Så pratar du med barn om tiggare

De barn som växer upp i Sverige­ i dag möter mycket mer direkta orättvisor och fattigdom än sin föräldrageneration. Därför är det viktigt att barnen får vuxenhjälp att förstå och hantera det jobbiga. Det säger psykologen Philippa Pernryd.

Livsstil

– Mamma, vad ville han?

En liten pojke i 5-årsåldern tittar efter mannen med pappmuggen i handen som fortsätter fram genom tunnelbanevagnen. Det hårda ljudet från mynt som studsar mot varandra och mannens enträgna ”Snälla, please” blir allt svagare ju längre bort han rör sig. Mamman ser lite besvärad ut, och jag hinner inte höra vad hon svarar innan jag kliver av.

Ska man ens prata med barn om jobbiga ämnen som fattigdom och tiggare? Och hur gör man det bäst i så fall?

Philippa Pernryd är psykolog­ och har tidigare jobbat med barn och ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrin samt inom skola och förskola. Nu driver hon ett eget företag där hon bland annat erbjuder psykoterapi på kristen grund.

Enligt henne är det två saker som är extra viktiga när det gäller att prata med barn om svåra saker.

– För det första är det att förklara. Det är alltid värre att inte få en förklaring, hur hemskt det än är. Om barn inte förstår skapar de egna orsakssammanband som ofta är värre än sanningen.

– Det andra är att ge barnet möjlighet att vara aktiv och göra någonting så att allt inte känns hopplöst. Det kan till exempel vara att ge pengar till tiggaren, tillsammans påverka politiskt eller ge gåvor till ett natthärbärge.

Philippa Pernryd konstaterar att barn i dag är oerhört mer exponerade för orättvisor och fattigdom än vad deras föräldrageneration var.

Därför måste man som förälder eller annan viktig vuxen vara extra aktiv för att hjälpa barnet att förstå sin omvärld och att hitta verktyg för att hantera den.

– För många barn är tiggare ett nytt fenomen som de inte är vana vid. Det kan vara ganska skrämmande och barn har som sagt alltid ett behov av att begripa.

Det bästa är att prata på barnets nivå och att i samtalet utgå från barnets frågor. Men man behöver inte vänta på att barnet frågar.

– Om ni bor i en stad eller besöker en där barnet ser tiggare är det viktigt att visa att det här svåra går att prata med dig om. Så hjälp gärna barnet att börja samtalet.

Det finns inte heller någon speciell ålder då man som vuxen bör börja prata med barnen om detta.

– Väldigt små barn undrar ju också varför det sitter någon som ser annorlunda och ledsen­ ut på gatan. Så man behöver börja prata ganska tidigt, men först ge enkla svar på en väldigt konkret nivå.

För att kunna prata med barn om svåra ämnen på ett bra sätt är det viktigt att man som vuxen själv har tänkt igenom vad man tycker om exempelvis rättvisa och fattigdom.

–  Annars är risken att svaren inte blir riktigt ärliga. För barn är det viktigt att du inte säger en sak och gör en annan, säger Philippa Pernryd.

Men det betyder inte att man måste ha alla svar. Enligt Philippa Pernryd är det helt okej att svara ”Jag vet inte”. Det viktigaste är att du är ärlig. Det gör inte heller något om barnet får olika svar.

– Fröken på förskolan kanske inte säger exakt samma som pappa. Och barngudstjänsten kanske ger ytterligare ett lite annat svar. Det är inte farligt utan helt okej. Barnet får då uppleva olika sätt att hantera de här svåra sakerna – ett behov som speciellt ökar med barnets ålder.

För att barnen inte ska bli uppgivna och känna för mycket hopplöshet i en alltmer komplex värld, är det alltså betydelsefullt att ge dem möjlighet att själva agera och göra något gott. Men enligt Philippa Pernryd är det ändå inte viktigast om man väljer att ge pengar till tiggarna eller inte, utan hur man bemöter de människor som sitter på gatan.

– Många barn tycker att det är obehagligt om man går förbi och inte låtsas se. Det är viktigt att visa att det här är någonting som jag står ut med att se.

 

Fråga: Vad svarar du när barnen har frågor om tiggare?

Lina Gabrielsson, Linköping, mamma till Ester 8 år, Alice 4 år och Tea 2 år:

Eftersom barnen sällan kommer i kontakt med tiggare har de inte haft så många frågor. Den enda hållningen jag har är att jag inte ger pengar till barnen för att de ska ge till tiggarna. Jag vill inte att det ska bli ett jippo eller något exotiskt. Men de får gärna se att jag ger och om barnen skulle vilja ge av sina egna eller mina pengar skulle de få det.

Mia Fernando, Stockholm, mamma till Wollmar snart 2 år och en bebis i magen:

Vi har kommit fram till att vi inte kan hjälpa alla. Ibland­ kan jag ge en enskild tiggare, men svaret till våra barn kommer bli: Vi hjälper genom att vår kyrka engagerar sig för de fattiga i vårt närområde och vi skänker pengar till de här organisationerna. Dessutom är det viktigt att visa barnen att vi alltid ser tiggarna i ögonen och bekräftar att de finns.

Elina Sundholm, Umeå, mamma till Milly 7 år, Julian 5 år och Iris 3 månader:

Min första instinkt är att gå en annan väg för att skydda barnen mot det jobbiga. Men också för att jag skäms för att jag inte gör mer. Vad skulle­ Jesus ha gjort liksom? Men sedan har jag sagt att man kan hjälpa på olika sätt: ge pengar i deras burkar, be till Gud för dem och ge pengar till andra som ger dem mat och kläder. Jag berättar också att alla människor är viktiga för Gud.

Petrus Lilja, Malmö, pappa till Teodor 7 år, Rufus 5 år och Felix, snart 3 år:

Jag försöker förklara att alla människor inte har det lika bra ställt som oss, med tak över huvudet och pengar till mat. Men det är svårt för dem att förstå de stora perspektiven när de är så pass små. Jag vill snarare ge dem en öppen attityd mot människor genom att jag själv bemöter alla, även tiggare, med öppenhet och respekt.

Morten Sager, Göteborg, pappa till Vilgot, 6 år och Hilda snart 4 år:

Min hållning är att det hade kunnat vara vi. Jag brukar säga att de här personerna behöver lite pengar just nu och det vill vi gärna hjälpa till med eftersom vi har så att det räcker. Men någon annan gång är det vi som behöver. Ibland har jag låtit barnen ge pengar till en tiggare för att de ska lära sig det, precis som de ger kollekt i kyrkan.

Fakta:

  • Psykologen tipsar
  • Psykologen Philippa Pernryd tipsar hur du pratar med barn om tiggare och andra svåra ämnen:
  • 1 Våga ta upp ämnet. Det är alltid värre för ett barn att inte förstå – hur hemskt svaret än är.
  • 2 Tänk efter själv vad du tycker innan du pratar med barnet. Barnens svartvita sätt att se på saker kan vara utmanande, men också en frisk fläkt.
  • 3 Var ärlig. För barn är det viktigt att du inte säger en sak och gör en annan.
  • 4 Utgå från barnets frågor så mycket det går. Då hamnar du automatiskt på barnets nivå.
  • 5 Ge barnet möjlighet att själv vara aktivt och kanalisera sin vilja att göra någonting gott. Det är alltid värre för ett barn att inte förstå – hur hemskt svaret än är.
Annons
Annons
Annons
Annons