Den största bönen jag någonsin bett.

Hon börjar gråta och tar en kort paus, fortsätter:

– Jag bad: Gör mig till en bullbakande mamma som vill vara hemma jämt. Jag ville vara närvarande hemma. Och jag har fått vara det sedan dess.

Joakim har haft det jobbigt på olika sätt, under en period blev han väldigt innesluten, men i dag mår han bra. Jobbar på en verkstad, bor i en egen lägenhet med sin fästmö och deras hund i samma ort som Carina.

– Jag är så stolt över honom. Han är trygg, har åsikter och är vältalig. Och jag tror att han kommer att bli en underbar förälder.

När Joakim var liten brukade han under en period prata om när Carina skulle bli gammal.

– Han sa ”när du blir gammal mamma ska du inte komma på ett hem för gamla, för jag ska köra omkring dig i min sportbil”. Jag brukar säga det till honom nu, men då säger han bara jaja, säger Carina och skrattar.

Carina och Joakim har en bra relation i dag och Carina är stolt över att hon nu alltid kan finnas där för honom.

– Jag hoppades ju att jag skulle få tillbaka honom, men det har blivit ännu bättre än vad jag önskade.

Carina är övertygad om att det viktigaste för att stötta trasiga familjer är kärlek och uppmuntran. Hon blir därför ledsen när hon ser hur kristenheten ­ibland behandlar trasiga människor.

– Efter fem kollekter har man samlat in pengar för att lägga om kyrktaket. Men har någon det jobbigt ska den liksom göra rätt för sig. Det är som att kristna tänker att man bara ska ge till dem som gör rätt. Men jag tror att det är bra att förlora både pengar och tid till människor som gör fel. Det är de sjuka som behöver hjälp, inte de friska.

Fakta:

  • Då insåg Carina vad Joakims namn betyder
  • När Joakim föddes sa hans pappa: Hej Joakim.
  • – Efter det gick det inte att göra något åt. Då fick han heta Joakim. Men senare när jag blev kristen och började intressera mig för namns betydelser insåg jag att Joakim betyder Gud upprättar. Jag kanske är överandlig, men jag ser det som något profetiskt, säger Carina.
Annons
Annons
Annons
Annons